Orres tankar: livesändning, Uniteds kris och gigantmötet
Under den senaste veckan har Orre-sången ljudit i Tyskland och Uniteds kris har eskalerat. Dessutom tänker jag framåt mot söndagens gigantmöte och lägger in en stilla önskan om att fotbollen får vara i fokus den här gången.
Säsongen är verkligen i full gång och matcherna duggar tätt. Det är en vana att skriva om Citys matcher och konstatera att de även vann den här veckan. Förra lördagen blev det seger med 2-0 mot Brighton och i tisdags blev det seger mot Hoffenheim med 2-1. På plats i Tyskland fanns från redaktionen två representanter i form av Guv och Laane. Det ska sägas att jag nästan fick en liten tår i ögat när de genom Facebook stod och sjöng Orre-sånger samtidigt som Guv drack vin från pint-glas och Laane än en gång betonade att han har spelat match på C more. Dessutom spekulerades det om vem som är Orres pappa och Guvs svar på den frågan var att tydligen alla är Orres pappa. Detta var ett fint ögonblick!
Uniteds kris eskalerar
Om status är mycket god i City så är status mycket dålig i United. Jag hade en diskussion med en kompis som håller på Liverpool i veckan angående synen på Uniteds utveckling. Det är en sådan konstig känsla att det nästan inte går att glädja sig över Uniteds misslyckanden längre, det är som att sparka på någon som redan ligger ner. Till och med United-fansen själva är kritiska mot egna klubben och håller med när man påpekar allt som är dåligt i klubben. Min kompis jämförde Uniteds situation nu med när Fernando Torres lämnade Liverpool för Chelsea. Till en början njöt han av varje felpassning som Torres gjorde men när hans misslyckande blev så uppenbart blev det till slut svårt att fortsätta njuta av det.
Går man lite djupare på vad som händer i United så blir ju reaktionen närmast häpnadsväckande. I somras sa Mourinho att det var fenomenalt av United att sluta tvåa förra säsongen, han nämnde dock inte att de kom 19 poäng efter City.
Efter den tråkiga 0-0 matchen hemma mot Valencia sa Mourinho att spelarna gjorde sitt bästa men att de inte har tillräcklig intensitet för att göra bättre ifrån sig. Samtidigt saknar hans lag den tekniska förmågan att inleda speluppbyggnaden från backlinjen. Dessutom säger Mourinho att hans anfallare inte har det bästa självförtroendet och där med inte den bästa formen. Mourinho menar att hans lag på förhand förstår att de inte kommer förmå att skapa 20 chanser.
Alltså, från något slags psykologiskt perspektiv är dessa kommentarer så urbota korkade att de inte behöver kommenteras. Jag tror du som läsare själv förstår att man inte ökar sina spelares självförtroende om man som manager uttrycker sig så här.
För att hälla mer bensin på Uniteds eld så gav Pogba sken av att han var belagd med munkavel efter matchen och där med inte fick prata med media. Senare under tisdagskvällen gillade lagkaptenen Antonio Valencia en bild på Instagram där en Unitedsupporter krävde Mourinhos avgång. Dagen efter fick han skriva på Twitter att han olyckligtvis inte hade sett texten bredvid bilden utan bara gillade själva bilden. Hmm..
Det känns befogat att påstå att krisen i United är total.
Anfield väntar
På söndag väntar ett riktigt gigantmöte mellan två lag som är i betydligt bättre skick än Manchester United. Jag hade gärna skrivit om fotbollsmässiga faktorer så här ungefär 48 timmar innan avspark, men med tanke på vad som hände sist på Anfield så kan jag inte det.
Vi minns alla vad som hände med Citys buss senast det begav sig då hundratals huliganer samlades utanför Anfield och kastade ölflaskor och avfyrade pyroteknik mot Citys buss. Det var ett under att ingen skadades allvarligt fysiskt. Mentala skador går dock att diskutera för under matchens första 20 minuter släppte City in tre mål och gick inte att känna igen på långa vägar.
Jag hoppas på en bra match på söndag, att Citys lag har hälsan i behåll när de kliver in i omklädningsrummet inför matchen och att fotbollen får vara i fokus på Anfield den här gången.
