Orres tankar: varierade resultat och derbytagg
City tappade poäng mot Newcastle innan de återställde ordningen och vann klart mot Burnley. Det är vad City har i ryggsäcken inför morgondagens högintressanta derby mot Ole Gunnars röda gäng.
Till att börja med vill jag ta tillfället i akt att gratulera Lionel Messi, som i veckan fick ta emot 2019 års Ballon d’or! Det betyder att Messi anses vara världens bästa spelare även detta år och det tycker jag är välförtjänt. Så ännu en gång, grattis Messi!
Den här krönikan ska å andra sidan inte handla om Ballon d’or-galan, då City trots en ny magisk säsong tydligen inte hade någon av de absolut bästa spelarna i sitt lag det här året heller. Därför är det mer aktuellt att i den här krönikan behandla veckans två matcher, som vi har i ryggäcken inför morgondagens spännande Manchesterderby.
Poängtapp mot Newcastle
Om någon Cityspelare vinner Ballon d’or år 2020, lär det säkerligen inte vara för den spelarens insats mot Newcastle. City hade förvisso högt bollinnehav, men i 90 minuter var prestationen enligt mig trött och långsam. Det var inte det City som vi vant oss vid de senaste två säsongerna. Till slut blev det 2-2 och i slutet av dagen var Liverpool hela elva poäng före Guardiolas mannar.
Jag var inte nöjd med prestationen liksom många andra Citysupportrar, men Guardiola såg mer positivt på matchen. Han menade att uppspelen fungerade bra, eftersom de hittade ytor på offensiv planhalva och kunde attackera centralt. Vid en närmare titt på statistiken backar den upp Guardiola. City hade 77 procent av bollinnehavet och 24 avslut medan Newcastle levererade sex bollar i riktning mot Edersons mål. Mot den bakgrunden får man väl ge Guardiola en poäng, då det kanske snarare var ineffektiviteten än helheten som var orsaken till det retliga poängtappet.
Islossning mot Burnley
Inför matchen mot Burnley fanns det vissa orosmoln. Försvaret hade haft det jobbigt och framåt var de offensiva spelarna inte speciellt heta. Den offensiva spelaren som fått mest kritik var nog Gabriel Jesus.
Inför matchen mot Burnley hade han inte gjort ett enda mål på de elva senaste matcherna i City och Brasilien. Oavsett hur Jesus prestationer har sett ut i de matcherna, är de siffrorna för dåliga för en anfallare på den här nivån. Efter matchen mot Burnley medgav Jesus att han inte är nöjd och att han också upplevt den perioden som jobbig. Dock framhävde han Fernandinhos stöd dagen innan matchen mot Burnley. Fernandinho hade enligt Jesus sett att han inte mådde särskilt bra och satt sig ner med honom och peppat.
Snacka om att Fernandinhos pepp sedermera fick effekt. Jesus gjorde två mål mot Burnley och var en av matchens bästa spelare. Förhoppningsvis kan detta vara början på något bra för Jesus nu när han får sin stora chans i och med Agueros skadefrånvaro. Om Jesus nu kommer igång är det nog värt att framhäva Fernandinhos ledaregenskaper som viktiga i den processen.
Det var å andra sidan inte bara Jesus som levererade i 4-1-segern. Otamendi, som fått mycket kritik under säsongen, stångades förtjänstfullt mot Chris Wood. Det såg ut att passa Otamendi bra, snarare än att hamna i löpdueller mot andra spelartyper. Även Rodri gjorde sin bästa match för säsongen på mittfältet och krönte insatsen med ett drömmål. Det var imponerande att se hur Rodri vann boll på mitten och sedan levererade bollen till någon medspelare, så att de istället kunde påbörja ett nytt anfall istället för att fortsätta försvara sig.
På sista tredjedelen av planen dominerade De Bruyne då han ständigt var i rörelse, fann nya ytor och gjorde sina magiska genomskärare. Jag vill även framhäva Bernardo som har sett lite down ut sedan rasismanklagelserna. Han var mycket rörlig som högerytter, ställde ständiga frågor till Burnleys försvar och krönte insatsen med två assist.
Derbyt väntar
City går alltså in i derbyt med ett skönt resultat i ryggen, men det gör United också efter onsdagskvällens 2-1 seger över Tottenham. Jag såg den matchen men blev inte särskilt imponerat av något lag. Tottenham tycker jag var genombleka och United var egentligen inte mycket bättre, förutom att de hade Marcus Rashford i sitt lag. Jag tycker att han var skillnaden mellan lagen.
Jag har inte synat United allt för frekvent den här säsongen, det ska jag erkänna. Men jag har sett att Ole Gunnar Solskjaer har kritiserats för att inte ha någon tydlig spelidé. Efter att ha sett matchen mot Tottenham kan jag förstå kritiken. Jag tycker de hade ett fint anfall i först halvlek, då de spelade bollen till Daniel James på högerkanten, varpå han spelade in ett inspel. Slutligen hamnade bollen hos Mason Greenwood men en bra räddning av Paulo Gazzaniga i Tottenhams mål hindrade nätkänning. Detta tänkte jag kunde vara ett mönsteranfall i Ole Gunnars regi, men nej. Det var enda gången i matchen jag såg United anfalla enligt det mönstret. Med andra ord var det anfallet sannolikt en engångsföreteelse snarare än en trend.
United skapade givetvis fler lägen i första halvlek, men det baserades på Rashfords vassa avslutsfot snarare än någon avancerad taktisk idé. En snabb titt på Uniteds interna skytteliga i Premier League visar att Rashford är överlägsen i toppen med nio gjorda mål. Tvåa kommer tre olika spelare som gjort tre mål vardera. Det känns med andra ord som att om City lyckas stänga ner Rashford i derbyt, så är mycket vunnet.
Av vad jag förstår får Ole Gunnar omkring sju miljoner pund om året för att leda United. För den lönen hade jag också kunnat stå framför Uniteds spelartrupp och säga: ”Hey lads, find Rashford as soon as possible and Marcus, as soon as you get the opportunity, just shot!”.
