Tankar efter förlusten mot Everton
När ett lag av Manchester Citys dignitet blir krossade av Everton med 4-0 uppstår frågetecken. Det är många tankar som cirkulerar i huvudet men här är tre som är värda att tänka på en dag som denna.
Kvantitet viktigare än kvalitet i Peps värld?
Så var vi där igen. City tappar poäng mot en motståndare som egentligen inte är exceptionellt mycket bättre. Det är inte första gången den här säsongen som det händer. Det är få matcher den här säsongen som City har haft mindre bollinnehav eller skapat färre chanser än motståndaren. Det är något som Pep ofta påpekar efter matcherna. Det gjorde han även efter söndagens storförlust: "In so many games we create enough chances but when they arrive they score and the second time they arrive they score”.
I gårdagens storförlust med 4-0 skapade City faktiskt fem avslut på mål och Everton fyra. Det ska även tilläggas att City vann bollinnehavet med 71%. Dock börjar det bli allt mer slående att de få chanser som motståndarna skapar ofta blir mycket farliga medan Citys lägen å andra sidan mer kan liknas vid ”halvchanser”. Målvakten Claudio Bravo har fått utstå svidande kritik efter fyra insläppta bollar på fyra skott men å andra sidan är han relativt chanslös på åtminstone tre av de insläppta målen. De chanser Everton skapade är farliga chanser.
Vad skapade City då? Ptja, Sterling hade ett skott strax utanför kryssribban och en styrning rakt på Joel Robles. Silva sköt rakt på en utrusande Robles medan Sagnas nick räddades på mållinjen. Aguero sköt två skott i andra halvlek som Robles räddade utan större problem. Det är ju trots allt inte mer än halvchanser. När det som skapas inte blir farligare än så spelar det ingen större roll att City skapar mer än Everton.
Ju mer jag ser Manchester City spela fotboll under Pep Guardiolas ledning, ju mer övertygad blir jag att kvalitet är viktigare än kvantitet i fotboll. Dock har Pep refererat till kvantitet oroväckande många gånger när han pratar om Manchester Citys prestationer.
Dags för Caballero att få chansen?
Det vill sig bara inte för Claudio Bravo i Manchester City. Det har strulat sedan i höstas. Till hans försvar jobbar han i ett näst intill omöjligt arbetsklimat som Pep Guardiola har skapat efter att han skeppade i väg Joe Hart mot hans vilja. Allt Bravo gör granskas in i minsta detalj. Det ska även tilläggas att de flesta av de 28 mål som Bravo har släppt in på sina 22 matcher har varit svåra att göra något åt som målvakt. Men å andra sidan har han på sina 22 matcher inte heller gjort en enda matchavgörande prestation i positiv bemärkelse. Han har inte omvandlat en enda match från förlust till oavgjort eller oavgjort till vinst genom formidabelt målvaktsspel. Sådant målvaktsspel som Joe Hart skämde bort oss Citysupportrar med under sin period i klubben.
Caballero har bara fått chansen i nio matcher den här säsongen. I den senaste matchen mot West Ham imponerade han med två viktiga räddningar vid ställningen 0-0. Speciellt en av räddningarna var mycket vass och vem vet, hade West Ham fått in den bollen hade utgången kanske blivit något annat än 5-0 till City? Det är den här typen av målvaktsingripanden som City har saknat de senaste månaderna. Just nu jobbar Citys försvarare med vetskapen om att det mesta de släpper igenom går in i mål. Det måste vara ett onödigt pressat arbetsklimat även för dem. Att låta Caballero få chansen i mål mot Tottenham skulle åtminstone vara ett försök till att få ordning på en skakig defensiv.
Dock måste man vara medveten om att Claudio Bravo är Peps stora prestigevärvning. Men jag hoppas att Pep i det här fallet kan bortse från prestigen och istället premiera Manchester Citys bästa.
Förväntningarna på Pep för höga i förhållande till hans kvalitet som manager?
Sedan Ferran Soriano och Txiki Begiristain anlände till klubben år 2012 har man som Citysupporter på något sätt anat att klubbens ambition har varit att Pep Guardiola ska bli klubbens manager. Denna så extremt framgångsrika Guardiola som har vunnit allt som går att vinna i Spanien och Tyskland. Dessa aningar har, i alla fall för mig, skapat någon slags föreställning om att bara City får Pep Guardiola så kommer de automatiskt ta nästa steg i utvecklingen. Jag är antagligen inte ensam om att ha haft denna föreställning inför den här säsongen.
Peps första tid i klubben har dock gått oväntat trögt. City känns inte alls bättre än under Pellegrini och det finns stora frågetecken för om Peps fotboll passar i England. Känslan är att Pep har svårt att anpassa sig till att inte ha lika bra spelare som i Barcelona och Bayern Munchen. Han verkar även ha svårigheter med att anpassa sig till det fysiska motståndet som Premier League-lagen erbjuder. En som påpekade det var Evertons manager Ronald Koeman inför söndagens match: “Maybe the way he likes to play, the qualities of his players against more physical opponents is difficult”.
Det kanske är så att Pep inte är den revolutionsmakare som många av oss trodde. Det kanske snarare är så att han faktiskt är mänsklig och behöver tid att anpassa sig till allt vad Manchester City och Premier League innebär. Det som dock är frågan är om Pep är beredd att anpassa sig till Manchester City? Så här sade han till Manchester Evening News i december: “I believe in what I like to play. If I am not able to do that, the boss and the chairman are going to decide, but there is no way I will change. We are going to play the way I feel, making the mistakes, and improve the mistakes. But I cannot do something I don't feel”.
Ett mer direkt och rakt spelande City har efterfrågats av vissa fans. Frågan är om Pep är beredd att frångå sina principer om en possesionbaserad fotboll om det är vad som krävs för att lyckas i England?
