Vi är inte ni (arroganta fransmän)!
Oil Firm hit och Sandderbyt dit men är det inte ganska arrogant att jämföra oss med PSG. Eller är det bara den lätta utvägen för diverse tyckare och (hobby)journalister när de skall skriva upp matchen?
Förutom att de två klubbarna som möts i Paris ikväll är enormt (ny)rika så ser inte jag så mycket annat som är gemensamt både genom historien och idag.
Manchester City grundades 1880 som St Mark’s och tog sitt nuvarande namn 1894. Vi vann FA-cupen första gången 1904, ligan 1937 och vi vann Cupvinnarcupen 1970 innan ens PSG bildats.
Stor Manchester är världens fotbollklubbs tätaste stad (Proffsklubb per capita) medan fotbollen i Paris hade några cupsegrar med Red Star på 20-talet och sen inget innan Canal+ pumpade in pengar i PSG på 90-talet. Manchester City har den högsta publiksiffran någonsin i engelsk klubbfotboll (84569 mot Stoke 3/3-34) men det går inte att hitta något om publiken i Paris innan PSG. Fotbollen i Paris och intresset genom historien går alltså inte att jämföra med Manchester överhuvudtaget och skillnaderna idag är större än de gemensamma beröringspunkterna. Jag får också känslan att det handlar mer om fotbollsturism i Paris och att publiken är mer flyktig. Själv semestrar jag hellre i Manchester men det är klart att jag som fotbollsintresserad hade gått och kollat boll om jag var i Paris samtidigt som det är match (även om jag föredrar att se Sverige-Irland 13/6 än PSG hemma).
I förrgår beslutade Manchester City att inte höja priset på årskorten till nästa säsong och det säsongen efter vi byggt ut och därmed skapat en hel del billiga platser. Mitt säsongskort kostar £380 för 19 matcher i världens ”största” liga vilket helt klart är överkomligt. Som jämförelse kostar samma plats mellan PSG – Caen den 16/4 65 Euro enligt PSGs hemsida. Lite slarvigt räknat hade en biljett till Caenmatchen kostat mig upp emot 40 Euro mer än vad City – WBA eller City – Arsenal kostar.
Naturligtvis blir det billigare per match med årskort men min poäng är den här. PSG har länge och målmedvetet försökt göra sig av med eller uppgradera sina gamla supportrar (arbetarklass och i vissa fall stökig). Manchester Citys ägare försöker i stället integrera i samhället på alla plan. Förutom att bygga ut arenan och en fantastisk träningsanläggning för hela klubben (som skapade mycket arbetstillfällen både på kort och lång sikt) så har man även byggt skola och anläggningar åt befolkningen i den östra, slitna delen av Manchester. City in the Community vinner ofta priser och får befolkningens uppskattning. Vad PSG gör har jag i och för sig ingen aning om men att bygga arenor och anläggningar enligt hållbarhetsprincipen är väl inte Qatars starka sida direkt.
Det för oss in på skillnaderna mellan ägarna från Qatar och Abu Dhabi (UAE) vilka är större än man kan tro. Jag är på inga sätt en mellanösternexpert så jag hänvisar i stället till de artiklar som skrivits både tidigare och nu inför matchen för att folk skall kunna bilda sig en uppfattning om skillnaden mellan nationerna. Det jag i stället kan kommentera är hur ägarna har skött sig i respektive klubb.
Om vi börjar med våra ägare (City Football Group som i sin tur ägs av Mansour bin Zayed Al Nahyan) så finns det vissa misslyckanden när det gäller rekrytering av sportchef och tränare som i sin tur har rekryterat fel personal som kan ha inneburit att vi vunnit mindre än vi borde i förhållande till kostnaderna.
Å andra sidan så har vi väldigt bra koll på kostnaderna och intäkterna har ökat extremt mycket. Vi har som nämnts ovan färdigställt första etappen av utbyggnaden av arenan samt skapat världens kanske bästa träningsanläggning. Ägarna har startat City Football Group med systerklubbar ibland annat New York och Melbourne (ryktas om Kina härnäst) och vi gör en storsatsning på damlaget (fråga Kosovare Asllani). Med Pep Guardiola på ingång och efter investeringen från Kina som offentliggjordes nyligen så kommer vi kunna satsa enormt mycket i framtiden och Fifa Fair Play är blott ett avlägset minne.
Paris SG togs över av Qatars stat (Qatar Investment Authority) som en del i Frankrikes affärer med Qatar och deras önskan att få arrangera VM. I högsta grad inblandade i det hela var Frankrikes dåvarande president och PSG supportern Nicolas Sarkozy (anklagad för korruption och maktmissbruk vilket bland annat ledde till att han inte kandiderade till president 2017), UEFA presidenten Michel Platini (avstängd för korruption och mutbrott) och indirekt FIFA (genomkorrupt) samt som sagt landet och VM arrangören Qatar (som mutade sig till VM).
Platini som införde FFP på uppdrag av de dåvarande stora europeiska klubbarna tillät i princip PSG att blåsa upp reklamintäkterna från Qatar Airways etcetera rejält samtidigt som han gav Manchester City samma straff som PSG för betydligt mindre saker. Idag är det vi som kommit ur det hela med äran i behåll utan hjälp av UEFA och med framtiden på vår sida (ur ett FFP perspektiv).
Arrogansen som jag nämnde i ingressen passar alltså definitivt in på PSG (läs fransoser) och deras ägare. Den store Zlatan ger uttryck för det på sitt sätt hela tiden och det är oftast älskvärt på samma sätt som att det ibland är charmigt att fransmän vägrar prata engelska. Men allt har sin gräns och det politiska maktspelet som ligger bakom PSGs satsning är ett långfinger mot både den franska inhemska fotbollen och den europeiska toppfotbollen.
Manchester City som klubb kan inte vara längre bort på skalan när det handlar om arrogans. No Excuses är det nya mantrat som gäller även om det kan vara extremt frustrerande som supporter när det bland annat handlar om att tampas med UEFA i publikfrågor. Utöver Yayas agent, som vi snart slipper, så slipprar det inte ut några konstiga uttalanden eller tveksamma saker från klubben utan vi är på de allra flesta plan en lokalt förankrad familjär storklubb med näst intill perfekta ägare.
Undrar om den franske Ricard tycker detsamma om sitt lag utan att för den delen vara arrogant.
Fransman!
