Newcastle höll stånd mot ligaledarna
Lövenkrands borde fått straff i början av andra halvlek

Newcastle höll stånd mot ligaledarna

En utmärkt defensiv insats hjälpte Newcastle till ett kryss mot Manchester United på tisdagskvällen. Hemmalaget inledde i ett vansinnigt tempo och var det bättre laget under matchens början, för att sedan återigen visa upp en lysande defensiv ju längre matchen led.

Newcastle: Tim Krul – José Enrique, Mike Williamson, Fabricio Coloccini, Danny Simpson – Joey Barton, Cheik Tioté, Danny Guthrie, Jonas Gutierrez – Peter Lövenkrands (Stephen Ireland), Shola Ameobi (Nile Ranger)

Avbytare, ej använda: Söderberg, S. Taylor, Perch, R. Taylor, Kuqi

 

Manchester United: Edwin van der Sar – Patrice Evra, Nemanja Vidic, Chris Smalling, John O’Shea – Ryan Giggs, Anderson (Antonio Valencia), Michael Carrick, Nani – Javier Hernandez (Michael Owen), Wayne Rooney

Avbytare, ej använda: Kuszczak, Fabio Da Silva, Evans, Park, Gibson

 

Första halvlek

Newcastle inledde som sagt matchen i ett rasande tempo. Joey Barton och Cheik Tioté vann vartenda duell på mitten och det såg ut som att hemmalaget med sina nära 50 000 åskådare i ryggen höll på att chocka gästerna. Dessvärre gjorde sig bristen på potenta anfallare återigen påmind, och varken Ameobi eller Lövenkrands kom särskilt nära på någon av de halvchanser som Newcastle skapade. Farligast var Jonas Gutierrez som efter en imponerande dribblingsräd lyckades få iväg ett skott som gick till hörna via täckande rödklädd back.

Gästernas bästa möjlighet i första halvlek kom när Rooney smet in bakom Simpson och stormade mot straffområdet. Väl där försökte han nå Hernandez med ett inspel, men Tim Krul dök framför fötterna på anfallaren och blockerade skottet på ett utmärkt sätt.
 

Andra halvlek

Newcastle drog sig tillbaka något allteftersom, men insatsen blev inte sämre för det. Ledda av en för dagen omutlig Fabricio Coloccini stod Newcastleförsvaret upp utmärkt mot ett märkbart frustrerat Manchester United. Varken Wayne Rooney – som gång på gång försökte med ambitiösa långskott – eller hans anfallskollega Hernandez lyckades hitta några ytor, och de gånger de var på väg att göra det brast det i bollmottagningar, flyt eller koncentration.

Åt andra hållet var det inte särskilt mycket som hände. Peter Lövenkrands borde i ärlighetens namn ha fått en straff när han gjordes ned i motståndarnas straffområde, men domare Lee Probert, som var modig och bra hela matchen, begick ett misstag när han friade. Samtidigt borde Nani och Jonas Gutierrez båda två fått gult kort för filmningar, ett ämne som domare Probert skulle återkomma till senare i matchen.

Ryan Giggs fick matchens kanske bästa chans när han sköt utanför på ett bra inspel från Nani i mitten av andra halvlek, men det var överlag ett Manchester United som – trots att man såg mest av bollen – inte mäktade med att skapa några nämnvärda farligheter. På högerkanten fick inte Antonio Valencia ut någonting mot Enrique, och detta efter att Nani sökt sig mer och mer ut på vänsterkanten i ett försök att penetrera Newcastleförsvaret. Mike Williamson var som vanligt kung i luftrummet, samtidigt som Coloccini med hjälp av rutin och sin förmåga att läsa spelet kunde avvärja djupledsbollar ämnade för Hernandez.

Nemanja Vidic agerade mur de gånger Newcastle pumpade upp bollar på Ameobi och Lövenkrands, något som ledde till att de båda anfallarna tröttnade märkbart under andra halvlek. Byten mot Nile Ranger och debuterande Stephen Ireland följde, och Ireland lyckades göra flertalet ”Nolan-löpningar” in i straffområdet, och även om han endast fick iväg ett avslut vid ett tillfälle såg rollen som släpande forward ut att passa honom väl.

Klockan hade tickat upp på 91 minuter när matchen bjöd på dramatik för sista gången. Hernandez tassade in i straffområdet efter en ganska lång Manchestersekvens, stötte på patrull i form av Simpson och valde att överdriva ett fall något oerhört. Probert var trött på filmningarna och varnade mexikanen – helt riktigt – men för en sekund såg det ut som att han hade blåst straff.

Nämnas bör även att Michael Owen entrade planen under de sista 75 minuterna, något som i efterhand kan tyckas vara taskigt av manager Ferguson. Owen nuddade bollen en gång, men såg mest skräckslagen ut över den dånande och överväldigande ramsan ”One greedy bastard”, som onekligen var riktad mot honom från stora delar av arenan. Källor som var på plats säger att ingen spelare någonsin fått utstå så mycket hån som  Owen gjorde igår, något som utan tvekan värmer.

Nile Ranger är en turstuds ifrån att nypa till i matchens sista sekunder, men som vanligt får stålmannen Vidic en fot emellan och matchen slutar 0-0.
 

Kommentar

Självklart en överraskande insats av det mest oberäkneliga Newcastle man upplevt. Cheik Tioté och Fabricio Coloccini är två defensiva pjäser som vi inte sett på St. James’s Park sedan Jonathan Woodgate och Gary Speed utförde motsvarande uppgifter i början av 2000-talet. Frågan är om dagens duo inte är ännu bättre på det man gör. Tioté kommer hur som helst på nytt in och bevisar sin innebörd för laget som sådant, och Coloccini avvärjer ännu ett anfallspar i världsklass. Dessutom ska José Enrique ha beröm för sättet han eliminerar Manchester Uniteds kantspel på. Jonas Gutierrez och Danny Guthrie står båda för beundransvärda arbetsinsatser, medan högerkanten med Joey Barton och Danny Simpson inte viker ned sig för fem öre. Dessvärre är det på anfallsfronten som vi är i desperat behov av förstärkning. Det är tråkigt att flera fina insatser den här våren kunde ha slutat med fler poäng om vi hade fått antingen behålla Andy Carroll eller haft tid att köpa en värdig ersättare.

Oavsett – vi har nu tagit 40 poäng och det återstår fortfarande fem omgångar. Dessutom är det numera sju poäng och en hejdundrande målskillnad ner till Blackpool på 18:e plats, som vi dessutom möter i nästa omgång. En chans att till 100% säkra kontraktet i praktiken. 

Noa BachnerTwitter: @noabachner2011-04-20 12:00:00
Author

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies