Newcastle imploderade i premiären
Kalabaliken drog igång redan några timmar innan Andre Marriner blåste fart på Newcastles säsong. Yohan Cabaye kom inte till spel efter ett förkastat bud från Arsenal. Därefter klädde hemmalaget av sina gäster och vann med 4-0 i en match som påminde oss om verkligheten.
Newcastle
Inte särskilt många skador i svartvitt efter en försäsong där ledningen stoltserat med finfina fysiska värden på spelarna. Jonas Gutierrez gick av träningsmatchen mot Braga med en sträckning i baksida lår. Han bedömdes vara frisk nog att spela mot Manchester City, och ersatte troligtvis Yohan Cabaye. Varför Cabaye inte kunde spela är oklart. Arsenals bud nådde Newcastle på söndagskvällen, men mötte inte Mike Ashleys krav på £20m. Cabaye ska däremot ha uttryckt en önskan om att flytta.
Ryan Taylor, Davide Santon och Loïc Rémy saknas alla på grund av skada.
Newcastle (4-4-2)
Tim Krul - Mathieu Debuchy, Fabricio Coloccini, Steven Taylor (utv. 45), Mapou Yanga-Mbiwa - Hatem Ben Arfa (Sammy Ameobi, 65), Cheick Tioté, Moussa Sissoko, Jonas Gutierrez (Vurnon Anita, 44) - Yoan Gouffran (Paul Dummett, 45), Papiss Cissé
Avbytare, ej använda: Rob Elliot, Gabriel Obertan, Shola Ameobi, Sylvain Marveaux
Manchester City (4-4-2)
Joe Hart - Pablo Zabaleta, Joleon Lescott, Vincent Kompany, Gaël Clichy - Jesus Navas, Fernandinho, Yaya Touré, David Silva - Sergio Agüero, Edin Dzeko
Första halvlek
Endast två suveräna räddningar av evige ljusglimten Tim Krul förhindrade City från att öppna målskyttet inom fem minuter. Det dröjde istället till den sjätte minuten innan Krul fick se sig besegrad. Dessförinnan hade Hatem Ben Arfa bombat ett skott någon meter över Joe Harts ribba i ett sällsynt Newcastleanfall.
Edin Dzeko attackerade Newcastles straffområde från sin vänsterkant. Mathieu Debuchy ställde sig på hälarna, blev rundad i snigelfart och tillät Dzeko att skyffla in ett inlägg. Via Steven Taylors bröst studsade bollen ut i mitten där ingen reagerade utom David Silva, som fick nicka in 1-0 tämligen ohotad.
Ett lamslaget bortalag hade fortsatt svårt att värja sig men lyckades ändå knipa igen och hålla i bollen under kortare perioder, dock utan att hota hemmalagets mål nämnvärt. Ben Arfa dribblade av 15 spelare och serverade Gouffran en möjlighet, men Bordeaux-förvärvet var klart offside när han placerade in bollen bakom Hart.
Efter 22 minuter small det istället igen åt andra hållet. Den här gången förlorade den löjligt isolerade och undernärde Papiss Cissé en närkamp med Vincent Kompany. Den belgiske lagkaptenen avancerade och trädde bekymmerslöst upp en boll till Edin Dzeko. Denne skarvade till Sergio Agüero, som Taylor valt att inte ställa offside likt resten av backlinjen, utan istället valla nedåt i en löpduell. Agüero ryckte däremot inte ifrån Taylor, utan joggade bredvid vår mittback tills det att han med ett precist avslut överlistade en chanslös Tim Krul, utan minsta mothugg från Newcastles nummer 27. 2-0 till City.
Halvleken lugnade ned sig någorlunda, även om City kändes farliga varje gång man närmade sig Newcastles straffområde. Märkbart frustrerade Debuchy, Sissoko och Yanga-Mbiwa såg alla till att bli varnade. I synnerhet Debuchy hade stora problem på sin kant och kunde inte förmå sig att kontrollera varken Dzeko eller Silva. Ett rött kort hängde i luften.
Men det var istället kvällens stora pajas, Steven Taylor, som skulle se till att göra verklighet av den farhågan. Innan sitt röda kort såg han till att ta med handen i straffområdet, en alldeles för vanlig företeelse när det gäller Taylor. I vanlig ordning följde han upp handbollen med att ta sig för magen i tron om att domaren skulle uppfatta någon typ av smärta från buken och därför dra en annan slutsats. Ett trick som kändes ganska pinsamt redan 2004 när han började med det.
Efter en diskussion med Agüero om huruvida bollen faktiskt träffade Taylors arm, träffade Taylors arm istället Agüero. Innan en luftduell svingade han näven mot argentinarens huvud och sänkte sin motståndare. Solklart rött kort, och Newcastles match än mer uppgiven än tidigare. Yoan Gouffran, som varit en av bortalagets mer rörliga och involverade spelare, offrades precis som många gånger förr till förmån för Paul Dummett. Inhoppet var Dummetts första framträdande i Premier League någonsin.
Strax innan Taylors utvisning hade Jonas Gutierrez dragit av baksidan igen (finfina fysiska värden) och ersatts av Vurnon Anita. Newcastle såg ut att spela med Hatem Ben Arfa flackande bakom Cissé, samtidigt som Anita, Tioté och Sissoko tog kampen centralt.
Andra halvlek
Efter en första halvlek som kändes som ett sekel, var det svårt att hålla något hopp inför de avslutande 45 minuterna. Yanga-Mbiwa hade flyttats in centralt bredvid Coloccini där han höjde sin nivå markant. Mittbacksparet skulle komma att göra en bra andra halvlek.
Detsamma kan dessvärre inte sägas för Mathieu Debuchy. Efter att Tim Krul stått för en helt vansinnig räddning fem minuter in på halvleken drog vår högerback på sin en helt onödig frispark utanför straffområdet. Yaya Touré stegade fram och hittade en lucka över en duckande Papiss Cissé (inte Vurnon Anita, vilket Bosse Petersson hävdade följt av ett tio minuters resonemang om att man måste ha fler långa spelare på planen). 3-0 efter 50 minuter.
Hemmalaget slog av något på takten men förlorade Vincent Kompany till skada efter 71 minuter. Strax innan hade Hatem Ben Arfa tagits av planen och vilas till förmån för Sammy Ameobi. Pellegrini fortsatte att lufta världsklasspelare och bytte in Samir Nasri.
Nasri skulle komma att bli nästa och sista man in i målprotokollet. Efter en passningssekvens som involverade 10 (!) Manchester City-spelare slog Pablo Zabaleta en chansboll mot Newcastles straffområde. Coloccini nådde den inte och Debuchy reagerade istället. Trots att han var flera meter före Nasri när löpduellen började, han hemmaspelaren få en tå på bollen och ta sig ifrån Debuchy. 4-0 till City efter 75 minuter.
Alvaro Negredo hade sedan en boll i mål efter ännu en hysterisk räddning av Krul, men dömdes tvivelaktigt bort för offside.
Slutresultatet skrevs således till 4-0. Newcastles tillresta supportrar skanderade "spend some fucking money" till döva öron eftersom varken Mike Ashley eller Joe Kinnear var på plats.
Kommentar
Varför förbanna sig så efter en förlust mot ett av Europas bästa lag? Manchester City var inte bara bra, de var oerhört bra. Men man kan åka dit och förlora på olika sätt. Idén om att "det ändå var kört" har en viss sanningshalt. Men Wigan åkte och gav City en match på Etihad förra säsongen. De lyckades även besegra dem i FA Cup-finalen. Man behöver inte uppträda som ett korthus av toalettpapper.
Newcastles osammanhängande och viljelösa försök att stå emot Pellegrinis lag ger mig kalla kårar. Alan Pardew har pratat om att lära sig från ifjol. Men hans lag imploderade ner i ett oorganiserat kaos som vi känner igen alldeles för väl. Missnöje och frustration lyste igenom när disciplinen försvann, samtidigt som idérikedom och vilja saknades lika mycket som i våras. Systemet (vilket var det?) såg fel ut, spelare isolerades defensivt och lämnades åt sig själva i offensiven.
Hatem Ben Arfa försökte förgäves vända och vrida på offensiv planhalva samtidigt som Tim Krul kan ta med sig ett antal fullkomligt enastående ingripanden. Unge Paul Dummett kan även han gå rakryggad efter att ha stängt igen hyggligt mot Jesus Navas.
Bortanför den trion pendlade Newcastles manskap mellan anonymitet och en skrämmande, makabert låg nivå.
Papiss Cissé må ha svultit under utebliven service, men hans avsaknad av glöd och totala oförmåga att hålla i bollen var smärtsam att se. Moussa Sissoko såg återigen ut att falla offer för de många roller han tvingades spela under en match. Trots sin fysik kunde han inte matcha någon av Citys mittfältare i närkampsspelet. Cheick Tioté stred förtjänstfullt men har fortsatt svårt att värdera situationer. Mapou Yanga-Mbwia är inte vänsterback, vilket syntes i positionsspelet. Under den andra halvleken var han betydligt bättre, och förhoppningsvis kan han förpassa den bedrövlige Taylor till bänken även efter dennes avstängning.
Vad som händer med Mathieu Debuchy är omöjligt att säga. Jag kan inte påminna mig om många sämre ytterbacksinsatser än den som fransmannen levererade på Etihad Stadium igår. Att han representerar Frankrikes landslag och har vunnit ligan med Lille borde innebära att han kan bättre än så här. Det gör mig nästan än mer förbannad. Han gav ett intryck av att knappt bry sig igår.
Vi behöver en snabb lösning av Cabaye-situationen och andra eventuella försäljningar. Vi behöver även använda slantarna från den försäljningen till att köpa in en anfallare med mer fysisk närvaro och en naturlig vänsterytter.
Vi behöver givetvis även en rad andra saker, men nu handlar det om att hålla sig över ytan och inte drunkna innan säsongen har kickat igång på riktigt. West Ham på SJP nästa helg borde ge oss en idé om var laget står med 11 man och utan Cabaye.
Betyg (1-10)
Tim Krul 8
Mathieu Debuchy 2
Steven Taylor 1
Fabricio Coloccini 6
Mapou Yanga-Mbiwa 5
Cheick Tioté 5
Moussa Sissoko 6
Yoan Gouffran 6,5
Jonas Gutierrez 5
Hatem Ben Arfa 7
Vurnon Anita 5
Papiss Cissé 3
Paul Dummett 7
Sammy Ameobi spelade för lite.
