Newcastle kravlade över linjen
En rakt igenom hemsk säsong befriades från en potentiellt katastrofal final. Newcastle tog sig upp på 41 poäng och kan därmed inte åka ur Premier League längre. En straff av Hatem Ben Arfa och ett billigt mål av Yoan Gouffran säkrade tre poäng mot QPR.
Alan Pardew berövades kort inpå matchen möjligheten att spela Steven Taylor då denne var frånvarande med sjukdom. Tillsammans med Tim Krul, Haris Vuckic, Ryan Taylor, Moussa Sissoko och Shola Ameobi placerade sig alltså vår nummer 27 på skadelistan. Istället klev Mike Williamson in bredvid Fabricio Coloccini, medan frontsexan förblev densamma som mot West Ham förra helgen. Pardew tog dock tillfället i akt att ändra formation, och spelade Yoan Gouffran bredvid Papiss Cissé i ett tvåmannaanfall. Mathieu Debuchy återtog sin plats på högerbacken från Danny Simpson.
Newcastle (4-4-2)
Rob Elliot (utv. 80) - Mathieu Debuchy, Mike Williamson, Fabricio Coloccini, Mapou Yanga-Mbiwa - Hatem Ben Arfa (Steve Harper), Cheick Tioté (James Perch), Yohan Cabaye, Jonas Gutierrez - Papiss Cissé, Yoan Gouffran (Gabriel Obertan)
Avbytare, ej använda: Vurnon Anita, Adam Campbell, Danny Simpson, Sylvain Marveaux
Första halvlek
Ett märkbart nervöst Newcastle inledde trevande. Hemmalaget å sin sida såg ut som en cocktail av olika agendor. Vissa spelare verkade spela för nya klubbadresser (Remy), vissa för att deras kontrakt gjorde dem tvungna (José Bosingwa, Stephane M'Bia) medan vissa såg ut att njuta av möjligheten att få tvåla dit en storklubb i kris (Junior Hoilett).
Mathieu Debuchy - fortfarande inte riktigt acklimatiserad till tempot och det direkta hos yttrar i Premier League - hade uppenbara problem under matchens inledning. Utan större hjälp från Hatem Ben Arfa tilläts Hoilett skapa oreda flera gånger. Efter 12 minuters spel fick han resultat.
En räd mot Debuchy slutade i ett tilltrasslad situation där fransmannen först drog Hoilett i tröjan, och sedan sprang över den unge kanadensaren. Dock skedde den första (och kanske även andra) förseelsen utanför straffområdet, vilket gjorde den efterföljande straffsparken felaktigt tilldömd. Loïc Remy fullbordade det script han filat på sedan den där onsdagskvällen i januari när han drog in 1-0 bakom en chanslös Rob Elliot. Newcastle såg, sjukt nog, ut som ett slaget lag efter bara 10 minuters spel.
Men skam den som ger sig. Hatem Ben Arfa, till synes helt opåverkad av den stora press laget spelade under, tog tag i saker och ting. Efter flera offensiva räder lyckades han vända ut och in på nästan hela QPR, innan José Bosingwa, för dagen hemsk, lyckades med en tio sekunder lång tröjdragning. Den usle Lee Probert kunde inte annat göra än blåsa straff till bortalaget.
Fram stegade vår talismaniske nummer 10 och krutade bollen med full kraft upp i krysset via underribban. En straffspark i sann Shearerklass, och långt ifrån den motsvarighet vi bjöds av till exempel Obafemi Martins under en viss annan nedflyttningskamp. 1-1 efter 18 minuter.
Newcastle spelade upp sig och tilläts oroa QPR, vars luft helt verkade gå ur. Hemmalaget uppträdde allt mer som ett nedflyttat och identitetslöst lag. Men Newcastle, härförda av den suveräne Coloccini och en för dagen väldigt beslutsam Mike Williamson, gav inte hemmalaget en millimeter på de offensiva utflykter som mäktades med. Ett halvdant skott från Hoilett parerades enkelt av Elliot, annars var det ofarligt runt det neongula straffområdet.
Istället skulle Newcastle hitta nätet. Först genom en sedvanligt offsidestående Papiss Cissé, vars kraftfulla nick avslutade ett strålande inlägg av Debuchy. Sedan på riktigt.
QPR avväpnade Newcastle och försökte rulla sig ut ur egen planhalva. Istället spelade Bosingwa - återigen - Newcastle i gapet. En usel hemåtpassning till Rob Green resulterade i ett motlägg mellan denne och Jonas Gutierrez. Argentinarens beslutsamhet fick bollen att flyga rakt ut till Yoan Gouffran, som behärskat placerade in 2-1 efter 35 minuter. Newcastle i ledning.
Halvleken planade ut, men vi började se tendenser till den taktiska manöver som kostat våra svartvita krigare så oerhört många poäng den här säsongen. Mot halvlekens slut kröp Newcastle djupare och djupare ned i knät på eget försvar.
Andra halvlek
Den spelmässiga kapitulationen blev fullständig ungefär 10 minuter in på andra halvlek. Vi var många som återigen slet vårt hår över oviljan att hota motståndarna på nytt. Istället lämnades initiativet över totalt.
Med Tioté småskadad efter en ful Mbia-tackling från första halvlek, fick James Perch till uppgift att täcka upp bakom Cabaye. Perch fick också en stor arbetsbörda, då Newcastles oförmåga att behålla bollen gjorde spelet utan boll väldigt bekymmersamt och mödosamt.
QPR:s avsaknad av kreativitet, ambition eller energi gjorde att den akuta forceringen - som kunde inneburit total katastrof - uteblev. Ilskan hos mig som supporter avtog i takt med att vi närmade oss full tid. Att vi överger allt passningsspel och försöker grisa ut matcher har man vant sig vid. Nu handlade det enbart om att säkra upp de tre poängen.
En för dagen mycket bra Yoan Gouffran byttes sin vana trogen ut efter 77 minuter. In kom Gabriel Obertan - som helt fallit bort ur a-lagsbilden på slutet - för att hota med kontringsspel. Den idén skrotades dock fem minuter senare, när Rob Elliot påstods ha tagit med händerna utanför straffområdet. Fyra till fem reprisbilder senare är det fortfarande omöjligt att bedöma om så var fallet, vilket gör Proberts beslut att visa ut Elliot väldigt beklagligt.
Ut gick i alla fall Hatem Ben Arfa till förmån för Steve Harper. Samtidigt syntes en väldigt generad Vurnon Anita skratta medan han tog på sig sin overall igen. Den mannen måste undra vad som hände förra sommaren...
Harper - vars sista match för Newcastle blir nästa lördag mot Arsenal, tog med sig lugn, rutin och en närmast faderlig utstrålning in på planen. Trots två bra lägen (Zamora framförallt), kunde Newcastle spela av matchen. Tre poäng, och i och med 2-1-segern är vi nu matematiskt säkra från nedflyttning (till skillnad från de spekulationerna i Viasatstudion enligt vilka vi "mer eller mindre" var klara).
Kommentar
Stora rosor går till Mike Williamson, Hatem Ben Arfa och Fabricio Coloccini. Även Yoan Gouffran gör en mycket bra match och visar prov på en inställning som inte riktigt infunnit sig hos övriga spelare under de senaste månaderna.
Segern lämnar oss inför en fas i klubbens utveckling som känns skrämmande viktig. Vilka strategiska riktningsförändringar som kommer göras nu, lär definiera Mike Ashleys ägarskap. Alan Pardew var återigen en parodi på sig själv i intervjun efter matchen, där proklamerade att skadorna inte tjänat oss väl, och att vi gjort det bra eftersom "såna här säsonger i vanliga fall slutar med nedflyttning". Det var en tilltufsad man vi såg framför kameran. Reaktionen mot Arsenal, som kommer jaga Champions League, nästa helg, lär ge oss en fingervisning.
En längre text som utreder klubbens fortsatta riktning kommer i dagarna. Ikväll nöjer jag mig med att försöka glömma att den här säsongen någonsin ägde rum.
Betyg (1-10)
Rob Elliot - 6
Stabil och modig i luftrummet. Borde nog inte blivit utvisad.
Mathieu Debuchy - 4
Fortfarande problem med farten. Kommer att bli en stor tillgång, men inte riktigt där idag.
Fabricio Coloccini - 9
Våran hjälte och räddare. Utan Colo hade det inte gått.
Mike Williamson - 8
Kom in från kylan och var precis som mot Benfica väldigt professionell.
Mapou Yanga-Mbiwa - 7
Med tanke på att han inte spelar på alls rätt position finns bara lovord att ösa här. Mapou har också stått stark och värdig i de sista matcherna.
Yohan Cabaye - 5
Intetsägande och fortsatt uppgiven och sur. Ser inte ut att trivas på planen alls.
Cheick Tioté - 3
Satte medspelare i trångmål med nästan alla passningar. En säkerhetsrisk idag igen. Vad har hänt?
Jonas Gutierrez - 7
En motor som visste hur viktigt det var idag. En av säsongens bättre insatser.
Yoan Gouffran - 8
Stort glädjeämne. Visade sig kapabel att spela genom mitten. "Sköt kvar oss".
Hatem Ben Arfa - 7
Mycket vilja och energi. Jobbade förtjänstfullt och var vårt bästa vapen framåt. Inte riktigt fit än.
Papiss Cissé - 6
Som vanligt otacksam roll bland alla långbollar. Uselt target-spel, bra arbetsinsats. Helt ofarlig idag dock.
James Perch - 6
Städade upp och gjorde sitt jobb. Inget spektakulärt.
Gabriel Obertan och Steve Harper spelade för lite.