After Work: Old School Football i sommar
Fredag, och vädret vet inte riktigt om det ska bestämma sig för spöregn eller lite sol. Hoppas på spöregn, då fredagskvällens nöje förhoppningsvis blir att fundera över när Wolves övervann eleganterna från ungerska Honved i lervällingen på Molineux Ground 1954. Känns som ett vettigt fredagsnöje nu när det inte är någon fotboll att tala om.
Tomheten är alltid total under dessa eländiga månader som passerar fram till ligastarten i augusti. Visserligen är det ju bra för spelarna att vila lite, men som entusiast så känns det bara obehagligt att inte ha den vanliga veckorytmen – det vill säga nedräkningen inför lördag – att hålla fast vid. Man guppar omkring som en liten gummibåt i Stilla havet, utan mål och kompass. Usch.
Och jag vet att det spelas U21-fotboll, men dessa landskamper har aldrig varit något tillräckligt substitut för riktig fotboll. Nu är det ju dessutom paus i allsvenskan.
Jag kan mycket väl förstå de engelska spelarna som enligt – numera – gammal god tradition förvandlas från strålande Premier League-stjärnor till små grå viljelösa möss, när de drar på sig landslagströjan. Vem orkar bry sig om landslaget, ja, om det inte skulle vara för att hålla sig borta från skador och inte glänsa för mycket så ens favoritspelare blir såld till någon av de ekonomiska jättarna därute i den hårda fotbollsvärlden. Som Everton-supporter sitter jag dock lugnt i den kompasslösa gummibåten i dessa dagar, då lagets två deltagare i U21-EM lirade i England, vilket är i grunden en bra strategi om man inte vill göra succé på den internationella scenen. Dessutom krockade John Stones med målvakten Butland på träning, så han hade hjärnskakning och fick vila två av tre matcher. Luke Garbutt, som väntat med att skriva på nytt kontrakt i hopp om a-lagsspel och erbjudande från andra klubbar efter U21-succé… Ja, han var lika usel som de andra engelsmännen, vilket radikalt har ökat Evertons chanser att få hans namnteckning. Så visst kan man sitta nöjd, men kul är det inte.
För Old School Footballs räkning vill jag därmed bara meddela att sommaren inte ser ut som våren. Istället för rubriker som veckans avspark och en uppladdning inför lördagen kommer jag att fokusera på lite längre artiklar på olika teman och de kan dimpa ned lite när som. Är snart färdig med min kartläggning av Birmingham Citys oförmågor (de sista artiklarna kommer inom en inte alltför lång framtid) och nu är det mycket fokus på de managers som skapade den engelska fotboll som vi nostalgiskt drömmer oss tillbaka till. Nostalgins apostlar är kanske inte det mest ödmjuka namnet, men i min värld är de budbärare av minnen som de skapade före en själv blev intresserad, men som sedan levt kvar. Det kommer bli lite annat också. Lite Tipsextra-matcher från förr och så vidare.
Men fram till avspark i augusti kommer jag inte att följa den veckorytmn som kroppen skriker efter. I väntan på lördag blir därmed i väntan på augusti, och i väntan på dessa bättre tider tänkte jag avrunda fredagen med lite klipp från tiden då Kenny Hibbitt lirade i Wolves. Ett klassiskt Tipsextra-lag och Hibbitt själv var Wolves trogen mellan 1968-1984 och är en av de legendarer som ofta förknippas med Tipsextras historia samt roten till allt gott som fick oss svenskar intresserade av engelsk fotboll (leråkrar, kyla, polisonger, mustacsher, långa bollar, våldsmama tacklingar med mera). En mittfältsprofil som kanske i Sverige blev större än hans egentliga förmåga, men det är precis det fotbollsintresset handlar om, vilket kan vara bra att ha i åtanke varje gång Englands landslag floppar, trots att man bara ser stjärnor i laget. Hibbitt gjorde endast en U23-landskamp för England, men 466 ligamatcher för Wolves. Han vann också ligacupen 1974 samt 1980. Han hade dessutom en äldre brorsa vid namn Terry Hibbitt som bland annat spelade i Newcastle och Birmingham City. Bara en sån sak.
Läs gärna mer om Wolves bragd i lervällingen mot Honved 1954 (före Hibbitts tid, men under The Iron Manager Stan Cullis era).
Här åker Wolves på en förlust mot Liverpool 1970 i en match som idag nog resulterat i några gula och röda kort.
Kenny Hibbitt (Wolves) vs Terry Hibbitt (Newcastle). Kenny sätter kvitteringen som ger omspel i FA-cupens fjärde omgång 1979. En härlig volley.
Kenny Hibbitt delar med sig av sina kunskaper om Wolves och Walsall tidigare i år