Backar på gränsen: Claudio Gentile
Det finns i vissa fall en lika märklig som komisk tillfällighet att vissa personers efternamn passar in på yrket/personligheten. I Sverige har vi Annika Winsth,chefsekonom på Nordea,Robert Tennisberg, sportjournalist samt Lisa Frost, meteorolog på SMHI. När det gäller dagens huvudperson blev det helt fel. Claudio Gentile var allt annat än snäll på fotbollsplanen.
Claudio Gentile föddes i Libyen och kom på grund av detta i kombination med hans hänsynslösa och brutala spelsätt att få smeknamnet “Khadaffi”. Hans egen inställning till sitt sätt att spela sammanfattas bäst i den mening han själv formulerade: “Fotboll är inget för ballerinor”. Han var helt enkelt en spelare som kombinerade det tuffaste fysiska spelet med den “Catenaccio” som italienska försvarare med denna tid hade med modersmjölken.
Hur det började
Karriären började i småklubbarna Arona och Varese innan han 1973 tog steget över till Juventus. Där fanns redan Dino Zoff och året senare kom den totala antitesen till Claudio Gentile, nämligen liberon Gaetano Scirea. Med teknik,elegans och fair play så blev Atalanta-försvararen det utmärkta komplementet till Gentile. De skulle komma att kampera ihop i många år såväl i Juventus som i det italienska landslaget.
Trappatonis betydelse
När Juventus 1976 anställde Giovanni Trappatoni så tog Gentiles försvarsspel ytterligare en ny riktning. Trappatoni införde en kombination av zonförsvar och markeringsspel och på så sätt fick Gentile även möjlighet att kunna bidra även i speluppbyggnad även om han aldrig hade det som någon av hans bästa egenskaper. Man hade nu även värvat den offensive och bollskicklige vänsterbacken Antonio Cabrini som grädde på förvarsmoset i Trappatonis Juve.
Det var under Trappatoni som Gentile utvecklade förmågan att spela på såväl mittback som högerback. Trots sin fysiskt krävande spelstil så var han i princip alltid med och bidrog till en fantastisk försvarsstatistik. Under fem raka titelvinnande säsonger släppte Juventus endast in 95 mål på 150 matcher. Gentile startade i 135 av dessa matcher.
"Lurade" domarna
Men en spelare som Gentile måste väl varit avstängd en massa kan man tänka? Faktum är emellertid att Gentile blev utvisad endast en gång under alla år i Juventus och då för två gula kort, varav det sista var för en avsiktlig handboll. Det känns dock så här i efterhand som att ststistiken för röda kort borde varit betydligt högre.
Bearzot och landslaget
Förutom Trappatoni så kom Enzo Bearzot att bli den man som skulle komma att bygga och vårda Gentiles karriär. Gentile gjorde två U23-landskamper under Bearzot och denne blev så imponerad att han, när han tog över A-landslaget, flyttade upp försvararen i seniortruppen. Gentile gjorde 71 landskamper och hela 69 av dessa kom under Bearzot. Två spelare som fick känna på “Khadaffis” metoder var de bägge engelska yttrarna Steve Coppell och Peter Barnes. Under en VM-kvalmatch 1977 så tog Gentile först tag om Steve Coppells testiklar och klämde åt. I en annan situation så spottade Gentile på Peter Barnes och kallade honom för “English pig”. Man kan nog med visst fog säga att Gentile under sin karriär kom undan med väldigt mycket.
VM-guld 1982 och "slakten" av Maradona och Zico
Det är fråga värt om det finns någon gång i världshistorien som två världsstjärnor har blivit lika utraderade i två efterföljande matcher som Diego Maradona och Zico blev i mellanrundan av Fotbolls-VM 1982. Många är de som, med rätta, har hyllat Paolo Rossi för hans insats i slutfasen av det mästerskapet men det kan nog i lika hög grad tillskrivas en viss Claudio Gentile. Det finns ett klipp på youtube som visar ett sammandrag av Gentiles alla kapningar i matchen mot Argentina i allmänhet och Maradona i synnerhet. Enbart mot Argentinas mittfältsstjärna gjorde han sig skyldig till 23 foull och vissa av dem var snudd på rena överfall. Hade en sån prestation utförts idag så hade Gentile naturligtvis blivit utvisad innan första halvleks slut. I matchen efter tog den skoningslöse Italienaren hand om den brasilianske stjärnan Zico på samma sätt. I en sekvens visar den frustrerade brassen upp sin tröja som är söndersliten längs hela sidan. Domaren bara tittade på Zico och skakade sen på huvudet.
Brutalitet och effektivitet var adelsmärken för Gentile. Hans markeringsegenskaper var så starka och skickliga att det måste nära nog känts som att under 90 minuter långsamt kvävas av den hårdföre italienaren. Gentile praktiskt taget stod inne i motståndarens shorts. Det fanns helt enkelt inget gentilt över försvararens spelmetoder.
Man kan dock inte ifrågasätta hans betydelse för att det till sist blev VM-guld den där sommaren. Han slog till och med inlägget till Paolo Rossis 1-0 mål i finalen mot Västtyskland.
Mental styrka
Att spela det spel som Gentile gjorde krävde ju förutom fysisk styrka även ett stort mått av fokusering och koncentration. Det var ju ställt utom allt tvivel att det inte gick att “somna till” om man skulle markera bort spelare som Maradona eller Zico. En mentalt “svag” spelare hade aldrig klarat av att ta sig an de uppdrag som Gentile gjorde. Speciellt de spelare som spelade som “tior” i “hålet var Gentiles specialitet. Skötte han sitt uppdrag kunde spelare som Scirea och Cabrini fokusera sina krafter framåt och på att bygga spel.
Skicklig men på och över gränsen
Meriter väger tungt oavsett om man är en elegant spelfördelare eller en stentuff markeringsspelare och det är ingen tvekan om att man inte kan vinna sex nationella titlar, en UEFA-cuptitel,en cupvinnarcuptitel och ett VM-guld om man inte är en mycket skicklig fotbollsspelare.
Men att Claudio Gentile med lätthet passar in på epitetet “Backar på gränsen” finns det tvivel om. Man kan nog till och med fastslå att “Khadaffi” många gånger var en bit över gränsen också.
