Backar på gränsen: Julian Dicks
Trots avsaknaden av ligatitlar så är West Ham ett av de riktigt klassiska engelska fotbollslagen. Världsmästartrion Moore,Peters och Hurst är de stora legenderna. Tillsammans med Trevor Brooking, Billy Bonds och delvis far och son Lampard så tillhör man de största på Boleyn Ground. Frågar man fansen så finns det minst en som kan läggas till den skaran, nämligen Julian Dicks; “The Terminator”
300000 pund, det var den övergångssumma som West Ham 1988 betalade för att säkra tjänsterna från den då 20-årige vänsterbacken Julian Dicks. Redan då var det en spelare som var känd för att vara en hetsporre. Managern John Lyall övertygade emellertid styrelsen då han konstaterade : "There was a great touch there. I wouldn't have signed just a physical player".
The Terminator
Det blev ingen jättelyckad inledning på Upton Park för Dicks. I en match mot Bristol City skadade Dicks knäet så svårt att han tvingades till operation och han var därefter borta från spel i 14 månader.
Det är en vanlig missuppfattning att Dicks fick sitt smeknamn “The Terminator” pga sitt kompromisslösa spel. Det är måhanda en liten del av sanningen men den verkliga anledningen ska ha varit att Dicks i samband med denna operation och på frågan om hur han såg på sin fotbollsframtid ska ha svarat: “I´ll be back”
Bristande disciplin
Hans comeback blev inte heller den mest lyckade. West Ham åkte våren 1992 ur den högsta ligan och missade på så sätt den första Premier Leaguesäsongen. Under säsongen 1992/93 blev Dicks utvisad tre gånger, bland annat efter en våldsam armbåge på Newcastles Franz Carr. Endast ett par matcher efter att han återkommit från den utvisningen åkte han ut på nytt, denna gång efter att ha hamnat i ett så våldsamt slagsmål med Wolvesspelarna Paul Birch och Steve Bull att managern Billy Bonds fick gå in och dra honom av planen.
Briljans,galenskap och en snabbtur till Liverpool
Dicks minst sagt dubbelbottnade fotbollspersonlighet visade sig emellertid vara ett av de största skälen att West Ham lyckades ta sig tillbaka till finrummet omgående. Med elva mål blev han som vänsterback tredje bästa målskytt den säsongen. Dicks problematiska framtoning skulle dock snart visa sig bli hans,tillfälliga, fall hos “The Hammers. West Ham underpresterade i säsongsinledningen och när Dicks under en träning bröt benet på nyförvärvet Simon Webster var måttet rågat. Harry Redknapp, som vid tillfället var Bonds assistent, gjorde en framstöt hos Liverpools dåvarande manager och frågade om inte denne var intresserad av att köpa en vänsterback. Souness hade vid sin ankomst som manager på Anfield Road börjat med att städa ut spelare och ville ha in tuffa spelare med karaktär och där passade Dicks in perfekt.
Det blev dock ingen längre sejour i Liverpool för Dicks. Souness försvann bort efter säsongen 1993/94 och den nye managern Roy Evans gillade inte alls vänsterbacken. Dicks ansågs överviktig och hans val av “prematch-meal” imponerade inte. Två burkar Coca Cola var det bränsle som Dicks ansåg sig behöva innan match. Efter bara 13 månader var Dicks saga på Anfield Road all. “The Terminator” var tillbaka i Östra London.
En legend formas
Trots en tydlig övervikt så valde Harry Redknapp, som nu var manager, att satsa på Dicks. Hans karisma,inställning och vassa vänsterfot var något som laget skulle komma att behövas. Under ett flertal säsonger kom han att ligga högt i den interna skytteligan. Med sitt vassa skott gjorde han många mål på skott utifrån samtidigt som han var en säker straffskytt. I samma takt som han gjorde dramatiska utfall,samlade på sig både gula och röda kort och hamnade i bråk både med motspelare och funktionärer så byggde han en stor fanbase på läktaren som uppskattade hans förmåga att alltid spela med “his heart on the sleeve. En av de stora matcherna i Dicks karriär fotbollsmässigt var en hemmamatch mot Tottenham 1997. Två mål och en assist blev Dicks facit i 4-3 segern, segermålet satte Dicks med en stenhård straff i nättaket.
Fyrverkerier och kontroverser
Anekdoterna kring en spelare som Dicks är otaliga. I en intervju berättade han själv om en incident när han delade rum med Paul Gascoigne under en U21-landskamp. Gazza hade placerat fyrverkerier under toalettstolen och när de smällde av så sprang den då sovande Dicks ut i hotellkorridoren spritt språngande naken. Den dåvarande U21-managern Dave Sexton och hans fru kunde minst sagt förvånade se hur den nakne vänsterbacken kom springandes genom korridoren.
En annan klassisk Dickshändelse var när han i halvtid under en bortamatch mot Coventry hamnade i ett våldsamt gräl med den dåvarande managern Billy Bonds. Dicks hade delat ut en våldsam armbåge i första halvlek och Bonds var minst sagt missnöjd. Efter en veritabel utskällning så meddelade Bonds att han tänkte byta ut vänsterbacken. Den hetlevrade Dicks tog då av sig tröjan och kastade den på managern innan han måttade ett slag mot honom. Andra ledare fick plocka bort Dicks och Bonds sade att det var tur annars skulle han “rip his head off”
Slutet och en testimonial för historieböckerna
Under säsongen 1997/98 var Dicks borta från mer eller mindre hela säsongen efter ytterligare en knäskada. Denna skulle visa sig bli början på slutet för Dicks. Säsongen därefter spelade han bara nio matcher och valde därefter att sluta. Trots hans många gånger bristande disciplin så var han, och kommer alltid att förbli, en legend bland West Ham-supportrarna.
År 2000 blev han förärad en testimonial match mot Athletic Bilbao. Hur det gick? Jo, en trevlig festföreställning slutade naturligtvis med ett 17 man stort slagsmål… Det är väl i skenet av den matchen som Dicks karriär ska minnas. Fantastisk fotboll med många vackra mål blandat med galenskap, bristande disciplin och slagsmål. Utan den blandningen hade ju inte Julian Dicks varit just Julian Dicks.
