Dokument VM-historia: Jules Rimet
När man tänker på VM så är det naturligtvis det fantastiska spelet och de vackra målen som ska vara i högsätet. Det finns dock en avigsida som tyvärr FIFA dragits med under decennier och det är mygel och korruption. Därför ska vi kicka igång den här VM-serien med att kliva tillbaka i historien till en tid som såg en av de tidigaste FIFA-presidenterna lansera Världsmästerskapet i fotboll. Mannen ifråga var Jules Rimet och det är han som vi har att tacka att vi har VM.
Rimets rötter och ursprung
I östra Frankrike, inte långt från Strasbourg, föddes 1873 den man som skulle bli ett världsberömt namn inom fotbollen, Jules Rimet. Den ambitiöse unge mannen tog en examen i juridik och blev advokat. Han var mycket intresserad av idrott och även om han inte var aktiv på någon högre nivå så blev hans fascination för idrottens organisation så stark att han vigde sitt liv åt att skapa förutsättningar för andra att spela och mötas. Rimet kom fram under mörka tider i Europa och världen. Nationalsocialismen grodde i Europa och han såg då fotbollen som en motvikt till detta där mötet mellan människor skulle skapa samhörighet och förbrödra.
Den första insatsen för fotbollen
Redan som 24-åring var den unge Rimet med och grundade klubben Red Star i Paris norra förorter. Klubben finns än idag även om den numera för en ganska tynande tillvaro i Frankrikes tredje division. När Rimet märkte att hans idéer och tankar gick att omsätta till goda saker i verkligheten fick han smak på mera och riktade snart blickarna mot större uppgifter.
Debut på den nationella scenen
1910 var Rimet en bärande del i den organisation som skapade Frankrikes första nationella liga och inte ens första världskriget 1914-1918 kunde bromsa fransmannens frenetiska arbete för fotbollens utveckling i Frankrike. I April 1919 såg FFF (FranceFootballFederation) dagens ljus och Rimet utsågs till dess första president.
Internationell frammarsch
Rimet hade nu en position som möjliggjorde hans planer på att starta ett världsomfattande mästerskap som även skulle tillåta professionella spelare. OS i fotboll hade ju funnits ett tag men då spelade ju bara amatörer. 1921 tog Rimet över Presidentskapet i FIFA och han jobbade nu oförtrutet vidare mot målet, VM.
Nordisk skepsis
Vid FIFA-kongressen i Amsterdam 1928 så genomfördes en omröstning som slutade 25-5 i favör för att ett VM skulle genomföras var fjärde år. När man konstaterar att de fem länder som röstade mot var Estland,Norge,Danmark,Finland och Sverige så inser man att Rimets övertalningsförmåga inte hade någon större effekt på oss nordbor. I ljuset av detta faktum blir det då lite motsägelsefullt att Sverige var ett av de länder som ansökte om möjligheten att arrangera det första mästerskapet som skulle gå av stapeln 1930. Uruguay fick mästerskapet och var dåtidens stormakt i fotbollsvärlden med OS-guld 1924 och 1928.
Britterna strular
Var det då bara en eriksgata med ständiga framgångar för Rimet? Inte alls, ett av de största bakslagen blev när de brittiska lagen deklarerade att de inte tänkte vara en del av detta världsmästerskap. Den officiella förklaringen var att man var oense med Rimet och FIFA kring hur man skulle definiera gränsen mellan professionella och amatörer. En annan kanske mer trolig sanning var att britterna, som själva hade bildat sitt fotbollsförbund 1863, inte ansåg att FIFA hade något att ge dem. England gjorde ju inte sitt första mästerskap förrän 1950. Hur det gick då ska vi återkomma till i en helt egen artikel längre fram.
Uruguay
Den 21 juni 1930 klev Rimet, tillsammans med tre av de fyra deltagande Europeiska lagen på den båt som skulle föra dem till Uruguay. Rimet blev personligen välkomnad av den Uruguayanske presidenten Campistegui och turneringen blev en organisatorisk succé. Som FIFA-president fick Jules Rimet äran att dela ut pokalen, som för övrigt bar hans namn, till hemmalagets kapten Nazassi. Detta efter att Uruguay vunnit över grannen Argentina med 4-2 i finalen. Rimet skrev i sina memoarer att han aldrig, varken förr eller senare, hade upplevt en så euforisk glädje som den han såg hos de Uruguayanska åskådarna och spelarna på planen.
Fortsatt styre i svåra tider
Rimets fortsatta presidentskap inom FIFA mötte både svårigheter och utmaningar men hans diplomatiska förmågor var goda och han lyckades både få FIFA att överleva världskrigets vedermödor och medla i en begynnande konflikt mellan fotbollens två stora världsdelar Europa och Sydamerika. Mycket av konflikten var sprungen ur de båda kontinenternas ljumma intresse för VM när det gick på “fel kontinent”. Att VM 1938 förlades i Rimets hemland Frankrike stack också i Sydamerikanernas ögon då de ansåg att det var deras tur efter att mästerskapet 1934 avgjorts i Italien.
Vid FIFAS kongress 1946 i Luxemburg hade Rimet ställts inför det faktum att omstarten efter kriget, som skulle ske 1950, endast hade en arrangörsintressent, nämligen Brasilien. Detta såg Rimet som något fördelaktigt eftersom länderna i Europa fortfarande höll på att återhämta sig efter kriget. 1954 års mästerskap, som skulle bli Rimets sista, hamnade i Schweiz och även detta var efter idogt diplomatiskt arbete från Rimet. Han ansåg att Schweiz, som var ett neutralt land, var det idealiska landet då det fortfarande kunde finnas ont blod kvar i krigets efterdyningar.
Refrängen efter över tre decennier vid styret
Rimets 33 år som FIFA-president tog slut i samband med 1954 års kongress i Bern. Ett av de allra sista uppdragen för Rimet blev att, till de tyska segrarna, dela ut den pokal som sedan 1946 burit hans namn, “Coupe de Jules Rimet”. Om historien kring Jules Rimets trägna kamp för fotbollens internationella framtid blev ganska samlad och odramatisk så blev ödet för hans pokal betydligt mer dramatiskt. Men det ska vi komma att återvända till i en senare artikel.
1956 avled Jules Rimet 83 år gammal, då som hedersordförande i FIFA och hans minne och framförallt betydelse för den internationella landslagsfotbollen kan inte nog understrykas. I alla fall så kommer jag att skänka honom en tanke den 14 juni när årets VM invigs och det tycker jag gott att ni också kan göra.
