För mig var han Tipsextra
En kommentator och programledare har tystnat och vandrat vidare till att kommentera vid de gröna fälten någon annanstans. En kommentator som blev en röst som präglade en uppväxt. Min uppväxt. Och kanske många fler.
Samtal från Falken
Fredag kväll. Det plingade till i telefonen. Det var Falken - Magnus Falk - nestorn av Svenska Fans. Inte minst när det gäller VfB Stuttgart och Arsenal. Meddelandet var kort och koncist:
“Leif Larsson… värd en text?”
Skriver Falken så, är det något man tar på allvar och jag svarade genast:
“Ja, definitivt.”
Herbert Chapmans spöke och december 1981
Annars skickar han väl Herbert Chapmans och Fritz Walters spöken på mig, såhär i Allhelgonatider. Eller ännu värre; den hänsynslöse mittbacken Karl-Heinz Förster, som Falken kommer att skriva om i sin artikelserie om VfB Stuttgart. Förster (en av två bröder) var en gris på plan.
Jag kunde inte sluta fundera. Fredagskvällen passerade, lördagen och söndagen likaså. Givetvis hade även jag nåtts av sorgebeskedet om Leif Larssons frånfälle. Men jag visste ju inte så mycket om honom? Vad har han betytt för en fotbollsnostalgiker som jag? Men ju mer jag tänkte, läste på och mindes, desto tydligare blev bilden. Leif Larsson hade inte bara betytt lite för mig, utan var nog en av de viktigaste rösterna under hela min uppväxt.
Bläddrade vidare bland alla Tipsextra-matcher i Urban Wigerts utmärkta bok. Och det var en match som jag absolut inte kunde släppa.
En resa tillbaka i tiden började. Till den 19 december 1981.
Kylig tillställning - på alla sätt
Det var inte ett Everton som mådde bra. Inte överhuvudtaget. Jag kan inte ens minnas att det var tänkt som en match som skulle sändas, sannolikt bestämdes den sent. Men jag minns att man hann skriva om den i lokaltidningen. Tror jag. Minnet kan ibland spela en spratt.
Everton tog emot Aston Villa. Villa var visserligen regerande mästare, men just där och då rosade de verkligen inte marknaden. Och inte var det bättre för Evertons nye manager Howard Kendall som inte hade fått någon styrning alls på sitt lag. Trots stora investeringar i början av året. Det hade till och med gått så långt att han numera tog ut sig själv för att stabilisera på mittfältet. Det var ingen hysteriskt laddad uppladdning direkt.
Lite så var det. Tipsextra på den tiden. Kanske inte alltid så oerhört upphaussat som inför matcher idag. Det var nog få som såg fram emot denna tillställning, förutom de få fans som båda klubbarna ändå lyckats få i Sverige. Jag minns att det såg både kallt och kärvt ut på Goodison Park. Nästan så man frös hemma i soffan.
Trygg stämma från Merseyside
Men väl framme vid avspark på Merseyside så ljöd den där stämman. Lågt, stilla, nästan mässande med betydligt längre pauser utan något ljud alls från kommentatorn. Det var tryggt. Det var en röst och rytm man kände igen. Göteborgsdialekt. Tror jag. Det var Leif Larsson som kommenterade.
Everton vann med 2-0 efter mål av Mick Lyons och Peter Eastoe i en match som nog få - om ens någon - kommer ihåg idag. Aston Villas usla ligaform fortsatte att svikta, men de skulle avsluta säsongen med att vinna Europacupen. Howard Kendall hade dock långt kvar innan han med en hårsmån från att få sparken runt 1984 tillslut fick fart på laget och skulle sedan gå till historien som Evertons främste manager genom tiderna.
Men den 19 december var det Leif Larsson som guidade oss igenom ännu en rätt så grå tillställning. Halva Sverige satt i tv-soffan. Oftast mer i väntan på middag än för att se en sprakande fotbollsmatch. Många snarkade, men jag - blott elva år gammal - satt som förtrollad. Förtrollad av att få se mitt Everton i direktsändning. Förtrollad av Leif Larssons röst.
Rösten som präglade Tipsextra
Och nu tar jag inte i. Leif Larsson är den röst - tillsammans med Staffan Lindeborg - som jag förknippar med Tipsextra. Ja, med min uppväxt, då jag var en av dem som längtade som besatt till varje lördag då Tipsextra sändes från mitten/slutet av november till en bit in i mars.
Leif Larsson var med från början. Den första Tipsextra-matchen sändes i november 1969 och redan i den femte sändningen debuterade Larsson som kommentator. En FA-cupmatch i den tredje omgången i januari 1970. Leicester besegrade Sunderland med 1-0. Matchen före hade kommenterats av Lars-Gunnar Björklund och matchen efter av Putte Kock, något som säger en hel del om Leif Larsson och Tipsextra. Putte Kock hade sedan 1930-talet givit stryktipset och engelsk fotboll ett ansikte, medan Lars-Gunnar Björklund skapade programmet Tipsextra. Två superstjärnor på den dåvarande mediahimlen. Larsson var aldrig samma typ av megastjärna, men för mig är han rösten, bilden och känslan av Tipsextra.
Tryghheten i tv-rutan - iförd cardigan
Staffan Lindeborg och Leif Larsson är de som kommenterat flest Tipsextra-matcher av alla. Hela 59 stycken vardera under programmets levnad (1969 - 1995). Leif Larsson var också en ständigt återkommande programledare med den där lugna - något återhållna - Göteborgsdialekten. Utstrålningen var inte en go gubbe, utan en trygg gubbe. Dessutom blev han för mig en själva sinnebilden av att programledare, främst under 1980- och början av 90-talet, alltid bar cardigan, för det mesta med slips, och alltid med skjorta. En cardigan som inte går att jämföra med dagens David Beckhams som går omkring och myser med moderiktiga cardigans. Nä, detta handlade om - redan då - fula cardigans, gärna i färger som grönt. Det var liksom kostymen för tidens programledare som inte verkade intresserade av kläder.
Leif Larssons röst och programledarstil har nu för alltid tystnat, vilket jag kommer sakna. För mig var han Tipsextra, engelsk fotboll och tryggheten i tv-rutan alla dessa lördagseftermiddagar som är en så viktig del av min uppväxt.
