Guide i lördagsöverlevnad utan ligafotboll
Lördagen är här, men det blir ingen ligafotboll. Visst EM-Play off är väl okej, men det känns ändå fattigare på något sätt. För såna som jag, vilka ännu inte förlikat oss med plågsamma landslagsuppehåll ger jag en överlevnadsguide.
Morgonen är svårast. Jag har legat sött mot kudden och drömt vackra drömmar om FA-cupfinaler, som när Liam Brady flöt fram sådär vackert mot Manchester United 1979, när Ian Porterfield såg till att Sunderland skrällde mot mäktiga Leeds 1973, när Manchester Uniteds Norman Whiteside skruvade in det avgörande målet i förlängningen 1985, när Everton vände mot Sheffield Wednesday 1966, när Coventry skrällde mot Spurs 1987 och när Ricky Villa dribblade sig igenom Manchester Citys försvar 1981 och så vidare i en enda lång räcka av härliga drömsekvenser.
Men så vaknar jag och verkligheten kommer ikapp – EM-kval. Har man dessutom barn, så är det inte bara att somna om. Man måste därmed ha en överlevnadsstrategi. En ganska så hårt skruvad strategi. Till och med en bra bit över gränsen över vad som anses mentalt friskt, men ibland behöver man gå all in. Då har man åtminstone satt in den hårdaste tacklingen man kan och kan nästan höra hur läktarsektioner reser sig i hänförelse. Precis som det ska vara om man är en hängiven ligaentusiast.
Av den anledningen bör man förberett en full english breakfast. Hur illa man än tycker om den. Kolla med närmaste köttaffär efter trista korvar och resten löses med lite kreativitet. Black pudding kan du exempelvis skapa med hjälp av en skiva blodpudding och en pepparkaksform, så den blir lite mindre. Brukar undvika tomten och julbocken. Hjärtformen funkar. Sedan bönor i tomatsås, vilket jag avskyr, men det går inte att fuska.
Resten löser sig med vad hushållet har att ge. Till detta rekommenderar jag ett gammalt nummer av tidningen Shoot, själv föredrar jag tidigt 80-tal. Annars går det lika bra med veckans nummer av Vi Tippa. Alla sparar ju inte på gamla nummer av Shoot, hur märkligt det än kan låta.
Därefter kan det vara läge för kaffe och lite långläsning. Personligen föredrar jag Encyclopedia of British Football från 1984. Där finns alla nödvändiga tabeller från varje säsong sedan ligastarten 1888. Lite mer lättsmält, men ändå matnyttigt, tycker jag Urban Wigerts Tipsextra – den heliga eftermiddagen, kan duga rätt gott. Han har gjort ett lysande jobb med att kartlägga Tipsextra-perioden.
Till lunch blir det Fish and Chips. Har man bråttom och läsandet drar ut på tiden kan man förbereda genom att köpa frysta fiskpinnar, kroketter eller dylikt för att ta fram från frysen. Därefter är det filmtajm.
Här måste man följa sitt eget hjärta och egen supportersmak. Jag brukar se någon av Evertons FA-cupfinaler plus en bra dokumentär av äldre slag, förslagsvis The Golden Vison från 1968, vilken handlar om Everton-fans och ger ett porträtt av den gudabenådade Alex Young eller en dokumentär om krisen i Manchester City runt 1980, vilken jag såg på svensk tv som ung och fortfarande inte kan släppa.
Sen kan man ta sig en öl och läsa lite mer lättsmält litteratur i stil med Stan Cullis – The Iron Manager om Wolves gamle stenhårde mästartränare alternativt The Worst of Friends – Malcolm Allison, Joe Mercer and Manchester City, vilket tar mig vidare på temat runt City och hur det gick utför. Har svårt att släppa det just nu. En bok som ofta funkar för att komma på rätt humör är Nick Hornbys Fever Pitch.
Väl framme vid avspark 16.00 kör jag gärna någon match jag spelade in på video från 80-talet, annars går det lika bra med något valfritt från You Tube. Viktigt dock att inte tumma på avsparkstiden och att du bör ha två öl med dig. En i första halvlek och en i andra halvlek.
Sedan är det middag och livet kan fortsätta som vanligt. Kanske har du besök eller så är du bortbjuden, men det centrala är att du kan titta varje bekantskap i ögonen och tänka:
”Jag har sett på ligafotboll. Det har inte du.”
När sedan folk börjar väsnas om EM-kval, massa dricka och chips åker fram, är det bara att hänga med och låtsas vara hänförd.
Nu är ju detta givetvis väldigt tillrättalagt. Drömmarna är nog önskedrömmar och det är sällan man har en sådan perfekt natt. Upplägget i sig är också rätt skruvat, då jag faktiskt läst böckerna och knappast kan göra det vid varje landslagsuppehåll. Med andra ord måste man förnya sig löpande med nya böcker om gamla profiler, då uppehållen är rätt många. Men själva rutinen bör funka bra.
