Haalands evige överman
Erling Haaland stormar fram med en målproduktion som nog aldrig skådats. Eller jo, det finns en centerforward dit Haaland ännu inte nått och troligtvis aldrig kommer att göra, åtminstone inte när det gäller antal mål i ligan på en och samma säsong. Hans namn var William Ralph Dean - även kallad Dixie - och är nog Englands genom tiderna bäste målskytt.
Låt oss därmed gå tillbaka till lördagen den 5 maj 1928. Det datum då Dixie Dean blev odödlig.
Säsongen 1927/28 var Dean redan ett känt namn och en fruktad målskytt. Han hade dessutom kommit tillbaka från mycket otäcka skador orsakade av en motorcykelolycka som hotade hans karriär sommaren 1926. Faktum var att läkarna inledningsvis var helt övertygade om att Dean aldrig mer skulle kunna beträda en fotbollsplan. Men efter månader på ett behandlingshem klättrade han upp i ett äppelträd och nerifrån hörde han en röst som konstaterade att om han kan klättra upp och hämta ett äpple, så ska det nog funka att spela fotboll.
Camsells rekord
En viss George Camsell (Middlesbrough) lyckades säsongen 1926/27 göra hela 59 mål i andradivisionen. En extrem bedrift, men Dean hade siktet inställt på att spräcka rekordet och dessutom sextiomålsgränsen i högsta divisionen. Men trots att han sprutade in mål under säsongen så återstod fortfarande nio mål när tre matcher återstod. Mot Aston Villa nätade han två gånger och så släppte det helt när han lyckades med bedriften att göra fyra mål mot Burnley, vilket var säsongens näst bästa enskilda match efter de fem mål han gjorde mot Manchester United. Inför den sista matchen krävdes därmed ett hattrick. Inte omöjligt hemma på Goodison Park.
Bönestund med Fader Brown
Motståndarna Arsenal hade ännu inte nått de höga höjder de skulle göra under 1930-talet, men managern Herbert Chapman - som anlände 1925 - hade en ambitiös femårsplan som skulle ge resultat med den första titeln i form av FA-cupen 1930. Det var dock en speciell dag även för The Gunners då det var legendaren Charlie Buchans sista match.
Evertons ligatitel var redan säkrad, så allt på Merseyside handlade om huruvida Dixie Dean skulle nå drömgränsen eller ej. Kvällen före hade Dean fått en inbjudan av den katolske prästen Fader Brown och även om Dean inte var katolik gick han dit och de satte sig runt ett bord där de tillsammans bad en bön för att målrekordet skulle slås.
Spårvagnen till match
Dagen efter klev han upp som vilken matchdag som helst. Tog spårvagnen ut till Goodison och promenerade sista biten längs Goodison Road. Under hela vägen från hemmet tills han klev in genom porten till arenan fick han frågor och blev påhejad av supportrar.
Ligabucklan fanns för övrigt redan på plats utanför The Directors Box, redo för att lagkaptenen Warney Creswell skulle lyfta den efter matchen. Men ingen tänkte på det.
Alla hade Deans jakt på rekordet i sina tankar.
Elektrisk stämning och en lysande början
Stämningen på Goodison är elektrisk. Nervös, förväntansfull och redo att explodera. Nästan 49 000 är på plats, åtminstone enligt antal sålda biljetter. I verkligheten är det nog runt 60 000. Det skulle inte dröja så länge innan jublet hördes över hela Merseyside. Men redan efter två minuter tappar Evertons målvakt Arthur Davies släpper in ett lamt mål mellan benen. Är det en sådan dag då det inte kommer gå Evertons väg?
Publiken behöver dock inte vänta länge. Efter sju minuter stod det 2-1 till Everton. Dean sätter kvitteringen på nick, görs sedan ned i straffområdet och förvaltar straffen. Jublet vet inga gränser. Man gick till och med ut med ursäkter till alla hemmafruar som satt i sina hus i närheten av Goodison och som plötsligt nåddes av en ljudvåg utan dess like.
Målet alla väntade på
Dixie Dean tangerade därmed Camsells 59 baljor, men siktet är ju inställt på 60! Arsenal kvitterar visserligen, men ingen bryr sig. Allt bygger på att sätta upp Dixie Dean. Yttrarna Alec Troop och Ted Critchley öser in bollar, men det vill sig inte. Det är nära, men ändå inte.
Nervositeten ökar inne på Goodison.
När endast sju minuter återstår, går Alec Troop ut för att ta en hörna. Bollen hamnar till slut på den store nickspecialisten Dixie Deans huvud och seglar in i nätmaskorna. Det var det, rekordet var i hamn.
Eufori är ett understatement för stämningen på Goodison. Dean fick uppleva sin första planinvasion då en herre sprang in och gav honom vad Dean själv kallade för en kontinental kyss. Arsenalspelarna gratulerade honom. Målvakten Patterson var faktiskt den första att skaka hand med Dean. Alla utom Charlie Buchan, som kände sig bitter över att hans sista match nu skulle falla i glömska på grund av en prestation som kommer att ge eko i evighet.
Smyger av plan
Dean går fram till domaren och meddelar att han kommer smyga av plan innan slutsignalen, för att undvika den invasion av folk som väntar. Till sin förvåning protesterar inte domaren, utan nickar bifall. Dean kommer dock ut senare och säger några ord samtidigt som lagkapten Creswell får lyfta pokalen.
Matchen slutar för övrigt 3-3, då Arsenal hinner kvittera i slutet. Men ingen bryr sig. Dixie Dean har skrivit in sig i historieböckerna med ett rekord som kanske aldrig kommer att slås. Hela 60 mål under en och samma ligasäsong, blott 21 år gammal.
Odödlig
Dixie Dean gick denna dag från att vara en berömd målskytt till att bli odödlig. På den tiden fanns ingen större idrottsstjärna i England. När exempelvis den amerikanska baseball-stjärnan Babe Ruth besökte London krävde han att få träffa denne Dixie Dean.
Det skulle bli 431 matcher för Dean i Everton och osannolika 377 mål samt 37 hattrick. Han vann ligan två gånger och fick lyfta FA-cupen en gång. Han gjorde även 16 landskamper och 18 mål för England. Dixie Dean var - och kanske fortfarande är - den störste centerforwarden världen har skådat. Han dog av en hjärtinfarkt på Goodison Park under ett Merseyside-derby 1980.
Han har också fått frågan om någon någonsin kommer slå rekordet. Svaret:
“People ask me if that 60-goal record will ever be beaten. I think it will. But there's only one man who'll do it. That´s that feller who walks on the water. I think he's about the only one.”
Kan månne Erling Haaland vara denne nye frälsare? Inte i år kanske, men nästa år?
Dixie Dean inför FA-cupfinalen 1933, då han och Manchester Citys Sam Cowan skålar för en final med två klubbar från Lancashire
