Klassiska FA-cupfinaler: Skrällen 1973
Sida vid sida kliver de ut på den berömda gräsmattan. Ljudet från läktarna är öronbedövande. Sunderland och Leeds. I en FA-cupfinal som gått till historien som den kanske största skrällen under efterkrigstiden.
Leeds var regerande FA-cupmästare och ett av de lag som år efter år var med i kampen om titlar. The Mighty Leeds eller The Dirty Leeds, lite beroende på vem man frågade. Ett benhårt, ibland cyniskt lag som byggde sin storhet på en generation spelare med fantastisk sammanhållning. Managern Don Revie ville ha det så och var på den tiden nyskapande med sin inställning som inte lämnade något åt slumpen och där resultat, inställning och kollektivet var ledstjärnor. Det var också ett Leeds som kunde spela fantastisk fotboll och om storhetstiden definieras från mitten av 60-talet fram till 1974, utvecklades laget fotbollsmässigt för att under 70-talet underhålla lika mycket som man var disciplinerade, fysiskt starka och effektiva.
Sunderland utan landslagsmeriterade spelare
När de går sida vida sida till fansens jubel ser lagen jämlika ut. Men inget kunde vara mer osant.
Leeds hade elva landslagsspelare i den tolv man stora truppen, endast unge Trevor Cherry var utan landskamper och spelade istället för VM-segraren och rutinerade landslagsmannen Jackie Charlton som var skadad.
Sunderland låg i andradivisionen och hade inte en enda spelare med seniora landslagsmeriter, vilket var unikt för ett lag i en FA-cupfinal. Senare skulle några av Sunderland-spelarna dock utvecklas och göra landskamper. Och om Leeds samlat på sig pokaler under några år, så hade inte Sunderland vunnit ett dugg under efterkrigstiden.
Sunderlands manager Bobby Stokoe hade dock matat sina mannar med självförtroende och en av de viktigaste punkterna var att inte skrämmas av Leeds. Istället gick Sunderland ut och kämpade. Och som de kämpade! Varenda millimeter av den alltid så tungt sugande mattan på Wembley.
Hjältar: Porterfield och Montgomery
Två avgörande moment avgjorde matchen.
I den 31:a minuten får Sunderland hörna som Billy Hughes tar och på vilken Vic Halom bröstar ned bollen. Den under finalen majestätiske unge mittbacken Dave Watson fightas mellan två Leeds-försvarare och bollen landar hos en skotte vid namn Ian Porterfield som skickar in bollen i nätmaskorna och för alltid skriver in sig i FA-cupens stolta historia, för att inte tala om en plats bland Sunderlands många hjältar genom tiderna.
I andra halvlek gör målvakten Jimmy Montgomery en räddning på en nick från Trevor Cherry och där Peter Lorimer sedan skickar returen i ribban via Montgomerys hand, innan Sunderland kan rensa. Räddningen har till och med jämförts med Gordon Banks på Pelés nick i VM 1970.
Slutet är nästan rörande att se hur ett lag som är så uppenbart slutkörda som Sunderland, ändå springer likt galningar. Anförda av lagkaptenen Bobby Kerr. De håller Leeds stången och lyckas till och med uppehållande bollinnehav. Det är inte ben som springer, inte ens huvud, utan hjärtat.
När slutsignalen går springer managern Bobby Stokoe raka vägen ut till Jimmy Montgomery för att krama om matchhjälten som spelat i Sunderland sedan ungdomsåren. Sunderland blir det enda laget under 1900-talet att vinna en FA-cup utan en enda landslagsspelare på plan. Dessutom det första andradivisionslaget sedan West Bromwich 1931 att få lyfta pokalen som på den tiden var varje engelsmans pojkdröm.
Fler skrällar skulle följa
Bara några år senare skulle Southampton (1976 mot Manchester United) och West Ham (1980 mot Arsenal) lyckas med samma bedrift. Det intressanta är att en skräll av denna magnitud vid samtliga tre tillfällen drabbat lag som året före eller efter vunnit cupen. Leeds var ju regerande mästare när de ställdes mot Sunderland. Manchester United tog hem cupen säsongen efter förlusten mot Southampton och Arsenal hade två finaler på raken bakom sig och 1979 års seger i klassikern mot Manchester United, när de ställdes mot West Ham 1980.
Men frågan är om inte Sunderlands skräll ändå var den allra största.
Leeds vs Sunderland 0-1
Mål: Ian Porterfield (31 minuten)
Leeds: David Harvey, Paul Reaney, Trevor Cherry, Billy Bremner, Paul Madeley, Norman Hunter, Peter Lorimer, Allan Clarke, Mick Jones, Johnny Giles, Eddie Gray Avb: Terry Yorath
Sunderland: Jimmy Montgomery, Dick Malone, Ron Guthrie, Mickey Horswill, Dave Watson, Richie Pitt, Bobby Kerr, Billy Hughes, Vic Halom, Ian Porterfield, Dennis Tueart Avb: David Young
Lite längre sammandrag och en intervju med Ian Porterfield:
Kortare sammandrag:
Jimmy Montgomerys räddning:
Jämför med Gordon Banks räddning i VM 1970:
