Kvalfyllt med Tipsextra-profiler
Det tandlösa flinet. Jag kan än idag plocka fram det ur minnesbankens mer traumatiska skrymslen. De där som aldrig riktigt går att förtränga.
Elva år gammal sitter jag fylld av nervositet en höstkväll framför tv: n. Det spirar en liten gnutta hopp i hjärtat. Sverige har ryckt upp sig något och det finns en liten, liten chans att förbundskapten Lars ”Laban” Arnesson kan ta Sverige till VM i Spanien 1982. Men det krävs poäng eller till och med seger (minns inte exakt) just denna kväll. Det knöt sig i magen.
Som motståndare stod nämligen mäktiga Skottland på ett Hampden Park med dryga 80 000 åskådare. Gruppledarna. Laget som vimlade av stjärnor, något en Tipsextra-fanatiker som jag var väl så medveten om. Liverpools oövervinnerlige Alan Hansen styrde ju backlinjen tillsammans med herrar från den inhemska ligan såsom Danny McGrain (lagkaptenen) och Alex McLeish. På innermittfältet fanns giganter som Asa Hartford och John Wark.
På vänsterkanten den nästan ostoppbara John Robertson, som bland annat spelat hem två Europacupfinaler för Nottingham Forest. Rös av tanken från ett annat trauma från minnesbanken, då hans inlägg nådde Trevor Francis panna, vilket resulterade i att Malmö FF:s Europacupdrömmar krossades i finalen i München 1979.
Och som inte detta vore nog, längst fram fanns paret Joe Jordan och Kenny Dalglish. Andy Gray satt på bänken, en spelare som skulle varit ensam storstjärna i den elva som Sverige mönstrade. Ett svenskt landslag mitt i en generationsväxling, där vi fann något mindre kända namn på fotbollshimlen som Bo Börjesson och Karl-Gunnar Björklund.
Redan efter 20 minuter lägger John Robertson en frispark med vänstern och bollen landar på en dykande Joe Jordans panna och 1-0 var ett faktum. Skottland var överlägsna. Och eländet skulle fortsätta. Två lag på helt olika nivåer. Det slutade dock ”bara” med 2-0 efter att avbytaren Andy Gray fällts i straffområdet och Robertson avslutade kyligt från elva meter i den 80:e matchminuten. Denna gång med högerfoten.
John Robertson förgyllde många eftermiddagar i de svenska vardagsrummen med hela 19 matcher, vilket innebär att han är den spelare i Nottingham Forest som gjort flest matcher i Tipsextra.
Joe Jordan fick ihop till 12 matcher för tre olika klubbar (Leeds, Manchester U och Southampton) och hann göra inte mindre än sju mål.
Så förlusten kom inte som en överraskning. Hjältar från lördagarna blev oövervinnerliga monster under VM-kvalkvällar som dessa. Besviken gick jag till sängs och kunde inte släppa tanken över hur många storstjärnor det fanns i Skottland. Det blev inget VM-slutspel för Sverige och om jag inte minns fel så är det Joe Jordans tandlösa jublande leende efter målet som också fick pryda hans självbiografi.
John Robertson förblev dessutom en av mina absolut största hjältar. Eller som Forest manager Brian Clough sa:
”John Robertson was a very unattractive young man. If one day, I felt a bit out of colour, I would sit next to him. I was bloody Errol Flynn in comparison. But give him a ball and a yard of grass, and he was an artist, the Picasso of our game.”
Inte alltid så vackra, till och med tandlösa, men stora profiler som vi fick njuta av under Tipsextra-tiden (1969-1995).
Målen från den ödesdigra VM-kvalkvällen:
