Liam Brady - eleganten som var tillräckligt bra för Italien

Med sin vänsterfot och elegans tog han Arsenal från bottenstrider till cupfinaler, men var också en av få britter som lyckades i Italien på 80-talet. Hans namn är Liam Brady.

Få var så vördade runt Highbury som Liam Brady. Under en tuff period för Arsenal representerade Liam Brady ljuset. Irländaren hade allt. Blicken för spelet, balansen, kvicktänktheten, skottet, bollkontrollen och förmågan att flyta fram på plan. Aldrig någonsin i tidsbrist, något han hade och har gemensamt med alla riktigt begåvade spelare. Liam Brady gjorde Arsenal bättre än vad de var.

Redan 1973 fick han debutera under mästarmanagern Bertie Mee, men sattes lite på vänt då han inte ansågs färdig, särskilt eftersom matchen efter debuten var ett derby mot Spurs, där blott sjuttonårige Brady kom till korta. Men det var ingen tvekan om kapaciteten och följande säsong spelade irländaren till sig en ordinarie plats på mittfältet.

Ball lärofadern

Några år tidigare hade Bertie Mees Arsenal vunnit dubbeln 1970/71 (ligan och FA-cupen) såsom det tredje laget i historien efter Aston Villa i början på seklet och Tottenham 1960/61. Som ett led i att göra om bedriften, särskilt ligatiteln köpte man in VM-stjärnan från 1966 och Evertons lysande stjärna i mästarlaget från 1969/70 Alan Ball. Visserligen ett dyrt förvärv, men också ett kap, då nog alla blev förvånande över att Evertons manager Harry Catterick ville sälja sin bästa spelare. I Cattericks ögon var Ball på väg mot slutet av karriären och hade börjat visa dålig attityd gentemot medspelarna.

Ball skulle dock bli en viktig lärofader på mittfältet under Bradys första tid, vilket för Arsenal kantades av misslyckanden. Man drogs nedåt i tabellen och var faktiskt inblandade i en del nedflyttningsfighter. Tillsammans såg Ball och Brady till att ta Arsenal ur nedflyttningshoten i mitten av 70-talet och när Alan Ball lämnade klubben 1976 var Brady redo att ta över rollen som mittfältsdirigent.

Bertie Mee hade också lämnat och under nye managern Terry Neill byggde The Gunners ett lovande lag som aspirerade på de stora titlarna. Liam Brady var speluppläggaren och otaliga var de assist han la till spelare som Frank Stapleton och Malcolm MacDonald.

Det finns likheter med tennisstjärnan John McEnroe. Båda med irländska rötter, det yvigt lockiga håret, vänsterfoten och vänsterhanden, eleganta spelet och en air av genialitet. Amerikanen McEnroe har dock ett temperament som inte den mer lågmälde Brady kan ståta med.

Cupfinaler med Arsenal

Irländaren ledde Arsenal till tre raka FA-cupfinaler från 1978-80 samt en cupvinnarcupfinal 1980. Tyvärr blev det endast en pokal och det var i FA-cupfinalen 1979 mot Manchester United. En magisk tillställning som anses som en av de stora FA-cupklassikerna. Arsenal tog ledningen med 2-0 och Liam Brady var delaktig i båda målen. När allt bara skulle spelas av, så forcerade United, men hade svårt att ta sig igenom. När det var fyra minuter kvar stod det fortfarande 2-0. När det var en minut kvar stod det 2-2. Publik, spelare, ja, hela Wembley var i chock. Oavsett sida.

Med en minut kvar att spela och alla väntar på förlängning flyter så Brady fram på det där karakteristiska viset. Han lägger ut bollen på vänsterkanten till Graham Rix som med sitt inlägg finner Alan Sunderland som bara har att raka in bollen i öppen målbur. Några magiska moment av ett spelgeni avgjorde finalen när alla trodde något annat. Det är så stora stunder blir till och stora spelare skriver in sig i historien. Det året blev han som förste icke engelsman vald till PFA Player of the Year och tidigare under säsongen gjorde han ett av de vackraste målen i ett London-derby i en 5-0-seger mot Tottenham.

I cupvinnarcupfinalen förlorade Arsenal (The Gunners slog ut IFK Göteborg i kvartsfinalen) finalen på straffar mot Valencia och Brady missade Arsenals första straff. Dock i fint sällskap med Valencia stjärna argentinaren Mario Kempes som också missade första straffen. Stackars Graham Rix blev till slut syndabock.

Succé i Italien

Liam Brady hade i semifinalen imponerat på de italienska motståndarna Juventus. Italiens då överlägset bästa klubb värvade därmed eleganten från Arsenal. En chock för många fans som nog bara satt och väntade på en ny storhetstid för Arsenal. Dirigerad av Brady. Det blev 307 matcher och 59 mål för The Gunners.

Faktum var att Brady skulle bli en av få lyckade brittiska exporter till italienska ligan. Då en världsklassliga, där britter hade svårt att anpassa sig till spelet såväl som livsstilen. Men Brady var för bra för att misslyckas och tog två scudettoguld på raken i ett Juve som kanske var ett av de absolut starkaste upplagorna genom tiderna. Irländaren var under perioden inte vilken rollspelare som helst. Han var deras nummer tio, elegant och speluppläggare!

När Italien vann VM 1982 dominerades laget av Juventus, främst försvarsmässigt. Och tänk att liberoeleganten Gaetano Scirea spelat ihop Liam Brady! Det krävdes en ankomst från en viss Michel Platini för att Brady skulle bli tvungen att byta klubb. Det blev ytterligare några år i Italien i klubbar som Sampdoria, Inter och Ascoli. Totalt sju år på italiensk mark.

Passande nog avslutade han sin karriär i West Ham United, laget som enligt gammal tradition alltid välkomnat eleganter.

Debuten i Irland kom redan 1974 och det skulle bli 72 landskamper, dock missade han EM 1988 på grund av en avstängning och under kvalificeringen till VM 1990 pensionerade han sig. Eftersom han inte fick visa upp sig i ett stort VM- eller EM-slutspel, har han nog fått en mindre roll i fotbollshistorien än vad han är värd. Men för Arsenal-fans är Chippy (som han kallades) en av de allra främsta, och kanske även på en del håll i Italien och definitivt på Irland.

Liam Brady dominerar FA-cupfinalen 1979

Reportage från Bradys tid i Juventus

En hyllning till Liam Brady

Och så det där målet mot Spurs...

Källor: You Tube, Wikipedia, http://www.arsenal.com/, Tipsextra – Den heliga eftermiddagen; Wigert, Urban (Recito Förlag, 2010)