Ligasäsongen 1974/75 - försäsongen
Följ den engelska översta divisionen säsongen 1974/75 i drygt 50 avsnitt med start nu.
Det är nu 50 år sedan den engelska ligasäsongen 1974/75 drog igång. Lördagen den 17 augusti spelades första omgången. Med anledning av detta jubileum kommer denna artikelserie att generellt behandla säsongen samt speciellt fokusera på Derby County i och med att de blev ligamästare och gå igenom samtliga 42 omgångar. Som komplement kommer också delvis annat som hände i England i mitten av 70-talet att beskrivas.
Andra avsnittet av drygt 50 i denna artikelserie handlar om sommaren 1974 då försäsongen pågick.
Den sommaren kunde följare av engelsk fotboll få sig till livs tämligen många förändringar. Mest uppseendeväckande var förstås att det engelska landslaget bytte förbundskapten. Sir Alf Ramsey – innehavare av denna post sedan 1963 och adlad efter 1966-års VM-triumf –– fick sparken av engelska fotbollförbundet, FA, den 1 maj. Joe Mercer – som nyss avslutat två års managerskap i Coventry City och dessförinnan ett dussin i Manchester City - fick temporärt ta över rollen som förbundskapten. Mercer stod för ett resultatmässigt så bra facit – 3 vinster, 3 oavgjorda och 1 förlust – att det spekulerades i om inte denna temporära lösning borde bli permanent. FA hade dock en annan plan. Man ville ha de senaste tio årens mest framgångsrikaste manager i engelsk fotboll – Don Revie.
I juli accepterade Revie erbjudandet om jobbet som engelsk förbundskapten. FA, och särskilt dess sekreterare Ted Croker, var imponerade av Revies personlighet och idéer. Han var en populär utnämning bland pressen och fotbollsanhängare. Den kände journalisten Brian Glanville skrev till exempel att ”Revie var det självklara valet”.
Utnämnandet av Revie gjorde att regerande ligamästarna Leeds stod utan manager. Revie själv hade bestämda tankar om vem som borde efterträda honom och gjorde allt för att övertala Ipswich manager Bobby Robson om att ta posten. Hans jakt på Robson var inte överraskande, många ansåg att Robson borde ha en managerpost i en storklubb eftersom han gjorde ett storartat arbete i lilla Ipswich.
Leeds mittfältsstjärna Johnny Giles fick en förfrågan om att ta posten och var helt klart intresserad. Leeds styrelse fick dock problem när det visade sig att mittfältskollegan Billy Bremner också var intresserad av att efterträda Revie. Styrelsen vill för allt i världen inte skapa problem i omklädningsrummet när två så prominenta lagmedlemmar var intresserade så man övergav tanken på Giles och annonserade istället den 9 juli i engelsk press om att det fanns en managertjänst att söka. Deras jakt på manager ledde till att man hittade Revie´s totala motsats – Brian Clough. Clough hade som Derbymanager, i tidningskolumner och som expert i olika fotbollsprogram på TV varit Don Revie´s hårdaste kritiker och valet förvånade många.
Andra förändringar på managerposter i översta divisionen kunde noteras i Liverpool FC där Bill Shankly lämnade efter 15 år, i Newcastle där Joe Harvey lämnade efter 13 år och som nämnts ovan i Coventry där Joe Mercer lämnade.
I realiteten var också Tony Book i Manchester City ny på managerposten – han tillträdde den tre veckor innan vårens serieavslutning.
En del stora transfers genomfördes sommaren 1974. Leeds förstärkte sitt anfall genom att signera Duncan McKenzie. Nottingham Forest fick hela 250 000 pund för den lovande anfallaren som nätat hela 26 gånger i ligaspelet säsongen innan – flest av alla i de fyra proffsdivisionerna. Derby County var också på jakt efter McKenzie. Manager Dave Mackay hade ju haft managerposten i Forest fram till hösten 1973 och visste vad 24-åringen gick för. Derby var beredda att punga ut med 200 000 pund men det räckte inte i konkurrensen med Leeds.
250 000 pund var också summan som Manchester City tre dagar innan seriestarten fick betala till West Bromwich för att säkra anfallaren Asa Hartfords tjänster. Samma dag lämnade för övrigt Francis Lee Manchester City för att ansluta till Derby, detta till en övergångssumma på 100 000 pund.
Ytterligare tre övergångar skedde för över 200 000 pund. För 240 000 pund gick Larry Lloyd från Liverpool till Coventry, för vardera 225 000 pund lämnade David Hay Celtic för att ansluta till Chelsea och Geoff Salmons bytte från Sheffield United till Stoke.
Fler stora övergångar under sommaren var att Ray Kennedy – ligavinnare 1971 – bytte från Arsenal till Liverpool för 180 000 pund. Möjligen var det nervöst för Kennedy att managern som signerade honom – Bill Shankly – meddelade sin avgång bara timmar efter att transfern var klar. En stjärna som bytte klubb var Brian Kidd som inte vill spela andradivisionsfotboll med Manchester United utan gick till Arsenal – i mångt och mycket som ersättare för Kennedy - för 110 000 pund.
Till sist kan noteras att två övergångar för 170 000 pund skedde precis innan seriestarten. Micky Burns gick från Blackpool till Newcastle och Alfie Conn gick från Glasgow Rangers till Tottenham.
Totalt sett skedde övergångar under första dryga halvåret 1974 till så stora övergångssummor att engelsmännen häpnade. Ännu mer så blev fallet i augusti när Everton köpte Martin Dobson från Burnley för nytt engelskt rekord gällande övergångar: 300 000 pund.
Derby County gjorde inte mycket väsen av sig på transfermarknaden under sommaren 1974. Egentligen hade Dave Mackay gjort sin stora investering redan i februari när han hämtade Bruce Rioch från division 2-laget Aston Villa. Övergången på 200 000 pund var den näst dyraste i Derbys historia, endast David Nish´s övergång 1,5 år tidigare för då nytt engelskt rekord på 225 000 pund var dyrare.
Mackay försökte under våren att också köpa en anfallare och fokus låg på dels Sunderlands Dennis Tueart, dels Chelsea´s Peter Osgood men de skrev på för Manchester City respektive Southampton. Under sommaren fortsatte letandet efter anfallare men den ende som egentligen var av intresse var McKenzie och han valde alltså de regerande ligamästarna.
På Irland hittade Mackay en mittfältare vid namn Tony Macken som för 30 000 pund blev Derbys spelare. Denne 24-åring hade under två säsonger i Waterford dock bara gjort 10 mål på 49 matcher, inga landskamper alls och många undrade varför Macken värvades. Förmodligen undrade nyförvärvet också det för hans debut i en seriematch dröjde till december 1975… Jeff King, 21-årig mittfältare från skotska Albion Rovers, köptes för 10 000 pund men också han fick vänta länge på sin ligadebut för Derby.
Att The Rams behövde en ny anfallare blev väldigt tydligt under försäsongsmatcherna då bara ett mål tillverkades när man mötte bättre motstånd i form av VFL Bochum, Granada och Malaga. Tre dagar innan seriestarten kom så den förlösande nyheten att Francis Lee skrivit på för Derby. Den 30-årige Lee hade varit en pålitlig målskytt i engelsk fotboll sedan 1962 och vann oftast den interna skytteligan i de två klubbar han representerat, Bolton och Manchester City. På 249 ligamatcher hade Lee hunnit med 112 mål och vunnit en ligatitel, en FA-cuptitel, en Ligacup och en Cupvinnarcup samt gjort 27 landskamper för England. Många ansåg dock att Lee passerat sin höjdpunkt och Manchester City´s ledning hade tröttnat på honom och ville inte tillmötesgå hans krav på att kombinera affärsverksamhet i sin uppväxtstad Bolton med träningar och matcher med City.
För 100 000 pund blev alltså denne till fysionomin fyrkantige spelare Derbys när han skrev på ett 2-årskontrakt. Lee var nöjd med övergången och kände att han återfått entusiasmen för fotboll. Totalt sett var Derbys nyförvärv – för totalt 140 000 pund - dock inte av den kalibern att dessa tre kunde stärka laget som guldkandidat. Klubben fick förlita sig på att befintlig spelartrupp kunde bibehålla sin standard och kanske till och med utvecklas för att på riktigt kunna fajtas om ligatiteln.
Egentligen skulle Dave Mackay behöva värva en mittback också eftersom landslagsstoppern Roy McFarland skadat sig allvarligt när England mött Nordirland den 15 maj. Den medicinska rapporten meddelade att McFarland skulle vara borta ett halvår och med det beskedet chansade Mackay på att reservspelare som Rod Thomas och Peter Daniel skulle kunna bidra till en bra försvarslinje.
Den engelska fotbollspubliken fick inte se sitt landslag i det fotbolls-VM som sommaren 1974 avhölls i Västtyskland. Som brukligt så var endast 16 lag med i VM och nålsögat för att ta sig dit var litet. Polen snuvade England på VM-medverkan och tog ju överraskande brons i turneringen. Flera stjärnor från det engelska ligaspelet kunde dock ses i VM i och med att Skottland deltog. Mest notabla i laget var Leedsspelarna Billy Bremner, Peter Lorimer, David Harvey, Joe Jordan och Gordon McQueen. Deras eminente lagkamrat Eddie Gray missade dock slutspelet på grund av skada. Andra stjärnor i laget från engelska ligan var Denis Law, Willie Donachie, Willie Morgan, Martin Buchan och Tommy Hutchison. Att konkurrensen var hård i det skotska landslaget visas av att Derbys stjärnor Archie Gemmill och Bruce Rioch inte fick plats i truppen.
Som vanligt avslutades försäsongen med den så kallade Charity Shieldmatchen på Wembley inför fullsatta läktare. I denna match möts alltid vårens ligavinnare och FA-cupvinnare, denna gång Leeds och Liverpool. De flesta var överens om att titelracet skulle stå mellan dessa två klubbar som redan nu skulle visa vad de gick för, båda två med nyinstallerade managers. Den 10 augusti äntrade lagen Wembleys gräsmatta – Liverpool originellt nog med Bill Shankly i spetsen trots att Bob Paisley sedan tre veckor var lagets manager – och Leeds med Brian Clough i spetsen.
Det faktum att Liverpool vann den jämna matchen efter straffavgörande med 6 - 5 har fallit i glömska beroende på utvisningarna av Kevin Keegan och Billy Bremner. Att antalet utvisningar inte blev fler är en gåta, till exempel såg domaren tydligt hur Leeds Johnny Giles gav Kevin Keegan en riktig knock-out men lät honom ändå spela vidare. Här kan ses delar av matchen:
Det var första gången som brittiska spelare blivit utvisade på Wembley och inte gjorde det saken bättre att båda två slängde sina respektive matchtröjor när de marscherade ut. Både Keegan och Bremner, två av de mest profilerade spelarna i England vid denna tid, blev förutom bötfällda med 500 pund också avstängda exceptionellt länge, ända till den siste september. Keegan, ordinarie i det engelska landslaget, hade en tuff sommar; utvisad i match mot Kaiserslautern bara fyra dagar innan Wembleyincidenten samt omhändertagen och misshandlad av jugoslaviska säkerhetsmän vid Belgrads flygplats när landslaget skulle möta Jugoslavien.
Optimismen var stor när säsongstarten den 17 augusti närmade sig. Fotbollsreportrar vädrade en ”golden new age” eftersom man såg hoppfullt på vissa managerbyten, framförallt landslagets, och att yttrar skulle användas mer vilket många betonade som en kontrast till hur landslaget spelat under Sir Ramseys ledning. Man var inställd på att fler mål därmed skulle göras och att publiknedgången skulle stoppas.
Vad som skulle utspelas under säsongen 1974/75 skulle visa sig bli en av de allra jämnaste genom tiderna. I kommande avsnitt kan som nämnts läsas om ligasäsongen i allmänhet och Derby Countys i synnerhet.
