Old Schoolprofilen: Dennis Tueart
Ligacupens största ögonblick. Vilket var det? Ett av dem är definitivt det som Geordien Dennis Tueart på. Han gjorde det i Manchester Citys ljusblå tröja och det skedde i finalen mot Newcastle 1976. Vi ska lära känna Tueart lite bättre. Här kommer den tredje av Citys forwardsprofiler.
Alla har vi som hållit på med fotboll i någon form gjort snygga mål. Oftast kanske vi som barn gjort ett snyggt mål på lekplatsen eller i pojklaget. Vi kanske till och med kan skryta om att ha tryckt upp en riktig märla i krysset i någon bredd-divisionsmatch mot grannbyn. Att däremot göra ett klassiskt drömmål i en nationell cupfinal på landets största arena är ju naturligtvis endast ett fåtal förunnat. Manchester Citys ytter Dennis Tueart kan skryta om just detta.
19. Dennis Tueart( 265 matcher/109 mål )
Geordiern Tueart
Som en äkta Geordie föddes Dennis Tueart på senhösten 1949. Newcastle var födelsestaden men det blev i de värsta rivalerna Sunderland som en ung Tueart skulle få sin fotbollsfostran. Han var 16 år när han skrev ungdomskontrakt med klubben och skulle formas i tre år innan han vid 19 års ålder gjorde debut. Tueart spelade sex år i klubben och eftersom klubben hamnat lite på dekis så var det huvudsakligen i den andra divisionen som yttern fick utföra sina trollkonster.
Det överlägset största ögonblicket i Geordierns Sunderland-karriär var när han startade som vänsterytter i FA-cupfinalen 1973. Andradivisionens Sunderland stod i finalen för en av FA-cupfinalens största skrällar i historien när man besegrade “The Mighty Leeds” med 1-0.
Tueart säljer in sig själv
Halvvägs in i den påföljande säsongen 1973/74 så tog Tueart så steget över till Manchester City. Han kom till klubben i mars 1974 och hade då en prislapp på 275000 pund, vilket var klubbrekord just vid det tillfället. I affären ingick även Mick Horswill samtidigt som Citys Tony Towers gick andra hållet. Ansvarig för värvningen var den tuffe managern Ron Saunders. Denne Saunders, som skulle komma att göra succé i Aston Villa, lyckades inte överhuvudtaget i City och värvningen av Tueart var ett av de sista besluten som Saunders fattade i klubben.
Tueart hade en klar och tydlig strategi när han kom till Maine Road. I intervjuer så sålde han in sin förväntan och förtjusning över att ha kommit till klubben. Han lade ut texten i ordalag som att han hade “kommit till en av de bästa klubbarna i landet” och att “ han inte kunde ha kommit till en bättre plats än Manchester” Fansen var sålda direkt.”
Hattrickkungen
På planen så hade Tueart en oemotståndlig mix av bländande elegans,passion samt vilja och attityd. Han fick snabbt sin egen läktarramsa : “Dennis- The King of all Geordies”. Han hade en speciell vidskeplighet som han alltid använde sig av under åren i City. Han gick alltid ut efter spelaren som hade nummer 10. Han visade sig vara en straffexpert som dessutom hade en fäbless för att göra hattrick. Säsongen 1976/77 skulle han göra inte mindre än tre hattrick i ligan. Han var en spelare som sällan stannade vid att göra ett mål i en match utan det kom ofta flera. Han kunde sedan å andra sidan gå flera matcher i rad utan mål överhuvudtaget.
Tuff start
Det blev ingen mjukstart i klubben. 48 timmar efter att övergången formaliserades så fick han göra debut. Det var inte i vilken match som helst utan i Manchester-derbyt på Maine Road. I en tuff och ganska ful match, som slutade 0-0, fick Mike Doyle och Lou Macari för City respektive United lämna planen efter ett handgemäng. Det dröjde till femte matchen innan Tueart gjorde sitt första mål. Det blev sammanlagt åtta matcher denna första säsong. En av dem var derbyt på Old Trafford i sista omgången där Denis Law, med en klackspark, skickade ner sina gamla lagkamrater i United till andradivisionen.
Den följande säsongen tog så Tueart en fast tröja. Han gjorde då 14 mål och kom tvåa i den interna skytteligan efter Colin Bell. En stor stund för Tueart kom när han gjorde hattrick mot sin hemstads klubb Newcastle.
Ligacupsäsongen och “det där målet”
1975/76 blev säsongen då Tueart gick från att vara en hjälte bland de mest inbitna fansen till att bli ett namn på allas läppar i den blåa delen av Manchester. Tueart insats kom till och med att göra honom till ett, förmodligen ovilligt, namn även i Unitedfansens sinne.
Fansen älskade hans rättframhet och mod på planen och framförallt kom hans insatser i ligacupen att etsa sig fast i historien. Bland annat gjorde han två mål i ett omspel mot just Manchester United. City vann med 4-0 i en match som fick ett högt pris. Megastjärnan Colin Bell skadade sig allvarligt efter en tackling av Uniteds mittback Martin Buchan.
Den framgångsrika ligacupsviten skulle leda fram till Manchester Citys revansch efter några tuffa år. Det skulle också leda fram till ett av den engelska fotbollshistoriens mest klassiska mål. Manchester City hade tagit sig till final mot Newcastle. City hade tagit ledningen tidigt i matchen genom Peter Barnes. Denna ledning kvitterades av Newcastles Alan Gowling, innan det var dags för Dennis Tueart att kliva in i handlingen. Andra halvlek var ungefär en minut gammal när Citys vänsterback Willie Donachie slog ett inlägg som Tommy Booth nickade ner. Tueart hade ryggen vänd mot målet och valde att kasta sig upp och pendla in en cykelspark bakom Mike Mahoney i kassen. Målet blev avgörande och fick sin rättmätiga plats i historien när fans vid Ligacupens 50-årsjubileum skulle rösta fram turneringens största ögonblick någonsin. Tuearts mål vann omröstningen och stadfästes på ett ännu tydligare sätt i historien.
Rastlös mot nya äventyr
1976/77 blev den sista riktigt bra säsongen för Tueart. Han gjorde 18 mål på 38 matcher och då bland annat hattrick mot Aston Villa,Chelsea och Newcastle.
Den därpå följande säsongen skulle bli den sista för Tueart. Han blev rastlös och ville hitta nya utmaningar och skrev 1978 på för den legendariska “popklubben” New York Cosmos. 250000 pund blev övergångssumman och den kan naturligtvis vara en källa till nervositet för vem som helst. En sak som förmodligen var ett ännu större “ok” var att han skulle ersätta ingen mindre än Pelé. Man kan lugnt säga att inte ens New York blev en för stor scen för Geordiern. I det stjärnspäckade laget tillsammans med bl.a Franz Beckenbauer och Carlos Alberto gjorde Tueart inte mindre än 10 mål på 20 matcher. Han skulle även bli “Man of the Match” i Soccer Bowl som var motsvarigheten till NFL:s Super Bowl. Tueart gjorde två mål i finalen inför 74000 åskådare och vinsten bärgades med 3-1 mot Tampa Bay.
Ny sejour på Maine Road
1980 återvände Dennis Tueart till Manchester City. Klubben var inte alls på samma plats man hade varit under tidigt 70-tal. Nu hade man valt att återanställa den legendariske coachen Malcolm Allison. Allison,som alltid ville göra en poäng av att bygga nytt och forma eget, sålde ut ett flertal av de meriterade spelarna och det lyfte aldrig. Allison sparkades och in kom John Bond. Bond och Tueart hittade aldrig någon kemi och han fick aldrig någon fast plats. I FA-cupfinalen mot Tottenham 1981 petades Tueart till förmån för ynglingen Dave Bennett. I omspelet fick Tueart komma in en stund på slutet men Geordiern kom aldrig riktigt över petningen och kunde inte förlåta Bond.
Tuearts ojämförbart bästa period under sin andra sejour kom under säsongen 1981/82. Han gjorde inte mindre 8 mål på 7 matcher. 1982/83 blev den sista säsongen i klubben. I sista matchen riskerade klubben nedflyttning och efter ett långskott som ändrade riktning så förlorade klubben med 1-0. Tueart gjorde ingen bra match och hamnade dessutom i bråk med motståndarnas Brian Horton i spelartunneln.
Tueart varvade ner i först Stoke och sedan Burnley och irländska Derry. Det blev inte många matcher och det är nog rättvist att säga att Tuearts “aktiva” fotbollskarriär tog slut i den där spelartunneln mot Luton.
Sparkad av Thakshin
Efter karriären arbetade har Tueart dels drivit resebyrå och också ett företag inom “Sports Management”. 1997 återvände Tueart till klubben som styrelseledamot. Han var en av de ledande i processen att anställa de bägge framgångsrika managerna Kevin Keegan och Joe Royle. Styrelseplatsen innehade Tueart fram till 2007 då han fick sparken av den moraliskt tvivelaktiga ägaren Thakshin Shinawatra.
Sammanfattningsvis får man säga att Tueart var ett lysande exempel på en lojal klubbstjärna som alltid kommer att inneha en plats både i Manchester Citys, men också den engelska fotbollens, historia.
Old Schoolbetyget: 8
