Old Schoolprofilen: Des Walker
I en av de mest legendariska landskamperna som spelats på Råsunda så visade Terry “Kapten-Blod” Butcher sin uppskattning när mittbackskollegan avväpnade Johnny Ekström. Klappen på ryggen lämnade fem tydliga röda fingrar på den vita tröjan eftersom Butchers händer var nersmetade med blod. Mittbackskollegan reagerade inte utan gav sig in i nästa situation. För Des Walker var fokus alltid A och O.
I en period då det engelska landslaget gick från världstoppen i VM 90 via ett misslyckat EM i Sverige 92 för att till slut missa att kvalificera sig till VM 94 så gick Des Walkers landslagsform samma väg. Men på City Ground var han alltid stor.
5. Des Walker (408 matcher/1 mål)
Det hängde på håret
När Des Walker äntrade fotbollsscenen i London i slutet på 70-talet så var fotbollen fortfarande en oerhört konservativ och ibland rent ut sagt mossig värld. Den talangfulle mittbacken tillhörde som ungdomsspelare Tottenham. 1980 släppte klubben plötsligt Walker med motiveringen att han inte var mentalt närvarande mer än när han var sugen och kände för det. Sanningen var istället helt enkelt den att den legendariske managern Bill Nicholson krävde att unge Walker skulle klippa håret i en mer “fotbollsmässig” frisyr. Walker vägrade och i och med det så var hans saga på White Hart Lane all.
Snabb som få
Brian Clough som hade sina tentakler ute i hela landet hade koll på mittbacken och erbjöd ett apprenticekontrakt för den då 15-årige talangen. Det var en tuff och utmanande miljö att befinna sig då Nottingham fortfarande med rätta kunde anses vara Europas bästa lag. Walker mötte upp mot kraven och utvecklades till att vara mogen för debut i A-laget 1984. Han var då 18 år gammal.
Vissa fotbollsexperter kunde från mitten av 80-talet och framåt utnämna Walker till den elegantaste och mest talangfulla mittbacken sedan Bobby Moore. Det var stora ord men om man tittar på Walkers verktygslåda så inser man snabbt att det inte var helt tokigt. Walkers överlägset vassaste egenskap i rollen som mittback var hans blixtrande snabbhet. Han kombinerade detta med en välutvecklad förmåga att läsa spelet. Hans fysik var gedigen och han var stenhård i närkampsspelet. Det var aldrig några klumpiga satsningar utan timingen var oklanderlig.
“You´ll never beat Des Walker”
Lika tuff och frän som han var när han tacklade, lika tystlåten och samlad var han i sin personlighet utanför detsamma. Det var om inte annat så för det mesta. Roy Keane skulle vid något tillfälle beskriva Walker och använde då ord som “World Class Playboy” och “A man for high adventures”. Om Keane menade att Walker verkligen hade ett äventyrligt sinne eller om man bara ville driva med honom förtäljer inte historien. Dokumenterade händelser från Walkers karriär kan tyda på både att han gillade att partaja och att han ibland var tillbakadragen och tystlåten. En rimlig tanke är nog att det berodde på omständigheterna han hamnade i.
I Brian Cloughs “sena” lagbygge i slutet på 80-talet och framåt så var Walker tillsammans med Stuart Pearce hörnstenarna i det minst sagt tuffa Forestförsvaret. Hans kompromisslösa och “rena” spelstil fick Forestpubliken att mynta uttrycket och klacksången “You`ll never beat Des Walker”.
Ofrivillig målgörare
Nottingham hade inte riktigt ett lag som fullt ut kunde konkurrera om ligatiteln. Högstanivån var hög men över 42 omgångar så nådde de inte riktigt ända fram. Walker och Forests stora scen var cupspelet. Under Walkers tid i klubben spelade man inte mindre än sju cupfinaler med fem vinster som följd. Låt vara att två av vinsterna kom i den ganska prestigefattiga Full-Members Cup och en i Football League Centenary Tournament. Två vinster i tre ligacupfinaler för Walker och Forest är däremot starka papper.
I cupernas Rolls-Royce,FA-cupen, slog sig Forest fram till final 1991. Efter att ha tagit en lång och krokig väg, med ett flertal uppskjutna matcher och omspel, så mötte man Tottenham i finalen. Finalens inledning har gått till historien som “The Paul Gascoigne Horror show”. Efter ett flertal olika tacklingar av Gascoigne, som var för sig borde renderat rött kort ,så tog Nottingham ledningen efter att Stuart Pearce dragit in en frispark som Gascoigne hade orsakat. Tottenham kvitterade ledningen och under förlängningen kom en av Walkers absolut mörkaste stunder i karriären. Efter bara ett par minuter av den första förlängningkvarten så fick Tottenham en hörna. Efter att den förlängts djupt in mot målet så blev Walker pressad och tog då beslutet att försöka nicka bort bollen till en ny hörna. Det slutade emellertid med att den stressade Walker nickade in bollen bakom Mark Crossley och avgjorde på så sätt finalen.
Missen i FA-cupen till trots så var Walker förmodligen Forests bästa spelare under sina år i klubben. Tre gånger blev han utsedd till player of the year och under fyra raka säsonger mellan 1989 och 1992 så blev han uttagen i PFA Team of the year.
Ever-present
Debuten för Des Walker i landslaget kom efter det havererade Europamästerskapet 1988. Försvararen gjorde debut mot Västtyskland 1988 och skulle sedan bli en, nära nog osannolikt, helgjuten kugge i landslaget. I Englands 53 påföljande matcher efter Walkers debut spelade försvararen 50 av dessa. Sammanlagt blev det 59 landskamper för Walker och dessa matcher var inom ett spann av totalt 64 engelska landskamper.
1989 hade Walker spelat in sig som ordinarie mittback bredvid Terry Butcher. De kom att komplettera varandra bra då Walkers snabbhet var viktig som motvikt till Butchers tröghet. Butchers ledarskapsförmågor och urstarka huvudspel var utmärkta som kontrast till Walkers spel.
I VM 1990 så kom mittbacksparet Walker/Butcher en bit in i turneringen att kompletteras med en libero. Det blev Derbys Mark Wright som fick rollen att samla upp bakom de bägge mittbackarna. I den emellanåt tryckande hettan i Italien så spelade Walker något av sitt livs fotboll. Även om han fick en hel del törnar och periodvis var näst intill utmattad så hade England en absolut avgörande fördel av att ha en mittback som kunde matcha alla forwards vad gällde snabbhet. Walkers förmåga att läsa spelet gjorde också att han var en av de viktigaste pusselbitarna i Englands väg mot semifinal. Forestbacken hade förmågan att med ett balanserat och kyligt humör sätta in sina tacklingar och löpningar med precision. Walkers mod och timing var aldrig högre bättre än under Italien-VM.
Ledare i de bakre linjerna
Efter VM 1990 lämnade Terry Butcher landslaget och Walker blev nu den självskrivna ledaren i Englands bakre linjer. Han startade i 28 raka matcher och blev en av huvudanledningarna till att England kvalificerade sig för EM 1992. Väl på plats i Sverige så underpresterade England grovt. Man satte inget avtryck alls på turneringen men den engelsman som kunde resa hem med hedern i behåll var Walker. Eftersom Butcher hade slutat och Tony Adams inte var tillgänglig så fick Walker bland annat Keith Curle och Martin Keown som kompanjoner i backlinjen. Det var helt enkelt inte bra nog och England åkte ut.
Tufft i Italien och dalande landslagsstatus
På klubbscenen så sökte Walker en ny utmaning efter säsongen 1991/92. Färden gick till Italien och Sampdoria. Den svenske tränaren Sven Göran Eriksson värvade honom men det skulle kom att bli en svår och tuff säsong för engelsmannen. Han spelade totalt 30 matcher för i Sampdoria och majoriteten av dessa i en för Walker ovan position som vänsterback. Han presterade inte alls som han hade gjort i Forest och självförtroendet dalade i samma takt som formen.
I det engelska landslaget fick den tidigare så självklare försvarsresen stora problem och kvalet till VM 1994 blev han avslöjad gång på gång. I en match mot Norge på Ullevål blev han omsprungen gång på gång och i den viktiga matchen mot Holland blev han skyldig till en straff då han drog ner den vindsnabbe yttern Marc Overmars. Just snabbheten hade ju alltid varit Walkers kännemärke men nu var den fullständigt bortblåst.
Englands sista match i det misslyckade kvalet till VM 1994 gick mot San Marino. Det skulle även bli Walkers sista landskamp. När Graham Taylor fick lämna jobbet så blev Walker aldrig mer uttagen i landslaget. Han var då bara 27 år. För att sätta i perspektiv hur Walkers stjärna hade dalat så kan man nämna att bland de som fick chansen på mittbackspositionen under Terry Venables så märks namn som John Scales,Steve Howey,David Unsworth,Colin Cooper och Neil Ruddock.
Tillbaka på City Ground och en uppsluppen testimonial
Efter en åtta år lång sejour i Sheffield Wednesday så återvände Walker till City Ground och Nottingham Forest. Han gjorde ytterligare 60 matcher i ett Forest som nu kämpade i andra divisionen.
2005, vid 40 års ålder, förärades Des Walker med en s.k testimonialmatch. Drygt 13000 åskådare kom för att hedra Walker. Det blev en minst sagt uppsluppen Testimonialdag för Walker. Det gick så lång att han framåt småtimmarna faktiskt blev arresterad i stadsdelen “The Park” i Nottingham. Han hade då stört den allmänna ordningen efter att ha varit rejält påverkad av alkohol.
Tillbaka till fotbollen
Efter karriären har Walker varit något av en mångsysslare. Under en period så körde han lastbil men har sedan återkommit till fotbollen och tagit en UEFA Coaching Badge. Han har figurerat i Derbys akademi som coach men också varit tränare i något som heter Garuda Select. Där har han tillsammans med Dennis Wise coachat unga indonesiska fotbollsspelare. Han har även två söner,Tyler och Lewis, som spelat professionellt för Coventry respektive QPR.
För Nottinghams supportrar, som idag lever i en tuff tillvaro med laget fast förankrat på den nedre halvan av The Championship, så är det bara ljusa minnen av Walker. Försvararen var en ledare man hade varit i desperat behov av nu. En spelare som gjorde saker enkla och med hög kvalité. Walker kommer att för alltid räknas som en av de stora på City Ground.
Old Schoolbetyget: 9
