Old Schooltruppen: Sverige
Att vara egen förbundskapten är alltid det enklaste, speciellt i dessa dagar då alla har en åsikt om Zlatan,Ken Sema och Sam Larsson. Old School kommer att bli egna förbundskaptener inför VM och ta ut Old School-trupper och vi börjar naturligtvis med Sverige.
Janne Andersson presenterade under tisdagen en minimalistisk och “Micke Nilsson-funktionell” trupp som han kommer att ta med sig till Ryssland. Man kan i timmar stöta och blöta avsaknad av fart och kreativitet, avsaknaden av Ken Sema och andra backstugefavoriter. På samma gång är det dock svårt att se att någon annan trupp kommer att göra det så hemskt mycket bättre.
Om vi backar till ett Old School-perspektiv då? Om vi till ett fiktivt Old School-VM skulle plocka ut en trupp som skulle representera Sverige? Här kommer den trupp som jag hade tagit med mig och som jag tror hade haft en rimlig chans att överleva en åttondelsfinal. Dessa spelarna har gjort A-landskamper mellan 1960 och 1994.
Målvakter:
1. Ronnie Hellström 77 landskamper/0 mål, Hammarby och Kaiserslautern
Sveriges bästa burväktare genom tiderna. Tre raka VM-slutspel där han tillsammans med Polens Jan Tomazsevski var de två bästa målvakterna i Tyskland 1974. Även 1978 gjorde han ett mycket bra slutspel och hade det inte varit för Hellströms fina spel så hade Sveriges bleka slutspel kunnat sluta ännu värre.
Den lilla plumpen som finns i Hellströms VM-karriär är den slamkrypare han släppte under sig mot Italien i 0-1 förlusten 1970. Trots detta är han ohotad etta i den här samlingen.
22. Tomas Ravelli, Öster 143/0, IFK Göteborg och Tampa Bay Mutiny
För alltid kultförklarad och med legendstatus efter USA-VM 1994. Hans två straffräddningar i kvartsfinalen mot Rumänien gjorde att en innan VM utskälld målvakt över en natt blev nationalhjälte. Hans VM fyra år tidigare var dock inte alls lika imponerande och precis som laget i stort så gjorde han en blek figur.
Ravelli hade fram till Anders Svensson passerade honom rekordet i antal landskamper med 143 st.
23. Bengt Nyholm 30/0, IFK Norrköping
Bengt Nyholm är säkerligen ett namn som inte klingar igenkännande i mångas öron. Lägger man däremot till smeknamnet “Zamora” så är det nog fler som hajar till och nickar igenkännande. Smeknamnet fick han när han som bollkalle kastade sig efter bollarna likt den spanske målvakten Ricardo Zamora.
“Zamora” kommer med i truppen trots brist på VM-erfarenhet. Det som skulle bli hans VM, nämligen det 1962, nådde aldrig Sverige utan man blev utslagna i kvalet. “Zamora” är dock för evigt inskriven i den svenska fotbollshistorien och hans insatser ger honom tredjevantarna i den här truppen.
Försvarare:
2. Roland Nilsson 116/2 , Helsingborg, IFK Göteborg,Sheffield W,Coventry, Gais
En av de stora i svensk fotbollshistoria i allmänhet och i det svenska bronslaget från 94 i synnerhet. Startade sin karriär som mittfältare men blev snart omskolad till back och där skulle han komma bli en av de mest landslagsmeriterade i historien.
Bronset i USA är naturligtvis Nilsson stora höjdpunkt i landslaget men han spelade även i VM 1990 och i EM 2000, vilket blev backens avskedsföreställning efter sammanlagt 14 år i landslaget.
3. Björn Andersson 28/1 , Östers IF och Bayern München
En hårdför småländsk ytterback som kanske inte är känd i de breda folklagren men vi pratar om en spelare som under ett par säsonger i mitten på 70-talet var ordinarie i Europas då bästa klubblag Bayern München. Hans VM-karriär var bara under Sveriges starka mästerskap 1974 i Västtyskland, då som ordinarie vänsterback.
Småländske Andersson har också gjort sig känd som en man med tydliga åsikter och ideologier som han inte är rädd att torgföra. Under ett antal år så fungerade han även som scout åt sin gamla klubb Bayern. Idag bor Björn i Halmstad och arbetar som koordinator på ungdomssidan för IS Halmia.
4. Glenn Hysén, IFK Göteborg 68/8 ,PSV,Fiorentina,Liverpool och Gais
För de yngre generationerna har Hysén tyvärr blivit en man som gärna syns i TV och gärna bjuder på sig själv på gränsen till åtlöje. Hans förkärlek för party och att “hinka bira” är ju inte heller något som den gråhårige före detta mittbacken döljer så väl.
Om man däremot skärskådar de glade gamängens karriär så är den något alldeles extra. Efter att ha varit en del av Göteborgs UEFA-cup vinnande lag 1982 så hade Hysén en framgångsrik proffskarriär i Europa med ligaguld för Liverpool som höjdpunkt. Det blev dock bara ett VM-slutspel för göteborgaren och det var det som slutade i marschtakt 1-2,1-2,1-2 i Italien. I den här truppen är han dock given.
5. Bengt Gustavsson 57/0, IFK Norrköping, Atalanta och Åtvidaberg
Julle som han kallades var navet och den store ledaren i det lag som har de största VM-framgångarna i svensk historia, nämligen silverlaget från 58. Med säker hand och fot styrde centerhalven Julle Sverige bakifrån så att de många offensiva krafterna kunde få fritt spelrum. Enda gången han blev riktigt avslöjad, och då snackar vi bokstavligen med brallorna nere, var när den 17-årige Pelé i finalens slutminut lurade upp på läktaren efter korv.
Sverige-VM kom mitt i Italien-proffsets karriär och han hade teoretiskt kunnat vara med i VM-slutspel även 1954 och 1962 men då kvalade Sverige inte in. Här kvalar emellertid “Julle” in.
12. Orvar Bergmark 94/0, Örebro SK, AIK och AS Roma
Högerback och stöttepelare i silverlaget från VM 1958. I mer än ett decennium var Bergmark Sveriges meste landslagsman med 94 landskamper.
1965 avslutade Bergmark sin landslagskarriär och blev året efter förbundskapten för A-landslaget och tog Sverige till VM i Mexiko 1970. Han är tillsammans med Olle Nordin och Tommy Svensson de tre som deltagit i VM både som spelare och som förbundskapten.
Utöver sina framgångar som fotbollsspelare så var Bergmark även landslagsspelare i bandy och tog även där VM-silver år 1961.
13. Jan Olsson 23/1, GAIS, Stuttgart och Örgryte
Guldbollenvinnaren från 1970 var en hårdför och oöm allroundspelare med rötterna i yttersta Bohuslän strax norr om Lysekil. Som fiskarson var han van vid hårt jobb och det var exakt det han hade att erbjuda under sin landslagskarriär.
Hans insats i VM-matchen mot Italien 1970 kommer många, och inte mins den italienske stjärnan Luigi Riva, ihåg. Olsson raderade bort Riva ur matchen och det var en av de starkaste anledningarna att han fick Guldbollen den hösten.
Utöver sina sejourer i GAIS och senare Örgryte så hade Olsson tre framgångsrika säsonger i Stuttgart mellan 1969 och 1971. Där lyckades den oömme slitvargen göra hela 20 mål på 64 framträdanden. När han återvände till GAIS 1971 slet han av korsbandet och kom aldrig tillbaka till den form han hade visat bl.a i Mexiko.
15. Björn Nordqvist 115/0, IFK Norrköping,IFK Göteborg,Minnesota Kicks,Örgryte, Landskrona
Ytterligare en multikompetent idrottare som utöver sina 115 landskamper även spelade bandy och ishockey på ganska hög nivå. Mittbackens 115 landskamper var under en del år världsrekord, vilket han nådde när han passerade Englands Bobby Moore som stod på 108 landskamper.
Nordqvist spelade i landslaget under ett och ett halvt decennium och han avslutade sin landslagskarriär i samband med Argentina-VM 1978, han var då 36 år gammal.
Mittbacken spelade i tre VM-slutspel, 70,74 och 78 och det var naturligtvis det framgångsrika slutspelet i Västtyskland 1974 som kom att bli hans största merit.
För många är Nordqvist kanske minst lika mycket känd och ihågkommen för hans roll som Bagarn Olsson i TV-filmatiseringen av Åshöjdens BK på 80-talet.
21. Peter Larsson 47/5, Halmstads BK, IFK Göteborg, Ajax och AIK
Bollsäker parhäst till Glenn Hysén både i IFK Göteborg och landslaget. Den spelskicklige smålänningen, som tagit vägen via Halmstad till IFK Göteborg, blev senare proffs i Ajax.
Landslagskarriärens höjdpunkt kom tidigt då han 1987 gjorde mål mot Italien i EM-kvalet både hemma och borta. Till skillnad från parhästen Hysén så fortsatte Larsson sin landslagskarriär efter VM 1990, men det blev inga fler slutspel då Larsson pensionerade sig från vidare spel i landslaget i början av 1992, ett halvår innan EM på hemmaplan.
Mittfältare:
6. Jonas Thern 75/6 , Malmö FF, Zürich,Benfica,Napoli,Roma och Glasgow Rangers
Den envetne smålänningen som slog igenom i Malmö FF innan han begav sig ut i Europa på en lång och framgångsrik proffskarriär.
Oerhört taktiskt skicklig och med en spelförståelse utöver det vanliga så var han given som landslagskapten under större delen av landslagskarriären. Naturligtvis är bronset i USA 1994 den största meriten även om han idag nog ännu grämer sig över utvisningen i semifinalen mot Brasilien.
7. Kurt Hamrin 32/17,AIK, Juventus,Padova,Fiorentina,Milan och Napoli
En teknisk och finurlig högerytter som efter en framgångsrik karriär tog steget ut i proffslivet där han blev så italienskt rotad att stannade kvar där efter sin karriär. Speciellt i Fiorentina
räknas Kurre som en av de största legenderna genom tiderna.
Självfallet är det ytterns mål mot Västtyskland i Göteborg som de flesta minns men han var en nyckelspelare ända in i mitten på 60-talet. Utöver sina 32 landskamper i fotboll så har han faktiskt även två- i ishockey!
8. Bosse Larsson 70/17 , Malmö FF och VFB Stuttgart
Sveriges genom tiderna största allroundspelare var under ett och ett halvt decennium Sveriges förmodligen bästa spelare.På denna tiden var det outtalad kutym att en spelare bara fick Guldbollen en gång. Hade det varit i dessa “Zlatan-dagar” hade skåningen säkerligen fått den fler gånger.
Landslagskarriärens höjdpunkter var de tre VM-slutspelen där, precis som för de andra ur den här generationen, 74 års mästerskap var grädden på moset.
11. Tommy Holmgren 26/0 , IFK Göteborg
Bollvirtuos och bohem från Gällivare som var en av förgrundsfigurerna i IFK Göteborg under 80-talet. Yttern var med sitt norrländska kynne ganska tillbakadragen och trots propåer från klubbar i Europa så blev han IFK Göteborg trogen. Hans karriär som elitspelare avslutades ganska tidigt då han valde att flytta hem till Gällivare pga att hans son blev sjuk.
Holmgrens landslagskarriär sammanföll med en ganska mörk tid i Sveriges landslagshistoria och därför blev Holmgren utan mästerskap på CV:t.
14. Ove Grahn 45/8 , Elfsborg, Grasshoppers, Lausanne och Örgryte
Västgöten med den stora arbetsmoralen som sedermera spenderade ett decennium i Schweiz, vi pratar om Ove Grahn. Under de tidigare delarna av Grahns karriär var han huvudsakligen anfallare men med åren så blev mittfältet hans plats.
I landslaget var Grahn en viktig och uppskattad kugge under inte mindre än tre förbundskaptener. Dessa var Lennart Nyman,Orvar Bergmark och Åby Ericsson. Under de två senare gjorde han dessutom VM-slutspel.
16. Conny Torstensson 40/7 , Åtvidaberg, Bayern München och FC Zürich
Inte något affischnamn i den svenska fotbollshistorien. Men har man gjort 81 matcher och har varit med om att vinna tre Europacuptitlar i Bayern München under en tid då de var bäst i Europa så tyder det på hög klass.
Torstensson var en mittfältare med god teknik och som också gjorde en hel del mål. Bl.a så gjorde han det avgörande vinstmålet i Sveriges match mot Jugoslavien. Det var detta mål som säkrade en inofficiell femteplats i mästerskapet.
17. Glenn Strömberg 52/7, IFK Göteborg, Benfica och Atalanta
Mannen som den yngre generationen känner som den exalterade långhårige man som ackompanjerar målchanser i TV med ett “Wooohuuää”. Vi som lever stora delar av våra liv i Old School-perspektivet vet att detta var en innermittfältare av yppersta märke med djupledslöpningar som specialitet. Startade sin proffskarriär i Benfica men det var i italienska Atalanta som han blev kultförklarad.
Som många andra så var han aktiv under en mörk period i landslagshistorien. Det blev dock ett VM-slutspel 1990 där han kom med lite på nåder. Däremot så gjorde han Sveriges reduceringsmål i 1-2 förlusten mot Skottland.
20. Tomas Brolin 47/26 , GIF Sundsvall,IFK Norrköping,Parma, Leeds,FC Zürich och Crystal Palace
Många är de som har gjort sig lustiga över den trinde hälsingens sista år i karriären. Efter fotledsbrottet mot Ungern på Råsunda och efter katastrofperioden i Leeds så handlade rubrikerna mycket om Brolins leverne och att han gärna partajade loss i Stockholm med exempelvis JO Waldner. Man ska dock ha klart för sig att under åren 1992-1994 så var Brolin en av Europas och kanske världens bästa spelare. Hans insatser i VM 94 är för evigt legendförklarade med frisparksvarianten mot Rumänien som klar höjdpunkt.
Landslagskarriären blev kort då den bara varade från 1990 till 1995. Under den tid hanna han dock med två mästerskap och det blev brons både i hemma-EM 1992 och VM 1994. Även om Brolin i grund och botten var anfallare så hamnade han både i landslaget och periodvis i Parma på mittfältet och det är som yttermittfältare han är med i den här truppen.
Anfallare:
9. Torbjörn Nilsson 28/9, IFK Göteborg,PSV och Kaiserslautern
Att utse Sveriges,Europas eller för all del världens bästa fotbollsspelare handlar till stora delar om två saker och det är vilken generation man tillhör och så tycker och smak naturligtvis. För mig är det dock ställt utom allt tvivel att Torbjörn Nilsson är den bäste anfallaren vi haft rent fotbollsmässigt. Hade han haft Zlatans aura eller psyke så snackar vi Ballon D Ór-klass. Under en period i mitten på 80-talet när IFK Göteborg var som bäst så var han nog Europas bästa anfallare.
Landslagskarriären gick upp och ner och i många år tackade han nej. Det slutade på väldigt många mindre landskamper än det borde och mästerskap blev det bara ett, nämligen VM 1978 i Argentina. Då var unge Nilsson emellertid inte alls delaktig och med tanke på hur det gick så var det kanske lika bra.
10. Ralf Edström 40/15,Degerfors,Åtvidaberg,PSV,IFK Göteborg,Standard Liege, Monaco och Örgryte
Den långe och gänglige värmlänningen tog vägen från Degerfors via Facitskapade Åtvidaberg ut i Europa. Där kom han att ha en framgångsrik karriär och i mitten av 80-talet var han en av mycket få spelare som kunde ståta med att ha blivit mästare i fyra länder. Det var med Åtvidaberg i Sverige, PSV i Holland, Standard Liege i Belgien och slutligen med Monaco i Frankrike.
Edström ståtar inte med jättemånga landskamper men det spelades generellt inte lika många landskamper som det gör idag. Han lyckades dock prestera några riktigt spektakulära insatser där volleykanonen mot Västtyskland i VM, ett hattrick i en 4-4 match mot Sovjet 1972 samt ett sent kvitteringsmål på nick mot Ungern 1973 sticker ut. Två VM-turneringar blev det och hans 4 mål i Västtyskland-VM 1974 var svenskt rekord fram tills det att Kennet Andersson tog över det.
18. Dan Corneliusson 22/12, IFK Göteborg, VFB Stuttgart, Como,FC Wettingen och Malmö FF
En av våra mest dödliga straffområdesstrikers blev den unge Hönö-pojken när han under IFK Göteborgs Uefa-succé 1982 trädde fram på den internationella scenen. Hans insatser där gav honom ett guldkantat kontrakt med Bundesligaklubben VFB Stuttgart där han blev tysk mästare.
Även Corneliussons landslagskarriär blev relativt då han endast gjorde 22 matcher. Många har höjt ett frågetecken kring Corneliussons psyke och att han inte klarade av trycket som professionell toppspelare. Efter karriären har han haft omtalade och dokumenterade problem med alkohol men det fråntar inte det faktum att han är en av de bästa strikers vi haft.
19. Agne Simonsson 51/27, Örgryte, Real Madrid och Real Sociedad
Simonsson är en av våra mest meriterade spelare genom tiderna. Utöver VM-silvret 1958 så blev han 1959 belönad med både bragdguldet och guldbollen för sin insats när Sverige besegrade England på Wembley. I VM blev han Sveriges bäste målskytt med 4 mål, ett rekord som han hade fram till Ralf Edström 1974 tangerade det. Han är dessutom tillsammans med Nils Liedholm de enda två svenskar som nätat i en VM-final.
Göteborgaren tog vägen vi Örgryte till Spanien och är mig veterligen den ende svensk som är bokförd för A-lagsmatcher i Real Madrid. Det blev dock bara tre stycken och ett mål innan han lånades ut till Real Sociedad där han spelade fram tills han återvände hem till Örgryte.
Kommentar
Att plocka ut 23 spelare är naturligtvis en diger uppgift och som med allt annat så är det ju ett subjektivt tyckande. Om man tittar på vilka som var nära en trupputtagning här så kanske man borde tittat närmare på 94:orna och då är det väl anfallarna Kennet Andersson och Martin Dahlin, mittfältaren Stefan Schwarz samt backen Patrik Andersson som kunde kommit i fråga. Jag ville ha en trupp med spelare från lite olika epoker och som skulle kunna fungera som trupp så det blev dessa som valet föll på.
Startelvan
Hur skulle man då formerat laget? Ja, det hade naturligtvis berott på motstånd och andra parametrar samt vilket spelsystem man hade tänkt sig. Jag hade formerat laget så här:
4-4-2
Ronnie Hellström
Roland Nilsson-Björn Nordqvist-Glenn Hysén-Björn Andersson
Tomas Brolin-Bosse Larsson-Jonas Thern-Tommy Holmgren
Torbjörn Nilsson-Ralf Edström
Kommentar:
Ronnie i mål är odiskutabel. Försvaret bygger vi på rutin i form av Nordqvist och Nilsson, kraft i form av Hysén och lojalitet och lagkänsla i form av Andersson.
På mittfältet finns det kreativitet i överflöd och Sveriges två kanske skarpaste fotbollshjärnor genom tiderna Bosse Larsson och Jonas Thern täcker upp för yrvädrena Holmgren och Brolin.
I anfallet så är kombinationen mellan Nilssons smartness och Edströms kraft och spänst ett bra vapen.
Detta var den första av Old Schools VM-trupper. Näst ut blir England.