”Push and run-taktiken spelade till slut ut sin roll”
Old School Footballs jakt på Tottenhams själ diskuteras i podden, men vi har också valt att fråga de riktiga experterna på området. Här Mathias Bridfeldt, Tottenham Sweden.
När började du följa Tottenham?
Mina tidigaste minnen från Spurs på Tipsextra var från tiden då Spurs vann FA-cupfinalen 1981 mot Manchester City. Då var jag tio år gammal.
Vad fick dig att välja just Spurs?
Spurs tekniska eleganta spelstil med fantastiska Glenn Hoddle som ung härförare på mitten, och snygga matchtröjor gjorde säkert sitt till. Att mitt lokala lag i Småland hade samma vita tröjor och blå shorts kan ha hjälpt till kanske? Lars Gunnar Björklund satt i SVT-studion med Spurs-halsduk och keps kan även det ha influerat en framför teven.
Under vilka tidsperioder före 2000 anser du att ni var som allra bäst?
Vi var bäst under första halvan av 1960-talet och under första halvan av 80-talet med flera Europacuptroféer och en rad FA-cupbucklor och, även om jag inte var med själv på 60-talet så var ju ligatiteln stort då.
Beskriv gärna hur du ser på Bill Nicholson som manager, ledare och hans historiska avtryck i klubben?
Bill Nick’s kulturarv i Spurs är stort. Fortfarande. Vad jag vet stod han för något viktigt. För både moral och sportslig vision. Han var en slags allas urfader. Men ju längre tid som passerar sedan storhetstiden med flera ligatitlar, flera Europacupbucklor och ett gäng FA-cupbucklor under Bill desto färre är det antalet supportrar som faktiskt var med på plats och vid liv när de hände.
Vad är ditt förhållande till Push and run?
Det man läst och hört om push and run-fotbollen var att när Spurs implementerade den i sitt spel så revolutionerade den fotbollen där och då. Inga motståndare hade någon motmedicin mot den massiva anfallsvåg på anfallsvåg som sköljde över dem varje gång Spurs fick bollen. Men efter hand förstod motståndarna hur de skulle möta denna nya taktiska spelstil, och de enorma fördelarna Spurs hade med push and run-taktiken spelade till slut ut sin roll. Men det kommer ju nya taktiska minirevolutioner inom fotbollen då och då, även nu i den ”moderna fotbollens” era.
Om du helt fritt ur ditt hjärta skulle sammanfatta Tottenhams själ - vad skulle du skriva då?
Själen i fotbollsklubben ligger i dess rika historia både på att vara pionjärer inom så mycket - att vara först på oerhört många plan, både sportsligt, resultatmässigt men även vid sidan av planen.
Och såklart att den tekniskt prioriterade dynamiska anfallsfotboll som oftast varit alla Spurs-upplagors signum skapat en aura av underhållning och även en slags ”vacker förlorar-aura” då
The Spurs way prioriterats även om det inte alltid varit framgångsrikt.
Hur har Tottenham påverkat din själ - eller menatla tillstånd - genom årens lopp?
Jag tror att jag kan tala för merparten av supportrarna i olika generationer när jag säger att Spurs brist på stora sportsliga framgångar - med uteblivna ligasegrar och Europacupbucklor under en orimligt lång tid nu har påverkat oss på så sätt att man själv har en ”vacker förlorarstämpel” över sig som supporter - som gör vår community mycket starkare än många andra storlagssupportrars community. Det är verkligen mycket VI MOT ALLA känsla i våra supporterläger. Något som gör att, när vi får en strike av lite framgång, så blir det oerhört starkt i känslouttryck.
Dina fem favoritspelare före år 2000?
Åh svårt med så många favoriter under uppväxten, Men, i kronologisk ordning rakt upp och ner när du frågar så... Glenn Hoddle (1975-1987), Paul Gascoigne (1988-1991), Gary Lineker (1989-1992), Teddy Sheringham (1992-1997, 2991-2003) samt Ledley King som ju debuterade 1999 och han var favoriten från dess till att Harry Kane debuterade i seniorlaget 2014.
Lyssna på podden: "Jakten på Tottenhams själ"
» Klicka här för att lyssna
Harry Kanes mål säsongen 22/23
