Rekordvärvningen som bara skulle ge bollen till Quasimodo
Endast iförd träningskläder, med racket under armen och en squashtid att hålla, släntrar Nottingham Forest karismatiske – men för tillfället otålige - manager Brian Clough in på presskonferensen för att möta journalisterna och svara på frågor om den dyraste övergången någonsin.
Köpet av landslagsmannen Trevor Francis från Birmingham City för en miljon pund. Den första spelaren någonsin över ett sexsiffrigt belopp, fast enligt Clough var det fortfarande bara sex siffror, då beloppet stannat på 999 999 pund, vilket senare avslöjades bli nästan 1,2 miljoner efter avgifter och kommissioner betalats.
Ge bollen till Robertson
Det centrala för Clough var dock att den höga transfersumman inte skulle stiga Francis åt huvudet, vilket också speglade de relativt enkla instruktionerna till nyförvärvet:
"Just give the ball to John Robertson – he's a better player than you.”
Francis blev lite upprörd eftersom det ju var han som var det dyraste förvärvet och i Birmingham hade han minsann visat sig vara en mycket begåvad spelare.
Debut redan vid 16 års ålder, fyra mål i en match mot Bolton innan han fyllt 17, därefter flera klassiska mål och framträdanden, bland annat tillsammans med den store centertanken Bob Latchford som skulle bli skyttekung i Everton genom att spräcka den tidens drömgräns på 30 mål i ligan 1977/78. Samma år som Nottingham tog ligatiteln. Francis var också etablerad landslagsman sedan Don Revie kallat honom till första landskampen 1977.
En fotbollskonstnär
Brian Clough brydde sig inte nämnvärt, för i hans ögon var Francis en alldeles utmärkt fotbollsspelare, men John Robertson var en fotbollskonstnär förklädd till en kedjerökande Quasimodo.
Några citat av Brian Clough om John Robertson:
"John Robertson was a very unattractive young man. If one day, I felt a bit off colour, I would sit next to him. I was bloody Errol Flynn in comparison. But give him a ball and a yard of grass, and he was an artist, the Picasso of our game."
"Rarely could there have been a more unlikely looking professional athlete... [He was a] scruffy, unfit, uninterested waste of time... but something told me he was worth persevering with."
"[He] became one of the finest deliverers of a football I have ever seen – in Britain or anywhere else in the world – as fine as the Brazilians or the supremely gifted Italians.”
”It´s not me!”
Det finns även en historia om när Clough och Robertson hade ett vad, det vill säga om Robertson slutade röka, skulle Clough sluta dricka. Enligt Cloughs version avgjordes det hela rätt så snabbt, då anfallaren Garry Birtles sökte upp honom i samband med en hotellvistelse och gnällde över att Robbo rökte på rummet.
Birtles ville inte ha Robertsons som rumskamrat överhuvudtaget, då skotten rökte konstant och överallt låg där cigaretter.
Clough knackade på för att konfrontera – på klassiskt Cloughvis – och meddelade att det gått ett brandlarm och det sägs att någon har satt eld på hotellet.
Robertson svarade kvickt:
”It`s not me!”
Problemet var bara att hela rummet var som ett enda stort rökmoln. Det gick inte ens att se sängen, enligt Clough.
Briljans slår stil
Alla vi som någon gång sett en Tipsextramatch med John Robertson har också sett det… det där rycket. Han kunde gå till höger eller till vänster. Vete tusan om han själv ens visste vilken som var hans bästa fot. Båda funkade lika bra och det fanns ingen back som kände sig säker om Robertson vaknat på rätt sida. Dessutom förvånansvärt snabb, trots en något fyllig kroppsbyggnad. Ja, eller i vart fall snabb med boll vid fötterna. Inte lika snabb utan.
Han avgjorde två Europacupfinaler. Den första mot Malmö FF 1979, då han drog ifrån på kanten och la ett perfekt inlägg till Trevor Francis och 1980 gjorde han allt själv via en soloräd som avslutades med att bollen hamnade i Hamburger SV:s målbur. Dessutom har han avgjort ligacupfinaler och många andra tillställningar.
Brian Cloughs instruktion till Englands dyraste spelare var inte bara klassisk Clough-nonchalans, det var än mer en sanning som gav framgång.
"Just give the ball to John Robertson – he's a better player than you.”
