Lagbanner
Tipsextra-resa 2018: "Tror och hoppas alltid på 3-0 när vi spelar hemma"
Jack Butland - en nutida favorit hos Swedish Stokies Henrik Claesson.

Tipsextra-resa 2018: "Tror och hoppas alltid på 3-0 när vi spelar hemma"

En av Swedish Stokies förgrundsfigurer och drivkraft under många år är Henrik Claesson, som också är en ofta sedd besökare i Stoke-on-Trent. Old School funderade lite över hur han tänker inför Tipsextra-resans match mot Ipswich på lördag, men också frågor om varför just Stoke och en del om Lou Macari och Mark Stein, såväl som relationen till Mark Chamberlain.

Är du nervös inför lördag?
Inte ännu. Nu för tiden känner man väl ett visst sting av nervositet i samband med matchstart och sen beror det på hur matchen utvecklar sig. Förhoppningsvis ligger man inte gömd bakom soffan de sista fem minuterna utan har redan börjat fira en stabil seger med 3-0.

Hur är Stokes form just nu?
Den är rätt bra, vi förlorar inte mycket men spelar alldeles för ofta oavgjort. Tycker att Rowett fått ordning på laget på ett hyfsat sätt. Vi borde göra lite fler mål om man ser till matchbilderna den senaste tiden samtidigt som jag tycker att försvaret ser lite valpigt ut på kanterna och långsamt i mitten. Men som sagt, en klar förbättring jämfört med säsongsstarten.

Vilken matchbild tror du vi kommer att få se?
Jag tror vi får se ett ganska tydligt spelövertag från hemmalaget där flera chanser skapas. Frågan är om vi kan förvalta dom.

Någon spelare vi ska hålla extra koll på?
Givetvis vår landslagsmålvakt Jack Butland men även högerbreddaren Tom Ince som både skapar chanser åt andra och gör mål. Jag vill också nämna Saido Berahino här. Han har som många vet haft ett par tuffa år bakom sig men har fått förtroende från Rowett och nu har han till och med börjat göra lite mål. Tror bara det är tidsfråga innan det släpper ordentligt. Det kan alltså bli ett hattrick redan nu på lördag.

Slutresultat på lördag?
Vi möter ju ett Ipswich som har det tungt i botten. Bara därför så förlorar vi väl... Nej, jag kör på 3-0 till Stoke. Tror och hoppas alltid på 3-0 när vi spelar hemma.

Vilken placering är du nöjd med denna säsong? Och var tror du Stoke City hamnar?
Efter degradering och en knackig start så ser det genast bättre ut. Jag tror att vi kan vara med och utmana om play-off men är ändå nöjd med en mittenplacering. Laget känns fortfarande opålitligt och det kommer komma svackor. Hoppas att Rowett får tid på sig att fortsätta sitt lagbygge under de kommande två transferfönsterna. Nästa säsong går vi upp, vinner FA-cupen och sen åker vi aldrig ur igen

Historisk favoritspelare?
Jättesvår fråga. Det har funnits spelare i olika epoker som blivit favoritspelare och det är svårt att säga ett namn. Nu känner jag mig taskig mot några spelare (förlåt Carl Saunders) men säger ändå Mark Stein. Säsongen 90-91 slutade Stoke på 14:e plats i tredjedivisionen vilket var och är den sämsta placeringen i historien. Peter Coates anställer Lou Macari från Birmingham som manager. Macari var en fantastisk tränare och är en personlig favorit än i dag. Klubben var på dekis men Macari vände på skutan och genom hårt arbete med några riktigt bra värvningar tog han klubben från mittenträsken i trean till play-off till Premier League 1996. Han fick aldrig några pengar att köpa spelare för utan var först tvungen att sälja för att kunna köpa nytt.

I play-off  1996 åkte vi ut mot Leicester med 1-0 över två matcher. Vi spelade ut Leicester på bortaplan och en viss Graham Potter missade en nick från en meter. Matcherna mot Leicester följde jag på text-tv tillsammans med kompis som höll på just Leicester. Jag tror inte vi sågs på ett halvår efter detta. Men nu var det ju Mark Stein vi skulle prata om... Han var fantastiskt. Vi pratar början på 90-talet och Stoke spelade i division tre. Det var inget lag man såg på svensk TV men vid den här tiden hade jag börjat åka till Stoke och såg Steino spela några matcher. Steino var en sådan spelare som fick publiken att resa sig så fort han fick bollen. Man visste att nu kunde det hända något. Han gjorde snygga mål, fula mål, svåra mål, enkla mål, viktiga mål och några mål till. För mig personifierar han och Lou Macari en epok då det blev kul att hålla på Stoke efter ett tämligen mediokert 80-tal. Vi vann matcher med 4-0 och vi kunde vända underlägen på bortaplan och vinna.

Säsongen 92/93 gick vi upp i andradivisionen som Champions. För första gången i mitt liv vann Stoke en serie och livet var underbart. Detta tack vare Lou Macari och Mark Stein. Steino fick smeknamnet ”The Golden one”. Han gjorde mål ”others simplý dream of” som kommentatorn i bifogade klipp mot Man Utd i ligacupen 1993 säger. Ironiskt nog så var det denna match som fick Chelsea att betala 1,5 miljoner pund för honom och ungefär samtidigt försvann Macari till Celtic. Båda två skulle senare komma tillbaka till Stoke men det är en annan historia.




Hur ser din uppladdningsritual ut vid ett besök på bet365 Stadium?
Jag bor nästan alltid på Tollgate nu för tiden så dagen börjar med en full english breakfast på hotellet. Därefter blir det taxi till Stoke Town Centre (ska inte förväxlas med Stoke-on-Trents centrum som ligger i Hanley) och en pubrunda där. Gamla Victoria Ground låg i Stoke Town Centre och mycket mer Stoke City än här blir det inte.

När blev du Stoke-supporter och varför?
Tack vare eller på grund av (beroende lite på vilket humör man är på) Tipsextra och Jimmy Greenhoff. Jimmy Greenhoff är också en favoritspelare men jag var så liten på den tiden att jag inte kommer ihåg att jag sett honom spela. Men när vi lirade fotboll hemma och alla andra var Pelé, Beckenbauer eller Ralf Edström så var jag alltid Jimmy Greenhoff.

Något tips att se i Stoke-on-Trent, förutom ett besök på bet365?
Jag är lite tråkig här och skickar med en länk från Swedish Stokies hemsida. Pubrundan i Penkhull kan rekommenderas men det går bra på andra ställen också. Staden kanske inte ser inbjudande ut överallt men invånarna är kända för sin gästvänlighet. Det är svårt att inte trivas i Stoke.

Vad är en Oatcake och varför är den så berömd i just Stoke? Och var serveras den bästa oatcaken?
En Oatcake är egentligen två saker. Dels den du äter och dels ett Stoke City fanzine.

Den du äter är en sorts pannkaka gjord på havre och mjöl mm. Sen kan du fylla den med korv, bacon, ost och annat. Det är en lokal specialitet som är mycket populär i North Staffordshire. Har för mig att det finns en annan variant i Skottland också men där kanske det är något helt annat. Jag åt i många år mina Oatcakes på Stoke Café i Stoke Town Centre men det stället finns inte längre. Dom var riktigt goda. Nu äter jag oftast Oatcakes på Tollgate så det får bli svaret på fråga två.

Fanzinet The Oatcake startade 1988 efter en match i ligacupen på hemmaplan mot Leyton Orient där vi åkte ut på straffar. I många år var Oatcake tillsammans med Middlesbroughs ”Fly me to the moon” det enda fanzinet som kom ut vid varje hemmamatch. När fanzine var en stor grej så var Oatcake av många ansett som ett av de bästa i hela England. Efter den här säsongen läggs fanzinet ner så jag rekommenderar verkligen att man köper ett exemplar idag. På matchdagar finns det att köpa runt arenan och på många pubar.

Vad är din relation till Mark Chamberlain? Hur bra var han?
Mark Chamberlain spelade i Stoke första hälften av 80-talet. Vi den här tiden hade jag börjat med samlaralbum. Det var Paninis album som gällde och syftet var givetvis att få så många bilder som möjligt på Stokes spelare. Det var här jag träffade på Mark Chamberlain för första gången. Samtidigt hade jag börjat ratta in BBC på radion under lördagseftermiddagarna för att följa Stoke och där nämndes Chamberlain en del. Likaså i Vi Tippas korta matchreferat. När han sedan blev uttagen i landslaget så förstod man på allvar att han var något extra. Den enda gången jag egentligen såg honom spela var i Tipsextra mot West Ham 1983 där han spelade fram Mickey Thomas vid Stokes mål. Matchen slutade 1-1. Detta sammantaget gjorde att han blev en favoritspelare vid den här tiden och skulle för min egen del mycket väl kunna vara en aspirant på en plats i en personlig favoritelva. I övrigt en intressant spelare som kom till Stoke tillsammans med sin bror Neville från Port Vale. Bara en sån sak. Fick smeknamnet The Black Stanley Matthews av Stokefansen och det säger ju en del av hans popularitet och hur han var som spelare. På sin tid en sevärd spelare som kunde vara värd hela entrépengen och som även gjorde några landskamper så visst var han riktigt bra men kan givetvis inte jämföras full ut med Englands största stjärnor.

Per Malmqvist Stoltskribentper@gmail.com@permalmqvist2018-12-06 12:10:00
Author

Fler artiklar om Old School Football