Tottenhams själ: Archigoles
I det senaste poddavsnittet försöker vi finna Spurs själ, vilken handlar om managers och en idé om hur fotboll ska spelas, men vi tar också upp en räcka med lysande spelare som på olika sätt personifierat Tottenham Hotspur. Danny Blanchflower, Dave Mackay, Glenn Hoodle med flera, men också herrar som en viss Steve Archibald. Han som ersatte Diego Maradona i Barcelona.
Steve Archibald var en notorisk målskytt och Skottlands kanske bästa export söder om Hastings som med skjortan utanför byxorna och oftast i tröja nummer åtta gjorde succé bland annat i Aberdeen, Tottenham och Barcelona. En spelare som nog gjorde ett rätt stort avtryck hos oss som följde Tipsextra i början av 1980-talet med en personlighet som på många sätt återspeglas i hur Tottenham var på 1980-talet. Självsäkert, kanske ibland lite arrogant.
”Estes el hombre”, konstaterar Barcelonas president Josep Lluis Nunez på framsidan av El Mundo Deportivo den 25 juli 1984.
Det här är mannen som ska ersätta Diego Armando Maradona. En smal och blond skotte vid namn Steve Archibald som såg ut att vara förvånansvärt avslappnad och oberörd av situationen.
Maradona hade dragit vidare till Napoli, då han aldrig riktigt lyckades i Barcelona, bland annat därför att han i match efter match fick ganska så brysk behandling av motståndarna. Superlöftet gick att störa, vilket också hade varit uppenbart när han tappade humöret i VM 1982. Något som resulterade i en utvisning.
”Slaktaren från Bilbao”, Athletic Clubs Andoni Goikoetxea ska ha varit extra osnäll mot argentinaren.
Nu behövde man istället in en spelare med ett imponerande målfacit och en personlighet som kanske inte skulle gå att skrämma upp så lätt. Valet föll på Steve Archibald, som själv uttryckte viss förvåning över att de valde en ”tunn bilmekaniker från Rutherglen”. Archibald startade nämligen upp en bilmekfirma redan som tonåring.
Archigoles blev fort en favorit bland fansen i Terry Venables Barcelona. Faktum är att många fortfarande hävdar att det är den mest lyckade fotbollsexporten någonsin till en destination utanför de brittiska öarna.
Clyde och Aberdeen
Karriären tog dock fart betydligt tidigare. Född i Glasgow. Genombrottet kom som mittfältare i skotska Clyde, men när han skrev på för en annan glaswegian - Alex Ferguson – och framgångssagan Aberdeen 1977 var det som anfallare. Fergusons Aberdeen skulle vinna massor med titlar under första halvan av 80-talet och Steve Archibald var med och tog ligatiteln 1979-80.
Temperament fanns och vid ett tillfälle ska han ha lagt beslag på en boll efter ett hattrick, vilket Alex Ferguson inte gillade och krävde att bollen skulle återlämnas. Dagen efter sparkade Archibald in bollen på Fergusons kontor med orden: ”here ´s your fucking ball!”
Glamorösa Spurs
Tottenham Hotspurs fick upp ögonen för Archibald och 1980 begav han sig till norra London och skulle bli en del av ett välspelande och glamoröst gäng som lyckades med det mesta utom en ligatitel. Archibald blev skyttekung säsongen 1980/81 och fick även lyfta FA-cupbucklan. Det blev dessutom en andra raka FA-cupseger påföljande säsong samt en UEFA-cuptitel 1984.
Själv minns jag hans mål i ligacupfinalen 1982 mot dåvarande giganterna Liverpool FC. Ledningsmålet gav hopp om att Spurs kanske var laget som kunde hota denna röda maskin som ångade på likt det sovjetiska hockeylandslaget just under dessa år. Men det räckte så klart inte ända fram. Den gången.
Steve Archibald bildade i Spurs ett mäktigt anfallspar med Garth Crooks och senare Tottenhams egna forwardsprodukt Mark Falco. Laget i övrigt bestod av flertalet profiler såsom Glenn Hoddle, Osvaldo Ardiles, Ricardo Villa, Steve Perryman, Graham Roberts, Gary Mabbutt och Ray Clemence för att nämna några. Spurs var ett välspelande lag som underhöll och tog pokaler, men lyckades inte sätta kronan på verket med en ligatitel.
Terry Venables Barcelona
Det fick däremot Steve Archibald, då han 1984 efter 77 mål på 189 matcher i Tottenham drog vidare till den icke helt okända katalanska storheten – FC Barcelona. På Camp Nou skulle han bli framgångsrik, då han under första säsongen hjälpte laget att vinna ligan för första gången på elva år.
Det kändes nog lite svettigt när han fick veta att Maradona inlett med att första dagen ta en apelsin från en skål för att jonglera lite. Något sådant passade inte Archibald som dessutom inte ville ta över tröja nummer tio då han burit nummer åtta under tiden i Aberdeen och Spurs och hade faktiskt inskrivet i kontraktet att den tröjan var hans även i Barcelona. Managern Terry Venables sa också: ”Jag säger till honom att den är din.”
”Honom” var inte mindre än den tyske stordivan, men ack så begåvade mittfältaren Bernd Schuster som bråkat med Maradona under hela deras gemensamma tid i klubben. Archibald var dock mer taktisk och bland det första han gjorde var just att prata med Schuster för att försäkra honom om att de skulle jobba tillsammans och dessutom gav han sig inte in i en strid om tröja nummer åtta. Det blev därmed Maradonas nummer tio, vilket av de flesta lagkamrater nästan sågs som en förbannelse.
Han var också en frontfigur i Barcelonas Europacupäventyr 1986. Efter att ha gjort mål mot Porto samt i den svåra bortamatchen i kvartsfinalen mot Juventus (Michel Platini gjorde Juves mål), så skulle en skada hindra skotten från att delta i semifinalen mot IFK Göteborg.
Första mötet på Nya Ullevi är ett stycke svensk fotbollshistoria där Blåvitt med Torbjörn Nilsson i spetsen pulvriserar Barcelona med 3-0. Spanjorerna kan endast hoppas på ett under i returen, så även Archibald som fortfarande är skadad, men istället kliver skottens ersättare Angel ”Pichi” Alonso fram och gör hattrick. Matchen går till straffar och Barcelona tar sig vidare bara för att i finalen förlora på straffar mot Steua Bukarest. Archibald blev utbytt innan full tid, vilket han själv menade var ett stort misstag, eftersom han ju säkerligen skulle avgjort om han fått vara kvar på plan.
Det blev faktiskt 24 mål på 55 matcher. Tyvärr fanns det på den tiden regler om att man endast fick använda två utländska spelare på plan och eftersom Barca 1986 köpt VM-skyttekungen Gary Lineker och walesaren Mark Hughes, fanns där ingen plats för Archibald längre.
Slutet på karriären och landslaget
Efter en låneperiod i Blackburn hamnade Archibald i skotska Hibernian, där han inte hann med så mycket – förutom ett avgörande mot rivalen Hearts - innan han blev osams med managern Alex Miller.
Därefter blev det en radda klubbar och korta vistelser innan Archibald tog klivet över till att själv bli manager.
Steve Archibald är invald i skotska Football Hall of Fame och är en av de där dolda giganterna i brittisk fotboll.
Minns honom så väl från Tipsextratiden där han inför oss tv-tittare fick ihop hela sex mål för sitt Spurs, vilket är lika många som exempelvis landsmannen och Tipsextraikonen Kenny Dalglish.
Det blev även 27 landskamper för Skottland och han var uttagen i två VM-trupper (1982 och 1986) i en tid då det vimlade av skotska anfallsess. En förbundskapten kunde vraka mellan notoriska skyttekungar och pokalsamlare såsom Kenny Dalglish(Liverpool), Graeme Sharp (Everton), Joe Jordan (Man U/Milan/Hellas Verona/Southampton), Charlie Nicholas (Celtic/Arsenal), Alan Brazil (Ipswich/Tottenham/Man U), John Robertson (Nottingham) och Steve Archibald samt inhemska talanger som Paul Sturrock (Dundee U). Senare decenniers förbundskaptener kan endast dregla över tanken.
Archigoles är en spelare vars status borde lyftas även utanför Skottlands Football Hall of Fame.
Lyssna på podden
"Jakten på Tottenhams själ"
» Klicka här för att lyssna
