VM-listan: De 20 största målen plats 5-7
Efter att vi haft lite balans och kroppskontrollstema på plats 8-10 så övergår vi till fantastiska skott och ett målfirande utöver det vanliga. Vi fortsätter nedräkningen av de största VM-målen genom tiderna.
Visst har de flesta av oss i våra egna, förmodligen ganska blygsamma, karriärer någon gång gjort ett sånt där fantastiskt mål som man skröt om för kompisarna i åratal efteråt? Jämför och se hur de står sig mot de kanoner som hamnar på platserna 5-7 på listan över VM-historiens största mål.
7. Marco Tardelli, Italien-Västtyskland 1982
Vad kan finnas för kriterium för ett stort mål? Vi kan ha vackra frisparkar, välregisserade klapp-klapp spel,fantastiska soloraider. Vi kan också ha avgörande mål och mål i stora matcher. Men någon gång ibland kan ett mål, oavsett om det faktiskt kom till i en avgörande final, vara stort av en helt annan anledning. Om man skulle kunna slå upp begreppet euforiskt målfirande i en fotbollsencyklopedi så skulle definitivt målet på plats sju vara illustrationen. Och just Marco Tardellis målfirande, i kombination med att det var ett tekniskt väl utfört och snyggt placerat skott, ger en välförtjänt plats på listan.
Italienarna hade långtifrån imponerat i turneringens inledning men efter tre kryss i det inledande gruppspelet så växlade Gli Azurri upp och slog tillbaka i tur och ordning Argentina,Brasilien och Polen innan man stod i final. Paolo Rossi hade inlett målskyttet och i 69:e minuten var det dags. En av fotbollshistoriens mest eleganta liberos Gaetano Scirea drog upp och orkestrerade det anfall där han till sist assisterade Tardelli. Mittfältarens första touch var långt ifrån optimal men han lyckades ändå få läge att trycka iväg ett pressat vänsterskott som borrade sig in i burgaveln, otagbart för den tyske burväktaren Schumacher.
Målfirandet som följde är alltså ren fotbollshistoria. Tardelli gav sig iväg på en euforiskt galen löpning där han vrålade ut all sin uppdämda inre glädje, magiskt. Själva kan vi naturligtvis bara föreställa oss hur det var att göra mål i en VM-final men på sätt och vis så är vi ju alla Tardelli. Vi har alla upplevt det där euforiska momentet inom fotbollen, oavsett om det har varit som ledare,spelare eller varför inte som supporter.
https://www.youtube.com/watch?v=pCwO9V13m6I
6. Teofilo Cubillas, Peru-Skottland 1978
Visst är det något med vackra frisparkar. Det estetiskt tilltalande, vetskapen om att det är hundratals timmar av målmedveten träning som under någon tiondel av en sekund ger resultat.
Vissa frisparkar är förväntade. Skytten lägger upp för en hårt skruvad insida över muren och målvakten och muren är ganska på det klara med vad som ska hända. Trots att de är detta så kan en tillräckligt bra frispark trots detta vara omöjlig att försvara sig emot.
Andra frisparkar är inte förväntade. Det kan handla om en snillrikt utförd variant a la Brolin 94, eller så kan det vara en skytt som tänker utanför boxen och hittar en lösning som ingen hade förväntat sig. Där hittar vi plats 6 och Teofilo Cubillas från Peru.
Peru kom som en dark horse till slutspelet 78. Man hade i och för sig ett ganska bra lag men i gruppen ställdes man mot de starka holländarna och Skottland som hade en väldigt stark generation. Skottland hade tagit ledningen med 1-0 genom centern Joe Jordan medan Peru kvitterade strax innan paus genom Cueto. När det återstod 20 minuter blev det så dags för Teofilo Cubillas show. Med två makalösa yttersidor så gav han Peru vinsten med 3-1. Det ena var ett fantastiskt långskott som borrade sig in i Alan Roughs kryss. Frisparken, som utdömdes av dem svenske Ulf “Utta” Eriksson ,hamnade med en magisk yttersida i samma kryss och det var definitivt inte där Alan Rough hade förväntat sig att den skulle komma.
https://www.youtube.com/watch?v=avDX5falmns
5. Arie Haan, Holland-Italien 1978
Att hitta vackra långskott att placera på listan är naturligtvis både ett enkelt och svårt arbete. Enkelt för att det finns en uppsjö att välja emellan och svårt för att det gäller att bestämma sig för ett, eller flera.
När det gäller Arie Haans mål, och det fanns två likvärdiga, i slutrundan 1978 så slår de båda två an en sträng hos mig som ger total fotbollsnjutning. När vi tidigare pratade om balans och kroppskontroll så kan vi faktiskt även tangera de begreppen här. Haan gjorde ett mot Västtyskland där han liksom i förbifarten( ungefär som han lattjade på ett träningspass) med ett enormt tillslag begravde bollen innanför Sepp Maiers stolpe. Det kunde väl inte bli bättre än så? Jo, det kunde faktiskt! I den sista matchen mot Italien som pga de tidigare resultaten i praktiken blev en direkt avgörande semifinal fick Arie Haan ytterligare ett kanonskott att se ut som en promenad i parken. Gott och väl 35 meter från mål så pendlade den fantastiske Haan foten genom bollen och den rödglödgade projektilen blev det mål som definitivt släckte italienarnas finaldrömmar.
https://www.youtube.com/watch?v=DT-Applg1zg