Lagbanner

VM-listan: De största förbundskaptenerna plats 1-3

Vi är framme vid de tre största förbundskaptenerna i VM-historien. De ligger lite tillbaka i historien och var och en var på sitt sätt så stora ledare att de förtjänar plats på Old Schools topplista.

Vad har en kraftigt stigande sol, en "jultomte" och en man i keps gemensamt? Jo, de är VM-historiens största ledare. Här följer topp tre på vår VM-lista.

3. Myung Rye Hyun, Nordkorea 1966

Den kraftigt eller strängt stigande solen, ja det är betydelsen av namnet Myung Rye Hyun som var förbundskapten för det VM-historiens största skrällag Nordkorea.

I turneringen 1966 så tog han sina spelare till en mycket senastionell kvartsfinal där man också ledde med 3-0 mot Portugal innan Eusebio ledde Portugal till semifinalen.

Att Nordkoreas plats i kvartsfinalen och framförallt vinst mot Italien i gruppspelet skulle vara en sensation var något som Myung Rye Hyun själv inte alls höll med om. Det var istället resultatet av en målmedveten och tydlig socialistisk satsning. Förbundskaptenen förespråkade en aggressiv fotboll med hög forechecking. Detta var något som var obekant i Europa där spelet var ganska långsamt och byggde mer på teknik och individuella prestationer. Spelet kallades Cholima Lightning Football. Namnet Cholima efter en häst som i Österländsk mytologi kunde springa med en hastighet av 1000 miles i timmen. Nordkoreas ledare Kim Il Sung använde samma metafor när han beskrev Nordkoreas ekonomiska tillväxt.

Eftersom Nordkorea är det land det är så är det inte helt lätt att hitta vettigt och relevant källmaterial men i början av 2000-talet tilläts BBC göra en dokumentär med titeln “The Game of their lives” där man får bakgrunden till hur laget byggdes upp och hur man tog sig förbi Australien i den direkt avgörande kvalmatchen till VM. Man får även följa med fram till det som är crescendot, nämligen segern mot Italien. Spelarna med målskytten från Italienmatchen Pak Do Ik i spetsen beskriver sin förbundskapten som en stor motivator, en man som kunde få de tro på att de kunde besegra vilka som helst. Det är den förmågan tillsammans med spelarnas makalösa prestation som gör att detta är bronsmedaljen på listan.

2. George Raynor Sverige 1950 och 1958

Att ha en svensk förbundskapten( fast det hette inte så på den tiden) på listan över de 10 största genom tiderna kan kanske tyckas vara överdrivet nationalistiskt och enögt blågult men meriterna talar för sig själv. Förutom det välkända VM-silvret 1958 så har Raynor även fört Sverige till VM-brons 1950, OS-guld 1948 och OS-brons 1952.

Eftersom ansvaret på laguttagningen låg hos en uttagningskommitte så blev Raynors största uppgift förutom att matcha laget även att åka runt och scouta spelare som han sedan rekommenderade till uttagningskommitten. På så vis blev Raynor underförstått laguttagare i de flesta fallen ändå.

De svenska spelarnas omdöme om Raynor var en glad man som utöver fotbollskunskaper spred värme och omtanke omkring sig. I en intervju berättade Sveriges center i 58-laget, Agne Simonsson, att Raynors smeknamn var “Jultomten”.

På den här tiden var det inte ovanligt att engelska tränare åkte runt för att “missionera”. I detta fallet just där och just då så blev det verkligen en fullträff. Raynor var en specialist på att få spelarna att tro på sin egen förmåga och han hamrade snart in både i spelarna och för all del i omgivningen att Sverige skulle spela VM-final.
Gruppspelet avlöpte med två inledande segrar mot Mexiko(3-0) samt Ungern(2-1). Detta innebar att Sverige,redan innan avslutningsmatchen mot Wales, var klara för kvartsfinal, vilket i sin tur gjorde att Raynor vilade flera av sina spelare. Sista matchen slutade 0-0 mot Wales och Sverige gick vidare som gruppsegrare.

I kvartsfinalen skulle man ställas mot ett starkt Sovjetiskt lag som man efter en imponerande insats kunde slå tillbaka med 2-0. Semifinalen mot Tyskland skulle spelas i Göteborg och den kom att bli omtalad på flera sätt. Tyskland tog ledningen men Sverige kunde vända och ta ledningen genom ett skott av den gamle Gunnar Gren. Hans kanon tog i staget uppe i krysset och studsade ut på planen igen. När Kurre Hamrin i slutminuterna slog in spiken i kistan med sitt berömda solomål hade tyskarna spelat med en man mindre i en halvtimme efter att den tyske backen Juskowiak blivit utvisad.

Framme vid den av Raynor utlovade finalen gick luften något ur svenskarna. Man fick åka tåg tillbaka från Göteborg till Stockholm och det blev en tur som spelarna i efterhand har beskrivit som en enda lång eriksgata med folk som hurrade och viftade med flaggor.

Finalen blev en ganska enkel resa för det flyfotade brasilianska laget. Sverige tog iofs ledningen tidigt genom mål av Nils Liedholm. Sedan tog dock den blivande världslegenden Pelé över scenen och var en av de största anledningarna till att Raynor bara får en andraplats på den här listan och inte hamnar högst upp.

1. Helmut Schön, Västtyskland 1966,1970,1974 och 1978

Mellan 1936 och 1978 hade Tyskland/Västtyskland två stycken förbundskaptener. Den ene var Sepp Herberger och han har vi redan avhandlat på listan. Den andre var Helmut Schön och den var han som tog vid efter att ha varit Herbergers assistent. Det skulle bli en framgångssaga som saknar motstycke i VM-historien.
Schön har sitt ursprung i Dresden där han växte upp. Ur ett samhällspolitiskt perspektiv kan det ju då tyckas att det är lite märkligt att under de åren när de inbördes relationerna mellan öst var som mest ansträngda så leddes alltså det västtyska laget av en östtysk.

Schön hade själv en mycket god proffskarriär och även om han inte gjorde extremt många landskamper (16 st) så var hans målsnitt på dessa matcher av det slag att alla hans adepter under åren som förbundskapten bara kunde se upp på det i avund. På dessa 16 landskamper gjorde han nämligen 17 mål!
Efter Herbergers ganska hårda och disciplinära stil så förde Schön in en lite mjukare ledarstil och det fungerade bra just där och då. Bayern München växte ju under senare delen av 60-talet fram som ett kvalitetslag att bygga ifrån och i mitten av 70-talet så vann nämnda Bayern tre Europacuper i rad.

Schöns största kännetecken blev hans “gubbakeps” och ett av hans smeknamn blev “Der Mann mit der Mütze. Det andra blev “Der Lange”(den långe) eftersom Schön var 1.90 lång. Hans första mästerskap ledde fram till en av de mest klassiska finalerna när man föll mot England i förlängning i finalen. Redan där hittade han den spelare som skulle bli hans härförare och kapten under majoriteten av hans ledarår, nämligen Franz Beckenbauer. I VM 66 var Beckenbauer en ung dynamisk mittfältare. Med åren så blev den elegante Bayrarens position liberons där han styrde spelet.

I VM 1970 fick Schön revansch mot England när man i kvartsfinalen vände ett 0-2 underläge till vinst med 3-2. I semifinalen fick Schöns Västtyskland dock sträcka vapen mot Italien i en semifinal som gått till historien som en av de stora klassikerna. 1-1 vid full tid blev till 3-4 efter förlängning och denna gång fick Schön nöja sig med brons.

1974 blev dock Schön,Beckenbauer och Västtysklands år. I ett hemma-VM som inleddes kontroversiellt med ett bråk kring spelarersättningar som skakades av ett mer eller mindre outtalat hot från terroristorganisationen Baader-Meinhof till en neslig förlust i gruppspelet i det politiskt laddade mötet med Östtyskland. I det andra gruppspelet visade Tyskland dock klassen och tog sig, bla efter en av mästerskapets bästa matcher mot Sverige, till final.

Finalen är en annan klassiker. Holland tog ledningen på straff innan någon västtysk ens hade rört bollen. Neeskens dammade in straffen mitt i målet och det flyfotade holländska laget stormade mot guldet trodde nog de flesta i alla fall. Schöns manskap kunde dock vända till seger efter två mål i första halvlek av Breitner och Gerd Müller.

För att ge ett ännu större djup på Tyskland fantastiska 70-tal under Schön så tog man guld i EM 1972 och silver EM 1976 efter straffsparksförlust mot Tjeckien.

Mannen med mössans sorti blev dock inte i samma klass som karriären i stort. Innan VM 1978 så hade han meddelat att det var hans sista mästerskap och att assistenten Jupp Derwall skulle ta över. Man tog sig till andra gruppspelsrundan men väl där så gick det mesta fel och Schöns sista slutspelsmatch skulle bli en förlust mot lillebror Österrike med 3-2. Det var inte vad vare sig Schön eller det västtyska folket räknat med men det förhindrar ändå inte det faktum att “Den långe” Helmut Schön är VM-historiens största förbundskapten.   


 

Jon Lidberg2018-04-25 18:32:09
Author

Fler artiklar om Old School Football