Orres tankar: en inkonsekvent ligasäsong - del 2
Citys ligasäsong är över och det är dags att summera Premier League 2019/20. Vad var det som hände och hur kommer vi komma ihåg säsongen? Det här är del 2 av 2.
I lördags publicerades del 1 om Citys ligasäsong innan nyår. Den kan du läsa här:
https://www.svenskafans.com/england/mancity/orres-tankar-en-inkonsekvent-ligasasong-del-1-617321
När 2019 blev 2020 är City 14 poäng efter Liverpool i tabellen. Trots det fick vi tidigt på det nya året en smällkaramell. City mötte den 12:e januari Aston Villa på bortaplan och vann då med hela 6-1. Många spelare var naturligtvis bra den kvällen men den allra klarast lysande stjärnan var Sergio Aguero som gjorde tre mål. Det resulterade i att han blev den utlänning som gjort flest hattrick i Premier Leagues historia.
Efter det kunde väl inget stoppa City? Jo, redan i den efterföljande omgången gjorde sig Citys inkonsekvens påmind hemma mot Crystal Palace. Cenk Tosun gav Roy Hodgsons lag ledningen strax innan halvtid. Med tio minuter kvar låg City fortfarande under men på nytt klev Aguero fram och gjorde två mål och City såg ut att vinna igen. Då gjorde Fernandinho ett självmål och City fick nöja sig med en poäng. Trots att City hade problem fick laget dålig utdelning sett till hur statistiken fördelade sig. Laget kom upp i 72 procents bollinnehav och producerade 25 avslut medan Palace sköt fem gånger. City försökte och försökte, men den här säsongen var det liksom som att det aldrig gav med sig för laget.
Besvikelsen mot Palace följdes upp av en uddamålsvinst borta mot Sheffield United. Efter det var det dags att förlora igen när laget ställdes mot Tottenham på bortaplan. Ärligt talat minns jag ingenting av den matchen och tur är väl det. Det var enligt statistiken ännu en typisk 2019/20-match för Pep Guardiolas lag. Tottenham hade totalt tre avslut på hela matchen och gjorde två mål. De hade bollen 33 procent av tiden. City kom å andra sidan upp i 19 avslut varav sex på mål. Återigen hade motståndarna betydligt bättre utdelning än City.
Efter vinteruppehållet bröt Coronaviruset ut
Efter matchen mot Tottenham den andra februari spelade City endast tre matcher innan den åttonde mars. Att det var så få matcher under den nämnda perioden beror på det nya upplägget avseende ”juluppehållet”, som togs i bruk den här säsongen.
City såg mycket starka ut när de besegrade West Ham och Leicester utan att släppa in något mål. Men ni kan säkert historien vid det här laget. När det kändes som att City var som starkast kom ett nytt bakslag. Återigen var det Manchester United som satte krokben. På Old Trafford hade City som vanligt ett mycket stort bollinnehav, 72 procent. Men de kom till få avslut med Citymått mätta, nämligen sju. Ederson gjorde kanske sin sämsta match i City när han tappade in Anthony Martials skott i första halvlek och sedan missade ett utkast som Scott McTominay sköt in i öppet mål på övertid. Förlusten innebar att Ole Gunnar Solskjaers Manchester United den här säsongen vann dubbeln mot Pep Guardiolas Manchester City. Det kan inte ses som annat än ett misslyckande.
Sedan blev vi utan fotboll resten av mars. Coronaviruset ställde till med så mycket olycka att vi fick klara oss utan fotboll även i april och maj, samt första halvan av juni. Den 17:e juni kickade Project Restart igång när City tog emot Arsenal hemma på Etihad Stadium inför tomma läktare.
City kunde inte åstadkomma mycket under sommaren
Inför de tio avslutande matcherna hade City inte särskilt mycket att spela för. Det kändes på förhand givet att laget inte skulle ta ikapp Liverpool och vinna ligan, samtidigt kändes det osannolikt att laget skulle hamna utanför topp fyra. Trots bristen på något viktigt att spela för levererade laget resultatraden åtta vinster och två förluster. Laget gjorde 34 mål och släppte in fyra. Jag tycker det är starkt av Pep Guardiolas lag att avsluta så pass bra och göra så många mål när det på förhand fanns en risk att motivationen skulle tryta i sommarvärmen.
I matcherna efter coronauppehållet tycker jag att matchen hemma mot Liverpool sticker ut mest i positiv bemärkelse. Liverpool hade ju för sig säkrat titeln dagarna före matchen och var inte i toppform när de anlände till Etihad Stadium. Men det är eget ansvar att vara förberedd och är man inte det när man möter City så får man storstryk med 4-0 även fast man är nykrönt mästare. Praktiskt betydde segern inte mycket, men symboliskt är det alltid skönt att trycka till Liverpool.
I negativ bemärkelse anser jag att matchen mot Southampton sticker ut. Matchen spelades efter triumfen mot Liverpool. City förlorade med 1-0 mot Ralph Hasenhuttls gäng efter att målvakten Alex McCarthy storspelat. Matchen var symbolisk för hela Citys ligasäsong. Tre dagar efter att laget krossat Liverpool tänker man att inget kan stoppa City. Då möter de ett mittenlag och gör inte ett mål, även fast de levererade 26 avslut. Motståndarna å andra sidan utnyttjade ett misslyckat uppspel, satte ett långskott och avgick med segern medan City fick åka hem tomhänta. City har förvisso haft en hel del otur med sådana här matcher under säsongen, men samtidigt är det uppenbart att det absolut viktigaste i fotboll är att förvalta sina chanser och göra fler mål än motståndarna. Ett lag kommer längre i fotboll genom att skjuta ett skott på 90 minuter och vinna med 1-0, än att skjuta 30 skott men förlora med 1-0.
Det finns flera ljuspunkter
City har varit inkonsekventa den här säsongen och slutade 18 poäng efter Liverpool. Det är en missräkning med tanke på att de två lagen på förhand förutspåddes gå en jämn kamp om titeln. Som supporter kan jag ändå känna en stolthet över att laget hela säsongen har försökt göra mål och vinna. Det styrker statistiken avseende avslut och bollinnehav i de flesta matcher där resultaten varit negativa.
Även fast laget alltid går först, är det samtidigt ett faktum att alla lag bygger på individer. Därför är det värt att vara stolt över Kevin De Bruynes och Ederson individuella triumfer. De Bruyne gjorde 20 assist och vann assistligan i överlägsen stil. Han tangerade även Thierry Henrys Premier League-rekord från säsongen 2002/03. Ederson spelade under säsongen 35 matcher och höll nollan i 16 av dem. Det resulterade i att han höll nollan flest gånger av alla målvakter och fick ta emot Golden Glove.
City har trots 18 poäng upp till Liverpool varit mycket bra när de väl har varit bra. Laget har gjort 102 mål, klara ligamästarna Liverpool har gjort näst flest med 85. City har näst minst insläppta mål med 35, endast Liverpool har släppt in färre med 33. City har där med klart bäst målskillnad med plus 67 mål, Liverpool är näst bäst med plus 52. Att City brädar Liverpool i målstatistiken samtidigt som de hamnar 18 poäng efter i ligan styrker slutsatsen om att City har varit inkonsekventa den här säsongen. När de har varit bra har de i princip varit lika bra som de två tidigare säsongerna. När de har varit som sämst har å andra sidan lägstanivån varit lägre än tidigare, i kombination med en del oflyt skulle jag vilja tillägga.
Avslutningsvis måste vi ägna en tanke åt att David Silva har spelat sin sista match i Premier League. Silva debuterade år 2010 och har sedan dess spelat 309 ligamatcher och vunnit fyra ligatitlar. Han är utan tvekan en av de största som spelat i Premier League.
Nu släpper vi Premier League 2019/20 och gör ett sista ryck när det är dags för avslutningen av Champions League.
