Orres tankar: massor av tråkigheter
VAR, UEFA Mafia och coronavirus. Vilken eländig säsong det har varit.
Som om inte de tre ovanstående faktorerna är tillräckligt eländiga, har dessutom City gjort fler dåliga insatser än vi vant oss vid. En av de insatserna kom i söndags, i derbyt borta mot Manchester United. Ole Gunnar Solsjkaers gäng vann till slut med 2-0 efter mål av Anthony Martial och Scott McTominay. Utöver det negativa resultatet tycker jag det var en tråkig match att titta på. Enligt mig var 0-0 det resultat som hade speglat matchbilden bäst. City hade massor av bollinnehav utan att för den sakens skull skapa särskilt många heta chanser. United hade å sin sida svårt att skapa heta lägen som inte uppstod genom misstag av City.
Citys offensiva spelare kändes formsvaga på Old Trafford och Ederson gjorde sannolikt sin sämsta match i Citys tröja. Första målet såg inte otagbart ut även fast Martial sköt från nära håll. Andra målet var dock ett stort misstag då Ederson misslyckades totalt med ett utkast, som hamnade hos McTominay som tilläts skjuta in bollen i öppet mål. Jag tycker inte att United var klart bättre City, men det som blev matchavgörande var att City gjorde misstag som United inte gjorde.
Strul med VAR
Dessutom hade City oflyt på första målet. Det var absolut inte frispark när Bruno Fernandes filmade efter knapp kontakt med Ilkay Gundogan. Den efterföljande frisparken satte Martial sedermera i mål. I en sådan situation hade VAR kunnat göra nytta, men det är ju bestämt sedan tidigare av några märkliga herrar att VAR inte får titta på saker efter domarens avblåsningar. En feldömd frispark utanför straffområdet, som det handlar om i det här fallet, bedöms inte vara en matchavgörande situation även fast det nu blev det… Att VAR är en jäkla systemkollaps fick vi ytterligare belägg för då Fred varnades för filmning efter att Nicolas Otamendi sparkade ner honom i eget straffområde. Det är helt obegripligt att det kan gå till så här och nästa säsong ser jag gärna att både coronaviruset och VAR har försvunnit.
Förlusten mot United innebär att City har förlorat sju matcher i Premier League den här säsongen. Det är rekord för Pep Guardiola i negativ bemärkelse. När han coachade Barcelona och Bayern Munchen och för den delen City i tidigare säsonger har det aldrig blivit så här många förluster i ligan för katalanen.
Trots allt tråkigt som hände efter derbyt, kände jag mig konstigt nog inte särskilt besviken efter matchen. Visst smärtar det att förlora mot United men för tillfället värderar jag segrar mot uppblåsta Liverpool ännu högre. Att City dessutom inte har något att spela för i ligan resten av säsongen tror jag bidrar till den här konstiga, gråa och uppgivna känslan.
Coronaviruset stället till det
I den här delen av texten hade jag tänkt att skriva om onsdagens tänkta match mot Arsenal. Men det blev ju ingen match eftersom representanter från Arsenal tidigare varit i kontakt med Olympiacos ägare Evangelos Marinakis, som drabbats av viruset. I torsdags fick vi dessutom beskedet att kommande veckas tänkta match i Champions League mot Real Madrid är inställd. Real Madrids spelare sitter nämligen i karantän eftersom en spelare från klubbens basketlag har drabbats av viruset.
Inställda matcher är alltid tråkigt men i det här fallet ändå förståeligt. Det känns som att högsta prioritet ute i världen just nu är att stoppa Coronaviruset och en viktig aspekt för att uppfylla det är att personer som har smittats eller kan ha smittats inte kommer i kontakt med andra personer. Det är som det är och jag har börjat fundera på om min tänkta resa till Manchester i början av maj riskerar att bli inställd. City möter då Bournemouth på Etihad Stadium och frågan är om matchen kommer spelas som vanligt, eller om det blir utan publik? Eller kommer matchen spelas över huvud taget? Jag tror inte det finns någon som har svaret på den frågeställningen just nu.
I sprickorna kommer ljuset in
Ni har precis läst en gnällig och dyster version av Orres tankar. Det sägs ju att man i tuffa tider får lägga extra vikt vid de positiva sakerna, så därför avslutar vi med det. I veckan har jag blivit glad över att Citys U18 vann Premier League Cup efter att ha besegrat Stoke med 6-0 i finalen. I onsdagskväll fick jag dessutom njuta när Liverpool åkte ur Champions League hemma på Anfield. Tjoho!
