Prinsens tankar efter matchen
Manchester United anno 2012/13 har en vana att släppa in första målet och gjorde precis det hemma mot Southampton. Manchester United anno 2012/13 har även en vana att vända underläge till seger och gjorde precis det hemma mot Southampton, men man fick kämpa för poängen, minst sagt.
Den första halvleken: En helt okej halvlek av Manchester United här. Man bjuder Southampton på ett ledningsmål, och får därför en tidig uppförsbacke. Carricks bakåtpassning är inte snäll men de Gea har fördelen av att regelrätt få använda händerna, utnyttja detta är du snäll David. Det skulle mycket till för att blåsas straff, men det hade hur som helst varit en risk värd att ta. United hittar in i matchen när Rooney, som är i bra målform, kvitterade efter drygt 8 minuters spel. Ett vackert mål där Kagawa med en urläcker passning friställer Rooney. Japanen visar hur bra han är på små ytor och med få tillslag. I en position strax utanför offensivt straffområde kan man få ut det mesta av Shinji, men med Rooney i samma position kan det enkelt bli för många spelare på samma yta. Just Kagawa är nära att skjuta Manchester United i ledning någon minut senare men prickar stolpen. Southampton hotar inte särskilt mycket och hemmalaget hinner ta ledningen genom Rooney igen innan halvleken relativt enkelt spelas av.
Ledningsmålet: Först och främst måste man konstatera att van Persies vänsterfot är en av de bästa i världen. Laget har gjort flest mål på hörnor och holländaren är en stor anledning till detta faktum. På en frispark slår han ett fint inlägg som hittar Patrice Evra. Ytterbacken nickar bollen till en fristående Rooney som gör sitt andra. En fin variant där man lyckas utnyttja Evras spänst i luften. Fransmannen har varit ett hot framåt på fasta situationer den här säsongen och mot Southampton var det ingen skillnad.
Tankar i paus: Utnyttja ytorna som kommer uppstå och backa inte hem med laget som vanligt. Det brukar sällan gå hem och mot Southampton är det inte heller rätt taktik. Döda matchen tidigt. Detta är mer önsketänkade än realistiskt. Manchester United har en sällsynt förmåga att frustrera en samtidigt som man är i ledning eller vinner matchen.
Den andra halvleken: Ja, detta var inget att hurra över. Southampton spelar ut ligaledarna totalt och har flera fina lägen att kvittera. Adam Lallana, som har varit en av ligans bästa spelare den här säsongen, byts in och är skillnaden där han dikterar matchtempot på det centrala mittfältet. Evra har stora problem på sin kant där Clyne bombar fram vid varje tillfälle och mottar inlägg. Mittbackarna har det svårt i luftrummet mot Lambert, men det ser stabilare ut när Smalling kliver av och Ferdinand byts in. Southampton trycker på för en kvittering men matchen slutar 2-1, ett väldigt vanligt resultat för årets Manchester United.
Tankar efter matchen: Först och främst vill jag återigen berömma Danny Welbeck för sin arbetsinsats. Han är ovärderlig för laget. Försök räkna upp alla hans löpningar från offensivt till defensivt straffområde. Det är svårt. Kagawa var hemmalagets bästa spelare. Med sin kvickhet och spelförmåga är han skicklig på att hitta ytor och utnyttja dem. Rooneys mål är ett fint exempel. Matchen igenom var japanen bra. Jones var solid och stängde igen på sin kant (oftast), vilket man ändå får imponeras av. Defensivt håller det inte, hur som helst. Man ger bort för mycket yta centralt och motståndarna har utnyttjat detta i match efter match. Varför inte gå för 3-1, 4-1, 5-1? Det finns så mycket styrka framåt och de offensiva spelarna måste kliva fram även när försvarsspelet inte fungerar. Man går in i nån form av meltdown-mode och slutar spela fotboll. Varför vet jag inte, men ett lag som Real Madrid kommer utnyttja detta på bästa sätt och då kommer det bli två väldigt, väldigt jobbiga matcher för Manchester United. Förbättring krävs nu när första åttondelen närmar sig sakta men säkert.
+++ Kagawa
++ Jones
+ Rooney
+++ Boruc
++ Lallana
+ Maya
