Newcastle - Crystal Palace1 - 2
Rom byggdes inte på en dag
Newcastle misslyckades med att följa upp segern mot Everton med ytterligare tre poäng men det var trots detta en förlust med mersmak.
Nej, det tog ju ett tag för romarna att få bukt med Rom-bygget och lägg därtill att Romulus behövde dräpa brodern Remus innan bygget verkligen tog fart. Graeme Jones representerar Romulus och Steve Bruce Remus i denna liknelse ifall det inte var uppenbart.
Newcastle United förlorade igår men fortsatte på det intressanta spåret man inledde på mot Everton och den första halvleken kan mycket väl ha varit den mest underhållande halvleken man hittills har spelat under Steve Bruce. Och man kan mer och mer urskilja Graeme Jones idéer på planen.
Rörligt djupledsspel - Ryan Fraser och Callum Wilson rörde sig och sprang mycket under den första halvleken och det är det mest uppenbara ändringen i Newcastles offensiva approach. Mycket mera utpräglat och planerat djupledsspel från anfallarna där om de inte får bollen öppnar de upp ytorna för Almirón och Shelvey centralt. En så kallad win-win situation.
Intensivt presspel - Detta såg man tecken på även mot Everton men jag ville vänta med att skriva det tills jag blev mer övertygad om att detta var en permanent förändring. Newcastle har varit ett av de mest passiva lagen i Premier League under Steve Bruce. Men i de två senaste matcherna har man vågat flyttat upp laget mer och framförallt vågat köra med ett mer aggressivt presspel högre upp i planen. Och det gav resultat i första halveken där man vann bollen på Crystal Palaces planhalva åtskilliga gånger.
Men en snabbsummering av matchen då.
Newcastles presspel gav resultat direkt. Ett inlägg till Callum Wilson som kontrollerat nickar ned bollen till Shelvey som trycker dit den på halvvolley. 1-0 efter knappa minuten spelad och drömstart för Newcastle.
Shelvey fick damma av sin patenterade målgest.
Sedan står Newcastle för tjugo väldigt fina minuter där man lyckas med några kombinationer och kommer allt närmare ett 2-0 mål. Och där och då kändes det väldigt stabilt och jag satt och funderade på hur mycket Newcastle skulle vinna med om jag ska vara ärlig. Förmodligen blev universums väktare provocerade av min optimism. För fotboll är ju en fascinerande sport just på grund av att marginalerna är så pass små som de är. En match kan glida en ur händerna i loppet på några minuter och det var vad som hände för Newcastle igår kväll. För efter de där lovande tjugo minuterna tog sig Crystal till kanske sitt första riktiga anfall. De kom fram längs vänsterkanten och fick till ett inspel som styrdes undan ut till den omskolade mittfältaren Riedewald som fick till ett väldigt kraftfull skott från utkanten av straffområdet. Irriterande nog såg det ut som att Darlow läste skottet och var på väg till rätt hörn men Ciaran Clark försöker blockera skottet men det blir dessvärre en halvblockering och bollen ändrar riktning vilket ställer Darlow i målet.
Newcastle hamnar snett efter Crystal Palaces kvittering och dessutom får bortalaget ett rejält momentum tack vare det. De får en farlig frispark efter att ha bitit sig fast på Newcastles planhalva. Frisparken var i det högra hörnet av Newcastles straffområde och det såg riktigt farligt ut. Newcastleförsvaret stod uppradade i zonmarkering och det kändes givet att de inlöpande Crystal Palace-spelarna skulle vara ett stort hot och svåra att fånga in. Så blev det med, Gary Cahil fick komma upp helt ostört och kraftnicka in 2-1. Och på fem minuter hade Roy Hodgson vänt på matchen.
Men tyckte Newcastle fortsatte att stå för en fin första halvlek. Man försökte hela tiden spela framåt och med tempo och man tog sig till mycket chanser. Det var skott utanför boxen som smet strax utanför, det var nickar rakt på Guaita, det var en frispark från Almirón som tog i ribban och det var ett missat friläge av Ryan Fraser på en briljant framspelning av Callum Wilson. Newcastle skapade förmodligen fler chanser under den här halvleken än man gjort under hela säsongen innan. Men effektiviteten och kvalitén fanns inte riktigt på plats.
Jag var fortsatt optimistisk efter den första halvleken men med facit i hand hade Newcastle förlorat matchen när man misslyckades med att kvittera innan halvtidspaus.
För Roy Hodgson är en slug rackare. Han vet om att Newcastle är det sämsta possessionlaget i serien och man kan inte förändra allting över en natt. Graeme Jones har gjort imponerande mycket redan men han kan inte uppfinna och framförallt lära ut offensiva spelmönster för olika matchbilder till spelarna på bara blott ett par veckor.
Crystal Palace drog sig i alla fall tillbaka med hela laget, 10 man i försvar och tillät Newcastle ha i princip 80-90% av bollinnehavet i andra halvlek. Jag kan faktiskt uppskatta ironin i att det för en gångs skull är Steve Bruce som utsätts för sin egna dödgrävarfotboll. Newcastles nya offensiva idé kretsar ju kring direkt anfallsspel med passningar i djupled mot Wilson och Fraser, antingen längre uppspel från backarna eller genomskärare från Shelvey. Problemet som uppstod var ju såklart att Crystal Palace spelade med en lågt sittande backlinje med åtta spelare. Det fanns inga som helst ytor för Wilson och Fraser att löpa på.
Jag har svårt att kritisera Newcastles andra halvlek då Newcastle av förklarliga skäl är helt gröna kring den matchbild man ställdes inför. Det enda hoppet för Newcastle var knutet till Saint-Maximin och hans otrolig förmåga att ta sig förbi motståndare. Och visst var det lite halvfarligt när han fick bollen. Hans förmåga att vända upp och byta riktning blixtsnabbt är ju närmast omöjligt att sätta stopp för. Men Crystal Palace hade för många spelare packade kring boxen. Tog han sig förbi två eller tre spelare fanns det ytterliggare fyra spelare att passera. Det var en köttmur.
Det enda jag tänker att Newcastle hade kunnat gjort är att bytt in Andy Carroll tidigare och anfallit mer längs kanterna med hopp om att lyfta in inlägg mot Andy i boxen. Kanske även prova flytta upp ännu en stark och nicksäker spelare. För även om det hade blivit svårt för Big Andy att gå vinnandes ur duellerna med tanke på hur många spelare Crystal Palace hade packade i boxen så hade det kunnat uppstått farliga andrabollar som Newcastle hade kunnat vunnit och det hade kunnat orsakat lite panik i Crystals försvar.
Men det blev i alla fall en förlust men jag fick ändå lite grann det jag önskade. Newcastle fortsätter med Graeme Jones idéer och det var ett par spelare som återigen utmärkte sig.
Miguel Almirón - Ytterligare en stark insats från Miggy. Otroligt imponerad över hans kondition framförallt, hur han aldrig slutar röra på sig och springa. Det var alltså endast tre dagar sedan matchen mot Everton då Almirón stod för en likartad arbetsinsats. En bit in i andra halvlek var Crystal Palace på väg mot en farlig omställning, resten av Newcastle såg relativt tröttkörda men Almirón han tog en maxlöpning tilllbaka från offensiv planhalva och satte stopp för omställningen på egen hand. Utöver detta är det uppenbart att när Newcastle blir mer spelförande blir Almirón den offensiva spelmotorn för Newcastle och ju mer man fortsätter försöka spela på det här sättet ju bättre kommer Almirón att framstå och ju mer kommer han att lysa.
Callum Wilson - En bra insats igen från Wilson även om det inte blev några mål den här gången. Framförallt imponerad över hans förmåga att plocka ned bollar i trängda lägen och även gå vinnandes ur löpdueller. Precis som mot Everton. Hans känns väldigt lämpad för Jones idéer just nu och kommer nog gå en väldigt fin vår till mötes om Newcastle fortsätter såhär. Han är en anfallare som är duktig på mycket.
De gamla rävarna som de ändå har blivit nu i Newcastle, Jonjo Shelvey och Isaac Hayden stod också för hyfsade insatser i mitt tycke. Det är kul att en av Graeme Jones grundidéer är att försöka få Shelvey att hamna längre fram i planen där hans offensiva register kommer fram mer. Detta var någonting jag till exempel kritiserade Benitez för som alltid spelade Shelvey i en tillbakadragen roll där han sällan lämnade mittcirkeln. Nu blev det ett mål igår kväll och fortsätter det så här kan det bli fler poäng för Shelvey under våren. Hayden var nyttig i Newcastles presspel och vann mycket boll och har definitivt en viktig funktion att fylla.
Sedan är det frågan om inte Ryan Fraser gjorde sin bästa insats i Newcastletröja. Han ser fortfarande inte ut att vara i optimal fysisk form. Framförallt syns det i de små detaljerna. Skärpan i sista tredjedelen finns inte riktigt. Ryan Fraser är ju kapabel som han visade i Bournemouth till fina inlägg och framspelningar men han misslyckades lite grann med det igår men han vågade utmana och nyttja sin speed och han tog för sig på ett annat sätt. Det var synd att han inte fick göra mål i första halvlek för det hade kunnat gjort mycket för hans självförtroende.
Ett potentiellt uppsving i rekryteringen
Jag skrev tidigare om vilket mardrömsjobb Steve Nickson har som rekryteringsansvarig när Steve Bruce sitter som tränare. Därför om man saknar en utpräglad spelidé blir det väldigt svårt att rekrytera spelare eftersom man inte kan värva några utpräglade typer. Alla värvningar blir i princip stora chansningar som resultat. Men nu när Graeme håller på att ta fram en mer utpräglad spelidé så blir det helt plötsligt mycket lättare att se vilka typer som saknas och vad som hade behövts plockats in för att maximera Graeme Jones framgång.
Offensiva ytterbackar - Ytterbackar är väldigt viktiga i offensiven för Graeme Jones. Hans nära vänskap med Graham Potter kan mycket väl vara kopplat till att de ser på fotboll på ett likartat sätt. Manquillo har ett bra spelsinne och löper bra och rätt väldigt ofta men han saknar slutprodukt. Jamal Lewis saknar spelsinne verkar det som tyvärr och trots sin speed hinner han inte riktigt med att fylla på såsom det ser ut att vara tänkt. Dessutom har Lewis varit en besvikelse gällande just slutprodukten. Hade förväntat mig bättre inlägg från honom. Så ytterbackar med bättre slutprodukt hade gjort stor nytta. Spontant känner man ju hur otroligt väl lämpad Jetro Willems hade varit för denna modell. Willems har dessvärre inte spelat på över ett år på grund av den allvarliga knäskadan han åkte på i sin senaste Newcastlevända. Det finns frågetecken huruvida han ens kommer kunna ta sig tillbaka men i och med att hans kontrakt med Eintracht Frankfurt går ut nu i sommar så är det en chansning värt att göra. Tycker Willems förtjänar den chansen också med tanke på hur bra han faktiskt var trots de svåra omständigheterna(Steve Bruce är huvudtränare). Han skulle ju också komma gratis, men detta förutsatt att Graeme Jones fortfarande är kvar i klubben och har inflytande över spelet.
En tvåvägsmittfältare som kan bidra i offensiven - Jeff Hendrick har inte sett särskilt lämpad ut för Graeme Jones nya modell. Det är faktiskt svårt att se vilken nytta han ens gör och vilken funktion han fyller. Hendricks styrka om man kan kalla det för det är ju hans mångsidighet(relativt sätt). Han är medioker på allt men saknar specialiseringsområden och mer utpräglade egenskaper. Och detta gifter sig inte med Jones modell där det just behövs mer utpräglade typer. Newcastle skulle behöva få in en tvåvägsmittfältare som kan täcka stora ytor men som också kan bidra i offensiven och komma i farliga andravågslöpningar. En spelare som kan bidra med mer poäng för det kan inte Hendrick. Hans sagolika debut mot West Ham var nog en engångsföreteelse. Newcastles enda januarivärvning Joe Willock som kommer på lån från Arsenal kan vara en hyfsad kortsiktig lösning. Men omdömena jag kan hitta om honom från diverse Arsenalsupportrar väcker ingen större tilltro. Även Willock blir beskylld för att vara en spelare utan några tydliga egenskaper och styrkor, en alibi-spelare så att säga. Och kanske Willock är en värvning som präglas av Steve Bruce snarare än Graeme Jones. I brist på några ramar att utgå från har ju Nickson blivit tvingad som sagt att försöka plocka in spelare som är halvbra på mycket utan att vara framstående på något. Annars funderar jag på om inte Sean Longstaff är ett bättre alternativ ändå än Hendrick i den här rollen. För just nu bidrar inte Hendrick med mer än att han springer mycket.
Som slutord vill jag dela med mig av en liten oro. Graeme Jones var den mest aktiva first-team coachen jag sett mot Everton. Men nu mot Crystal Palace såg man inte till honom. Och jag fruktar att Bruce helt enkelt har beordrat honom att vara passiv på grund av att han såg hur Newcastlesupportrar pekade ut att Jones såg ut som den riktiga tränaren. Bruce rykte och anseende som en sympatisk, prestigelös och egobefriad herre har helt kommit på kant under tiden i Newcastle.
Ifjol var han extremt dryg och passivaggressiv mot journalister som nyligen hade skrivit kritiska texter om Newcastles horribla spel och under den jobbiga perioden nyligen så vägrade han helt svara på frågor från journalister. Han framstår mer som Donald Trump än Sir Bobby Robson som är den han vill framstå som. Hade Steve Bruce på riktigt brytt sig så mycket om klubben som han och Alan Shearer hävdar att han gör hade han avgått och låtit Graeme Jones tagit över som caretaker för resten av säsongen.
Mike Ashley må vara skelettcancern som klubben lider av men Steve Bruce är en illavarslande tumör som ploppat fram som resultat utav cancern. Och cancern behöver botas och tumören behöver skäras bort.
Hade varit något om Bruce och Stephen Clemence kunde undvika att blockera sikten för Newcastles riktiga tränare så att han har möjlighet att styra sitt lag.
Men i alla fall, tillbaka till mer positiva tankar. Nästa match är blott om tre dagar mot Southampton. Och Newcastle går upp emot helgonen vid bästa tänkbara tidpunkt. De har enorma skadeproblem och dessutom nyss åkt på den andra 9-0 förlusten under Ralph Hasenhüttls tid vid rodret. De är inne i en otroligt tung period för stunden. Och det känns som en väldigt bra match för Newcastle att tålmodig fortsätta med Graeme Jones modell och få den att klicka ordentligt. Återigen ser jag fram emot att se Newcastle spela. Det är Graeme Jones riktiga gåva och den är värd väldigt mycket i mitt tycke.
