Slowly Rotten – Are we still breathing?
Tio ödesmatcher kvar. Ett historisk dåligt Newcastle United utan ledare. Åker vi ur, vilket det mesta pekar på, kan det dröja länge innan solen lyser över St James Park igen.
Vem ska väcka liv i ”The sleeping Giant” från norr? Hur ska klubben räddas? Vad behöver göras?
Dessa frågor har media, fans och en förbluffad fotbollsvärld kontinuerligt ställt de senaste 10 åren utan att få svar på.
Om klubben, spelarna och ledarna inte löser den prekära situation de satt sig i är jag rädd att konvalescensen blir lång. Riktigt lång.
Låt det brinna
Somliga fans tror att en nedflyttning till Coca Cola på lång sikt kan vara lösningen för klubbens framtid. Jag är skeptisk. Championship är fel rum för katarsis, av många anledningar. Alan Shearer var inne på samma spår i sin kolumn i The Sun i söndags.
”And don´t believe that the size of the club means they will be bouncing back any time soon either. They could go right through the Championship as well, because there are barely any characters in this side who would fight to get the club back up. They simply do not care.”
Mike Ashley intentioner är lika svåra att tyda som kvällstidningarnas horoskop. Det ända vi vet är att pengarna står i centrum. Kan han själv casha in, sätta klubben i konkurs och själv roffa åt sig av dödsboet kommer han att göra så.
Fotbollen är annorlunda idag och pengarna styr i allt högre utsträckning. Med de nya teve-avtalen kommer denna förskjutning bli ännu tydligare och det som Newcastle en gång byggde på kommer vara svårt att bygga på igen. Jag citerar återigen Shearer.
“When I joined this club in 1996, it was everyone’s second-favourite team. Fans from outside of Newcastle loved the passion around the club, the feeling and the way we played football. Now everything around it is just negative.”
Så vad händer om vi åker ur? Min hypotes är att vi får vänta 5, 10 eller kanske 20 år innan vi ser ”The sleeping Giant” i högsta ligan igen. Frågan är om vi ens sover? Har någon kollat om klubben fortfarande andas?
