Svart eller Vitt: Glödhet Carroll, gråtande Arsenalsupportrar och dirty mackems derby
Andy Carroll har varit ett varmt namn hos rubriksättarna i brittisk press. Detta samt tjuriga Arsenalister samt uppladdning inför Tyne – Wear derbyt adresseras bland annat i dagens lite längre blogg.
Denna brännheta blogg börjar självfallet med att ta upp Andy Carroll. Han har under de senaste veckorna varit glödande på flera olika sätt. Det började med att hans temperament ska ha brunnit upp och han enligt egen utsago i självförsvar skadat sin dåvarande flamma. Det engelska domstolsväsendet ansåg dock ingen rök utan eld och Carroll fick flytta in i familjen Nolans varma hem. Varmare skulle det däremot bli för Carrolls nya Range Rover som stod i brand på Nolans uppfart efterföljande natt. Ur askan i elden helt enkelt. Nåväl, Andy hann brinna till på fotbollsplan med och avgjorde mötet mot West Ham och var inte långt ifrån att sätta fyr mot Arsenal i ligacupen heller. Vi får väl i fortsättningen hoppas att Carroll går på sparlåga utanför planen och att han eldar på sig själv under 90 minuter istället. Att bära #9 i Newcastle innebär ett stort ansvar och en ära, då gäller det att hålla sig kall överallt förutom framför målet där han gärna får fortsätta vara glödhet.
Att franska fotbollsgeniet Wenger har tendenser att bli gnällig vet vi alla numer. Om vi däremot sorterar bort alla tveksamma domarpåhopp och allt annat vad det kan vara så har jag hela tiden ansett han ha en poäng gällandes tacklingar hans spelare utsätts för. Att arsenal är ett av världens mest bollskickliga lag ursäktar inte att man får spela skogshuggarfotboll mot dem (tyvärr Coyle och Tjock Sam). Samtidigt kan det vara läge att rannsaka sig själva med. Ligacupmatchen mellan Newcastle och Arsenal innehöll ett gäng tuffa tacklingar (då syftar jag inte på de ”tacklingar” Eboue fick när han låg och beundrade St. James Park gräsmatta titt som tätt). Barton stod för några hänsynslösa av dessa, det skriver jag under på. Samtidigt var det flera incidenter där Arsenalspelare gick in väldigt galet. Eastmonds stämpling på Perch sitter fortfarande kvar på näthinnan. Detta ursäktar självklart varken Barton eller Smith’s tacklingar för den delen, men istället för att gråta över varje motståndartackling bör nog lite självinsikt infinna sig med på olika supporterhåll.
Eftersom bloggen legat lite på latsidan från mitt håll den senaste veckan så kommer här i blixtsnabb genomgång av det roligaste ni vet, utropstecken och frågetecken;
Newcastle – Wigan 2-2
Matchens Utropstecken: Viljan! Efter två snygga mål av före detta Zog of the Tyne så var det begravningsstämning lite överallt. Newcastle är i regel inte ett lag numer som klarar dessa situationer, epitetet ”comeback kings” som vi fick under Sir Bobby är borttvättat sedan länge. Två bra inlägg av Jonas och en imponerande kämpainsats senare så stod det dock 2-2. Att kapten Coloccini fick sätta kvitteringen gav viljan ett (hårigt) ansikte.
Matchens frågetecken: Perch? Vågade inte skriva detta inlägg efter matchen då inte ens motorsågen skulle räcka för att beskriva hans bidrag. Vi kan väl bara konstatera att Simpson var tillbaka efter skada mot West Ham och får förhoppningsvis fortsatt förtroende.
West Ham – Newcastle 1-2
Matchens utropstecken: Lugnet! Visserligen återigen en imponerande upphämtning men det är framförallt spelet efter den upphämtningen som är utmärkande. West Ham fick knappt några målchanser alls emot slutet av matchen och vi såg väldigt bekväma ut med bollen. Framförallt Tiote med sina 180graders vändningar utstrålar värdefullt lugn.
Matchens frågetecken: Inledningen? Precis som mot Wigan inledde vi rätt taffligt och det visade sig återigen på resultattavlan. Nu lyckades vi visserligen återigen hämta ikapp och denna gång även gå ifrån, men mot de bättre lagen måste vi vara på tå från minut 1.
Newcastle – Arsenal 0-4 (ligacup)
Matchens utropstecken: Arsenals trupp! Gör ett undantag och lyfter fram något för motståndarna för de var de värda. Nu hade visserligen Arsene ställt ett relativt starkt ligacup lag på St. James Park men helheten imponerar. Stort. En spelare som Walcott var givetvis tongivande men det finns en sådan enorm bredd och skicklighet på de yngre spelarna. Mest imponerad blev jag nog av Arsenals målvakt. Jag hör till en utav de som skrattar åt Almunia och tycker Fabianski är fladdrigare än Batman. Så när deras målvakt var någon jag knappt hört talas om så kändes det ändå som det fanns en chans att knäppa Arsenal på näsan. Deras keeper inledde visserligen lite darrigt med utrusningen på Rangers läge men efter det blev jag riktigt imponerad. Räddningen på Smudges kanonskott via ribban var av Givenklass.
Matchens frågetecken: Domare Marriner? Arsenal var bättre – låt det stå väldigt tydligt och klart. Men under första halvlek var Marriner genomgående usel där han ger Arsenal frispark på allt men missade en dubbelstraffsituation istället. Perch lyckades med bedriften att orsaka två straffsituationer i samma moment, dels sparka ner motståndaren och samtidigt få bollen på armen. Det ska onekligen vara Perch för något liknande. I andra halvlek avgör Marriner och övriga domarteamet dock matchen via Arsenals 2-0 mål. LatBendtner står offside med 20meter men inverkar först inte på spelet då man istället passar en annan offsidestående spelare (om än inte lika uppenbart), Walcott. Eftersom Walcott är snabbare än hjulben hade han med all säkerhet ändå varit helt ren och säkerligen målat. Men – det offsidestående Bendtner gör är att byta löpriktning och sänka hemåtspringande Williamson med en rugbytackling. Något som först och främst, är en solklar frispark. För det andra är det nog själva definitionen av ”inverka på spelet” när man nitar en motståndarback genom att byta löpväg. Men icke. Målet godkändes och rullgardin ner. Nu hade som sagt Arsenal troligtvis vunnit denna match ändå, men att det ska avgöras så här känns bara bittert. Speciellt när det är samma usla domare som missade säsongens klaraste straff när Nolan sparkades ner mot Everton.
Avslutningsvis i dagens kompensations marathonlånga blogginlägg så är det snart derby dags! The great unwashed kommer på besök. Detta Englands mest högljudda och laddade derby går av stapeln på söndag. Sanderland har inte vunnit på SJP sedan säsongen 2000/2001. Då ska dock has i åtanke att vår lillebror i nordost åkt upp och ner i divisionerna i början av 2000-talet och när de väl var uppe i the Premiership så passade de på att slå en del bottenrekord. För att komma i stämning till matchen redan nu rekommenderas inledningsvis denna youtube låt:
http://www.youtube.com/watch?v=8WFHsSEDiZg
