Svik mig. Skjut mig. Lämna mig.
Det handlade om Champions League. Det handlade om 1 poäng. Det handlade om Basel. Det här handlade aldrig om Manchester United.
Mitt i all ilska som råder ska jag försöka skriva klart. Jag ska försöka övervinna utmaningen i att bena ut vad det var vi såg den här aftonen. Det kommer sannolikt gå åt helvete, precis som hela den här matchen och turneringen precis gav oss ett hånskrattande leende och flög iväg mot alla dem minnen som andra supportrar kommer att få uppleva. Vi har varit bortskämda, det är jag den första att medge, men det finns olika sätt att åka ut på. Precis som det finns olika sätt att få nobben på.
Jag menar nio av tio av oss härinne är pojkar/killar/män som någon gång har försökt stöta på en flicka/tjej/kvinna. Många av oss, jag vet att jag har det i alla fall, har lyckats. Oavsett om det handlat om ställets snyggaste eller fulaste person har vi någon gång lyckats. Jag tänker, gud förbjude, jämföra Champions League 11-12 med att ragga på en inte alltför bildskön kvinna. Det borde ha varit ett lätt jobb men det slutade med hemgång solo och en sämre pizza som man inte ens ville ha.
Vi kommer att spela Europa League i vår, det är ett faktum. Jag hade kunnat levt med det om vi hade haft en gurpp med Real Madrid, Bayern München och Lyon. Nu har vi en grupp med Benfica, Basel och rumäniens bästa klubblag. Jag vet ärligt talat inte vart jag ska ta vägen mer än ner i kudden och självömkan. Det här är ett hån mot oss alla supportrar som ger allt vi har för det här laget samtidigt som det är ett uppvaknande för alla så kallade medgångssupportrar. Det är lätt att älskar Manchester United när vi vinner men det är precis lika svårt att älska Manchester United när vi förlorar. Ikväll förlorade vi inte bara matchen, slutspelet och Europa. Vi förlorade säkert en bit av den respekt vi byggt upp senaste åren.
För faktum är ju att vi hade ett bra läge. Trots stundatls pinsamt spel genom turneringen så hade vi allt i våra egna händer. Vi skulle bara behöva spela oavgjort mot Schweiz bästa lag, precis som MFF klarade oavgjort mot AZ Alkmaar häromdan. Det såg ju kul ut till en början, innan Basel gjorde mål vill säga. För innan dess fick jag precis vad jag bad om, en offensiv uppställning som innehöll allt jag önskat. Förutom en sak. Eller plus en sak.
jag ville ha Nani i Parks roll och Velncia på kanten. Jag fick Park i Nanis roll och Nani på kanten. Jag säger inte att det avgjorde men däremot har jag sagt och kommer alltid att säga att Park och Rooney inte funkar ihop. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Den enda som får godkänt idag både med tanke på resultat och spel är Nani som ändå bidrog, skickade in bollar och försökte. Men i övrigt var det som ett svart hål som sög åt sig spelare med dåligt självförtroende. Rooney blev för omständig, Giggs höll i bollen som att han gjorde debut och Park sprang och sprang utan att veta vart han var på väg.
Det är lätt att hänga enskilda spelare vid målen, typ Smalling vid 0-2. Men det är inte bakåt vi förlorar matchen, det är framåt. Mot Basel borta i en avgörande match måste man lyckas göra så många mål som behövs för att gå vidare. Ni kan tycka att jag är hur nedvärderande som helst, det skiter jag fullständigt i. Vi är bortskämda som United-supportrar, det är jag den första att erkänna. Men även om man är supporeter till Stoke kan man känna att Basel inte är någon omöjligt uppgift. Framför allt inte när man "bara" behöver kryssa.
Så¨. Det här kan vara den sämsta texten jag någonsin skrivit. Samtidigt handlar den om den sämsta insatsen jag sett United göra på länge, City senast undantaget. Så för en gångs skull lämnar jag fältet helt fritt. Ni får skriva vad ni vill, ni får hata vem ni vill. Imorgon är en annan dag och då försöker vi vända det här till något mer positivt.
Framför allt ska ni få en nykter analys av vad vi fatkiskt såg.
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
