The forgotten Geordies
Nere i League One så är två av de mest utmärkande spelarna forna skator med brustna vingar som nu börjat finna förmågan att flyga igen.
Om man vill uppleva äkta engelsk fotbollskultur så är inte Premier League det rätta stället att rikta blickarna mot. De senaste årens enorma pengatillförsel som lett till ökad attraktionskraft har resulterat i att ligan har förändrats till en fotbollshybrid, ett enda stort internationellt ihopkok där spanska, tyska och italienska stortränare sprider sina specifika fotbollsideologier på planen. Vissa lag spelar "typiskt" italienskt med organiserad försvarsfotboll och effektiva kontringar där varenda bolltouch ser ut att vara planerad och utgå från tränarens egna anteckningsbok. Andra spelar en mer passningsorienterad fotboll som skulle kunna användas som instruktionsvideor på La Masia. Och sedan har vi andra klubbar som specialiserar sig inom presspelet och i synnerhet den tyska "gegenpressen". Detta är inte någon kritik mot Premier League som serie för övrigt, jag följer den slaviskt utan det är mer ett påpekande av hur verkligheten ser ut för stunden. Mycket av det folk alltid har gillat med Champions League får man nu se i Premier League. Två stortränare som Jurgen Klopp och Pep Guardiola går upp emot varandra, de har vitt skilda ideologier som är ett resultat av deras hemländers fotbollskultur. Det är alltså inte enbart ett möte mellan två engelska storklubbar, hela nationers stolthet för sina respektive fotbollsidentiteter står även den på spel.
Många skulle peka på Championship som den huvudsakliga representanten för den engelska fotbollscharmen. Detta brukade stämma om man vrider tillbaka klockan en aning. Många svenska supportrar som åkte ned för att se matcher under första sejouren i Championship under Ashley-eran kom alla till samma slutsats. Att det är en annorlunda stämning och känsla som aldrig riktigt infinner sig i Premier League.
Championship har dock också påverkats och förändrats av Premier Leagues ökade exponering och attraktionskraft. Detta ett resultat av att klubbar snudd på ställer allt på spel för att ta sig upp i finrummet. Utländska, ideologiska genier som Marcelo Bielsa återfinns på tränarbänken samtidigt som klubbarna sprätter pengar på utländska talanger. Det finns exempelvis funderingar på att döpa om Championship till Premier League 2, det är ju trots allt så den framstår som nuförtiden, en lite sämre version av Premier League.
Nej, för att upptäcka den "sanna charmen med engelsk fotboll" så är den första anstalten nuförtiden League One, den engelska tredjedivisionen. Håller man blicken åt detta håll tillräckligt länge så är det som man beger sig bakåt i tiden, det är tipsextra all over again.
På den ena tränarbänken sitter den galne, gamla mittfältaren Joey Barton och på den andra den forna stormittbacken Sol Campbell. Bland ligans topptränare återfinns den utbrände Paul Lambert. Och utöver detta sitter det även en Clough och en Ferguson på tränarbänkarna precis som under engelsk fotbolls fornstora dagar.
Tar man en titt efter klubbkaptener och framträdande spelare i serien så finner man spelare som bär på namn som Will Nightingale, Lee Frecklington och Paddy Madden.
Men det mest intressanta för dem vars hjärta klappar för Newcastle United är att seriens största poängkung de senaste säsongerna är en av våra egna. Hans namn är Marcus Maddison.
Marcus Maddison föddes i Durham i likhet med Rowan Atkinson bland annat, som ligger mindre än en halvtimmes bilresa från Newcastle upon Tyne.
I unga år visade han tydliga prov på oförståelse genom att ha Sunderland AFC som favoritklubb, någonting han delar med Newcastles kanske främsta fotbollsspelare genom alla tider, Wor-Jackie Milburn. Det var också i Sunderland han kom att inleda sin fotbollskarriär men efter en period som få människor bryr sig om att ta upp så bytte han till Newcastle United. Förmodligen insåg han sitt misstag som var ett resultat av ungdomligt oförstånd.
Han fick aldrig chansen i A-truppen utan när han hade åldern inne så lånades han ut under ett antal säsonger i hopp om att han skulle växa till sig som fotbollsspelare. Utvecklingen mötte inte klubbens önskemål utan 2013 valde man att släppa honom, mycket på grund av Willie Donachies inrådan som hade en nyckelroll i Newcastles ungdomsakademi vid det tillfället. Endast ett år senare valde Donachie att säga upp sig, delvis på grund av undermåliga resultat men också på grund av anklagelserna att han hade fysiskt misshandlat en ungdomsspelare. Tankarna förs ju då lite grann mot Peter Beardsley och dem anklagelserna som riktats mot honom och man börjar ju undra om inte klubben borde fundera lite extra kring vilka människor det är man anställer i dessa roller? Hur många ungdomars potential och framtid slösas bort och förstörs på grund av att man har den är typen utav idioter anställda i nyckelpositioner?
Men i alla fall. Marcus Maddison fortsatte att spela fotboll i Gateshead nere i den engelska 6:e divisionen. Gateshead som idag tränas av förre Newcastle mittbacken Mike Williamson som en intressant sidnotis. När Maddisons första säsong med klubben var färdigspelad hade dåvarande tränaren Gary Mills följande att säga om honom:
"He has an unbelievable talent, he wants to score goals and can score goals, with a magical left foot. On the other side, he works hard. Marcus was a selfish lad when I first came to the football club and now he's a match-winner and team player".
Det hann bara bli en säsong i Gateshead innan Peterborough Uniteds sportchef Barry Fry fick upp ögonen för honom.
Barry Fry är något av en mytomspunnen figur nere i Football League. Han har byggt upp ett rykte om sig att kolla på ohälsosamt mycket fotboll, i synnerhet längre ned i divisionerna där han flera gånger om har lyckats fånga upp talanger som fallit igenom nätet. Ett exempel är när Barry Fry fick upp ögonen för Dwight Gayle när denne lirade fotboll på en åker utanför Stansteds flygplats i engelska 9:e divisionen.
Barry Fry.
Här är några citat från Peterborough Uniteds tränare Darren Ferguson(son till Sir Alex) där han bryter ned deras klubbmodell i simpel form: "I think our model's a very good one - it's now being repeated by others but we started it a long time ago in the sense that we wanted young, hungry players that could be coached and developed, and try to fulfil their potential. But you're looking for a flawed genius. At our level you're not going to get a genius unless there's flaws".
Darren Ferguson.
Maddisons flytt finaliserades i alla fall och slutade i försäljningsrekord för Gateshead. Första säsongen I Peterborough United var helt okej men inte särskilt spektakulär med 8 mål och 4 assist på 29 matcher. Men det var säsongen efter som det verkligen skulle ta fart för Maddison.
Darren Ferguson valde att istället för att använda Maddison som ytter eller anfallare som fallet varit tidigare under hans karriär så flyttade han ned honom i rollen som tia bakom två anfallare. Och resultaten väntade inte med sig.
Maddison etablerade sig snabbt som lagets stora poängkung. Och efter sin andra säsong med klubben hade han även införskaffat sig smeknamnet "League One's Mesut Özil".
Här kommer en snabb summering och redogörelse över Maddisons poängproduktion de senaste fyra säsongerna som är mer än någon annan spelare i serien mäktat med under samma tidsperiod:
2015/16: 10 mål & 15 assist, 39 matcher.
2016/17: 9 mål & 17 assist, 41 matcher.
2017/18: 8 mål & 18 assist, 41 matcher.
2018/19: 8 mål & 16 assist, 40 matcher.
I år står han hittills på 9 mål och 6 assist på 17 matcher. Han snittar med andra ord upp emot 1 poäng per match hittills. Och utöver sin väldiga förmåga att producera poäng och i synnerhet assistera sina lagkamrater så har han också byggt upp ryktet om sig som League Ones mest fruktade frisparksskytt.
Tidigare under hösten gick Peterborough upp emot Newcastles ärkerival Sunderland och denna match fick extra mycket uppmärksamhet i lokalpressen. Det stora fokuset låg på Maddisons tidigare anknytning till klubben. Men i matchen visade Maddison att skatränderna är dem som lyser klart starkast. Maddison slaktade Sunderland nästintill på egen hand med två mål i en match som Darren Fergusons manskap till slut vann med 3-0. Ett av Maddisons mål var den här frisparksdelikatessen som tidigare nämnts har blivit lite av hans signum.
Man kan ju undra hur det kommer sig att Maddison blivit kvar i League One och Peterborough trots sitt fantastiska poängsnitt. En del av anledning kan definitivt vara den nära relationen som han har med tränaren Darren Ferguson. Men en annan anledning är kopplat till det jag inledde den här texten med att skriva. De senaste säsongerna har Maddison varje sommar kopplats ihop med flertalet Championshipklubbar. I somras ryktades Middlesbrough exempelvis sitta i förhandling med Barry Fry & CO om Maddison signatur. Men på samma sätt som Premier League inte gärna lägger stora pengar på Championshipspelare utan hellre investerar i utlandet så köper hellre Championship klubbar in portugisiska talanger för högre summor snarare än att blicka ned mot League One. Och Maddison har således blivit kvar.
Det ryktas dock om att Sunderland ska gå all-in för honom i januari nu och utlösa utköpsklausulen i Maddisons kontrakt som ligger på 2,5 miljoner pund. Samtidigt kan jag inte tänka mig att Maddisons agent skulle uppmuntra honom till denna flytt. Sunderland dras trots allt med problem. De ligger på 12:e plats just nu, nio placeringar bakom Peterborough United och med tanke på att hans kontrakt går ut efter säsongen så kommer nog flertalet Championshipklubbar ställa sig i kö för honom då han trots allt kommer vara tillgänglig gratis då.
Maddison bär inte Peterboroughs offensiv ensam på sina axlar dock. Hans stora radarpartner i offensiven är Ivan Toney som i nuläget toppar League One:s skytteliga på 14 mål. Toney har även han tillhört Newcastle United under sina yngre dagar. De två tillsammans med Mohamed Eisa utgör Peterboroughs fruktade fronttrio som av publikationen TheTimes blev kallade för "The Mané, Salah and Firmino of London Road" tidigare i år.
Ivan Toneys namn upplever jag inte riktigt som lika bortglömt som Maddisons i Newcastlekretsar. Han namn ploppar upp mellan varven. Och han gjorde ett större avtryck inom Newcastleled.
Toney slog igenom i mycket ung ålder i Northampton Town i League Two där han gjorde debut redan som 16-åring. På 60 matcher i League Two mäktade han med 13 mål vilket är imponerande för en spelare i den åldern. I hans andra match från start i klubben så stod han för två mål, det ena denna improviserade cykelspark
Newcastle United fick upp ögonen för honom efter det och flytten blev officiell den 6:e augusti 2015, ett beslut som fattades av Newcastles forna chefscout Graham Carr. Ivan Toney hann med två matcher i Newcastle-tröjan. Ett framträdande i ligacupen och ett inhopp i ligan. Men majoriteten av tiden spenderade han på lån. Han var ute på totalt sex stycken lånesejourer i fyra olika klubbar. Oftast låg lånen på ett halvår. Toney mäktade med att göra ett avtryck i ett par utav dessa klubbar, i synnerhet Shrewsbury och Scunthorpe. Åtminstone gjorde han ett tillräckligt stort avtryck för att Peterborough United skulle slänga fram 500 000 pund för att värva honom förra säsongen.
Och med Darren Ferguson som tränare och med Maddison som framspelare så har Toneys utveckling gått spikrakt uppåt. Han är inte längre en okej League One anfallare som är kapabel till dussintalet mål som han tidigare gett intrycket att vara. Utan nu vill han och är kapabel att ta hem titeln som seriens stora målkung. Det är inte snack om Championshipklubbar för Toney utan både Burnley och Bournemouth uppges ha honom på sin kortlista och en övergång i januari verkar inte alls ses som omöjligt. Peterboroughs ordförande Darragh MacAntony sade följande om Toney tidigare under senhösten i intervju med BBC:
"Ivan Toney is better than what we've had before and his physicality means he'll go for more. All our strikers have had pace but he has physical presence. That's why I put a premium on Ivan - if anyone in the top half of the Championship buys him, that gets promotion - which is worth £200m. He will in the future go and we'll have to replace him. And when he goes, Toney will break the transfer record for a League One player. If he goes that is. He'll certainly smash the Posh record".
Jag har en liten förhoppning att både Maddison och Toney ska hitta hem till Newcastle en vacker dag, i synnerhet den förstnämnda åtminstone. För dem som säger att detta inte är särskilt troligt då de trots allt inte är lika unga och lovande längre så vill jag påminna om att när Jamie Vardy var i samma ålder som Marcus och två år äldre än Ivan så lirade han med Fleetwood Town i National League vilket motsvarar engelska femtedivisionen. Det är inte bara i hockey som det kan gå snabbt ibland med andra ord.
