-
Time to stir up the hornet's nest
Newcastle tar emot Watford på St James' Park under lördagseftermiddagen.
Newcastle vandrar ut till St James' Park i eftermiddag med ett nytänt hopp efter den senaste segern mot Tottenham som senare följdes upp av en förlust på straffar mot Leicester i ligacupen. Men det fanns mycket positivt att ta med sig från cupförlusten och jag tror inte den spred sådan negativ energi hos laget. Det stora kruxet från matchen var skadan på Matt Ritchie som kommer hålla honom vid sidlinjen i upp till 2 månader. Detta var en ordentligt käftsmäll för Steve Bruce som redan har en skadelista som får en att tänka tillbaka till Graeme Souness tid på tränarbänken.
Matt Ritchie har likt resten av laget startat säsongen ojämnt men är likväl lagets assistkung de tre senaste säsongerna och utöver det så snittar han 13 kilometer per match i löpmeter. Detta är ingen enkel spelare att ersätta. Blir dessutom extra huvudvärk när man tar i åtanke att de mest logiska ersättarna, de invärvade ytterbackarna Emil Krafth och Jetro Willems dras med skadekänningar och är osäkra till spel och DeAndre Yedlin kommer inte återvända från sin skada förrän mötet med Liverpool den 14 september.
Men utöver dem saknas även Allan Saint-Maximin som drog baksidan av låret mot Tottenham och beräknas bli borta upp till 5 veckor. Florian Lejeune är fortsatt långtidskadad. Dwight Gayle likaså och en extra obehaglig och märklig detalj i det fallet är att klubben inte har lyckats listat ut exakt vad problemet med Gayle är. Det är alltså inte helt säkert att man kommer kunna åtgärda problemet vilket skulle innebära en tidig pensionering för Gayle vilket alltid är en sorglig fars i min mening. Och för att förtydliga så är det en vad som aldrig tyckts bli bättre och läka för Gayle oavsett vad han gör. Det är en skada som tycks påminna om Peter Forsbergs märkliga fotskada om ni minns den. Andy Carroll är också skadad men han anlände skadad och det är inte några färska nyheter.
Men lite ljus i mörkret är att den offensiva duon Joelinton och Almirón bedöms vara redo för start. Enligt Bruce egna utsago så sparades dem mest i cupmatchen på säkerhetsmässiga skäl. Detsamma gäller för kapten Jamaal Lascelles som också ska vara fit for fight i eftermiddag.
Det är ändå lite av en pina för Bruce att trycka ut en startelva.
Javier Manquillo känns mer eller mindre given som resultat av alla skador. Det positiva med hans intåg i elvan kommer åtminstone vara att det inte kommer ta lång tid för supportrar att inse Ritchies verkliga värde. Paul Dummett kan mycket väl få lämna sin plats i trebackslinjen för att flyttas ut som ersättare till Matt Ritchie om inte Krafth eller Willems blir friskförklarade innan matchen blåses igång. Resten av startelvan lär bli som senast mot Tottenham och trots Shelveys relativt goda insats i cupen senast så lär han starta på bänken igen. Även om skadorna är många så är ändå Newcastle viktiga ryggrad och centrallinje intakt med trebackslinjen och mittfältet.
5-4-1
Dubravka
Kafth(?) Schär Lascelles Dummett Manquillo
Almirón Hayden Longstaff Atsu
Joelinton
Läget i Watford
Watford har av vana att köra med höga toppar och djupa dalar under säsongerna. Ofta har man rivstartat på hösten för att sedan dippa under våren. Fjolåret bröt inte den trenden alls men årets säsong verkar göra det. Watford har nämligen startat säsong på sämsta möjliga sätt med tre raka förluster. Och förhoppningen hos supportrarna just nu är väl att hösten och våren bara har bytt plats med varandra. Men den tidigare hyllade Javi Gracia som så när tog Watford till en cuptitel ifjol har blivit kraftigt ifrågasatt och just i detta nu är pressen större på honom att leverera kortsiktiga resultat än den är på Bruce. Svenske Ken Sema lämnade Watford tidigare i sommar för att gå på lån till den andra Pozzo-ägda klubben Udinese vilket givetvis är tråkigt för de svenskar som är inbitna.
Watford har haft ett tämligen lugnt sommarfönster där inga vitala pjäser har lämnat. Man sålde unga Dodi Lukebakio till Hertha Berlin för runt 18 miljoner pund. Lukebakio fick sitt genombrott i Bundesliga 2 ifjol och blev som resultat kvar i Tyskland. Han hann dock aldrig debutera för Watford och är därför ingen spelare som supportrarna kommer att sakna. Man har gjort några sluga sportchefsköp som att plocka in Danny Welbeck på fri transfer från Arsenal och den underskattade mittbacken Craig Dawson från West Bromwich. Man har även hostat upp nästan 30 miljoner pund för stortalangen Ismaïla Sarr som fick ett stort genombrott ifjol i Stade Rennais när han fick lira bredvid Hatem Ben Arfa. Frågan är om Sarr är på riktigt och kan ta nästa kliv eller om hans fina säsong ifjol var kopplat till att han hade det nya tränarundret Julien Stéphan som tränare? Den som lever får se.
Watford har haft problem med balansen i inledningen på säsongen. Antingen lyckas man försvara sig väl men då skapas det inga chanser eller så lyckas man ta sig till chanser men då står istället defensiven vidöppen och läcker. Visserligen är det ingen skam att släppa in tre mål mot ett West Ham som på pappret har en oförskämt bra offensiv med fyra spelare där framme som springer runt med storklubbskapacitet.
Mot Coventry i cupen slog Gracia om till en mer rak och Marcelino-inspirerad 4-4-2 och man lyckades mala ned Coventry utan någon större ansträngning. Och nye Sarr såg riktigt spännande ut i den matchen. Jag kan tänka mig att Gracia kanske känner suget att fortsätta med den formationen idag? Istället för den 4-3-3 liknande formationen han kört tidigare utan någon framgång. Även hans 4-2-2-2 där han lyckas trycka in tre stycken centrala mittfältare samt två stycken offensiva mittfältare har inte fungerat i år som det varit tänkt i teorin. Spanjoren sitter som sagt inne på ett överflöd av centrala mittfältare, defensiva som offensiva och typ ingen riktigt naturlig ytter. Det stora skadetappet är givetvis lagkaptenen Troy Deeney.
4-4-2
Foster
Janmaat Dawson Cathcart Holebas
Sarr Capoue Doucouré Success
Welbeck Pereyra
För att summera situation som sådan. Watford har en högre höjd i sitt material, i synnerhet offensiven har klasspelare som exempelvis Roberto Pereyra och även då intressanta Sarr. Hittar Gracia en spelmodell som verkligen fungerar och där balansen är rätt så har bålgetingarna alla verktygen för att straffa Newcastle. Newcastle å andra sidan har en spelmodell de känner sig trygga och bekväma i. Bortalaget borde i teorin få svårt att ta sig fram till Newcastles mål, Schär, Lascelles och Hayden kommer sätta hårt mot hårt. Newcastle å andra sidan har frågetecken för sin offensiv och det ska i vanlig ordning till lite grann individuella aktioner för att nätet ska börja röra på sig. En match som kan sluta på många sätt där både 0-0, uddamålsseger eller förlust samt 3-0 seger eller förlust för bägge lagen inte känns som helt orimliga scenarion.
"Se upp för argentinaren" är en vanlig fras inom europeisk toppfotboll.
