Tre tunga poäng på Villa Park
Newcastle lyckades bygga vidare på segern mot Fulham med en mycket bra insats på Villa Park. Segerorganisatör var återigen Hatem Ben Arfa, som ledde vägen med ett mål och en assist.
Hemmalaget Aston Villa hade imponerat under säsongsinledningen trots att man fallit mot både Chelsea och Liverpool. En bortaseger mot Arsenal var dock de enda tre inspelade poängen som Paul Lambert och hans mannar kunde stoltsera med.
För Newcastles del handlade lördagen om att lägga alla utomstående aspekter bakom sig och visa att fotbollen handlar om något annat än Sports Direct. Efter en imponerande andra halvlek mot Fulham var önskemålen stora och många om ännu en offensivt präglad ansats till matchen.
Lagen
Jonas Gutierrez saknades på nytt, medan Cheick Tioté återvände till truppen. Steven Taylor var åter från avstängning. I övrigt återfinns fortfarande Ryan Taylor på skadelistan, medan Shola Ameobi inte fanns med efter att ha spelat landskamp i veckan. Var Massadio Haïdara befinner sig vet nog ingen.
Newcastle (4-3-3)
Tim Krul - Davide Santon, Fabricio Coloccini, Mapou Yanga-M'Biwa, Mathieu Debuchy - Moussa Sissoko, Yohan Cabaye (Sammy Ameobi, 88), Vurnon Anita (Checik Tioté, 74) - Loïc Rémy (Yoan Gouffran, 63), Papiss Cissé, Hatem Ben Arfa
Avbytare, ej använda: Rob Elliot, Paul Dummett, Steven Taylor, Sylvain Marveaux.
Aston Villa (4-3-3)
Guzan - Lowton, Vlaar, Okore (Clark, 30), Luna - El Ahmadi (Kozak, 67), Westwood, Delph - Weimann (Tonev, 88), Benteke, Agbonlahor
Avbytare, ej använda: Bacuna, Helenius, Steer, Sylla.
Första halvlek
Bortalaget satte full fart från start och såg trygga ut i så väl formation som approach till matchen. Istället för en anpassning till Villas farliga kontringsspel, öste Newcastle på och hotade anmärkningsvärt mycket från båda kanterna, med avige Rémy som ett välkommet tillskott till vänster.
Efter stort bollinnehav på Villas planhalva lyckades man bryta isen efter 18 minuter. Vurnon Anita vann bollen av El Ahmadi och tog hjälp av Rémy. Denne stormade mot Villas straffområde från vänster, fick med sig bollen något turligt mot Lowton och skickade in ett inspel snett-inåt-bakåt. Där kunde Papiss Cissé inte riktigt få kontakt med bollen, men ändå dirigera den vidare mot Ben Arfa. Inga misstag av vår nummer 10 som enkelt rakade in bollen mitt i målet bakom Brad Guzan. 0-1.
Newcastle fortsatte därefter glädjande nog att terrorisera Villa med ett vältrimmat passningsspel, främst initierat av en för dagen briljant Vurnon Anita. Med holländarens rörelse och teknik vinner Newcastle tid hela tiden, och lyckas även flytta runt Aston Villa - något som gav möjligheter åt våra yttrar att utmana mycket. Detta till trots vaskar Newcastle inte fram några jättemöjligheter innan Yohan Cabaye - för dagen medelmåttig, igen - ges en möjlighet.
Moussa Sissoko droppar en smart passning över Luna och ger Cabaye möjligheten att ta några kliv in i straffområdet. I mitten har han en målsugen Ben Arfa (dock i offsideläge), men även en omarkerad Papiss Cissé på bortre stolpen. Cabayes förhastade skottförsök smiter dock utanför.
Aston Villa trummade igång lite grann mot slutet av halvleken. Yanga-M'Biwa, som dittills hade hanterat Benteke på ett föredömligt sätt, fick en varning efter en aggressiv tackling i ryggen. Mike Dean tog ett av flera konstiga beslut och skulle komma att dela ut flera gula kort för väldigt konstiga saker under matchen.
Precis innan halvtid orsakade ett inlägg från höger problem för Krul som bara kunde tippa bollen vidare. Ciaran Clark borde eventuellt ha gjort det bättre, men såg sitt skott träffa målburen på utsidan.
Andra halvlek
Ett någorlunda segstartat Newcastle visade tecken på att återfalla i förra säsongens katastrofala tendenser under andra halvleks inledande period. En defensiv och panikartad inställning så fort bollen närmade sig svartvita fötter kunde - och borde - ha resulterat i ett Aston Villa mål två gånger om. Först gavs Antonio Luna chansen att trycka dit en kvittering, men valde av någon anledning att skjuta in ett inlägg i sidled mot ingen alls.
Kort därpå bjöd Agbonlahor på en spektakulär miss. Weimann kom loss på sin högerkant och spelade in ett perfekt inspel mot Agbonlahor som lämnat Debuchy bakom sig. Den forne landslagsmannen presterade dock ett avslut som bäst går att likna vid Nile Ranger hemma mot West Ham 2010/11 - för er som minns den skräckbredsidan mot öppet mål.
Newcastle såg dock fortsatt farliga ut med Ben Arfa och Rémy som alternativ på kanterna. I synnerhet Ben Arfa gav inte Antonio Luna en lugn sekund. Han forcerade bland annat en bra räddning från Guzan med ett patenterat vänsterskott. Kontringsspelet , som saknats under det senaste året, gjorde att Villa inte kunde fylla på med lika mycket folk som man kanske önskat.
Rémy, som saknade matchtempo egentligen, byttes ut mot Gouffran medan Villa gav en debut till Libor Kozak. Direkt efter Kozaks inhopp kom kvitteringen.
Ett inspel kunde bara halvdant avvärjas av Coloccini och resultera i Villa-hörna. Den slungades in med höjd mot ett gäng storvuxna hemmaspelare. Samtidigt kokade Newcastle ihop en rad misstag. Sissoko och Yanga-M'Biwa kunde inte hålla reda på någon alls, medan Tim Krul gjorde en vansinnigt obeslutsam utrusning. Christian Benteke fick ohotat knoppa in 1-1 efter 67 minuter.
Men, just när man trodde att Newcastle skulle falla in i gamla takter och slå ifrån sig, slog man istället tillbaka. Med mer syfte och ambition i passningsspelet började man återigen äta meter på Villas planhalva och fördela boll mot yttrarna. Återigen var det Ben Arfa som stod för det avgörande initiativet. Efter att ha blivit matad av Papiss Cissé vände Ben Arfa återigen in i planen och klev förbi både Luna och en av Villas mittbackar. Skottet kunde bara pareras ut till vänster av Guzan. Där kom Gouffran stormande och tryckte in 1-2, stensäkert. Newcastle i ledning efter 73 minuter.
Efter målet handlade matchen i stor utsträckning om Ben Arfa och den stackars, för dagen pulvriserade, Luna. Newcastle lyckades på ett väldigt imponerande sätt spela av den sista kvarten genom att hålla bollen inom laget, detta trots att Anita gått av till förmån för Tioté. Pardew chockade till och med med att byta in Sammy Ameobi och på så sätt ge oss ännu mer hot framåt under de allra sista minuterna.
Efter ytterligare några dribblingsräder från Ben Arfa och urtrygga, passningsorienterade lösningar av Newcastles backlinje och innermittfält kunde Dean förkunna tre bortapoäng som smakar mumma. En officiellt bra start på säsongen.
Reflektion
Hur ska man förhålla sig till det här? Ingen överreaktion, bara glädje.
Glädje över att se Newcastle Uniteds tränare disponera sitt spelarmaterial på helt rätt sätt, glädje över att se Newcastle United vinna en fotbollsmatch på bortaplan, glädje över att påminnas om hur många bra fotbollsspelare som finns i Newcastle, glädje över att se fram emot nästa match.
Efter matchen talade Alan Pardew om en överreaktion efter Manchester City matchen. Den reaktionen var i mångt och mycket befogad. Det var som en 90 minuter lång demostration av alla problem som plågade Newcastle under 2012/13, även vid sidan av utvisningen på Steven Taylor. Pardew manade även till lugn efter gårdagens match. Med all rätt. Men det finns tre mycket intressanta och viktiga taktiska poänger från den här segern.
För det första fortsätter vi att inte slå långbollar. Krul rullar ut bollen, Anita är alltid spelbar, vi har tålamod och rullar runt. Suveränt. Den kanske största anledningen till fjolårets usla resultat var att mittfältet spelades över gång efter annan. Inte längre - verkar det som.
En annan sak vi med glädje tar med oss är vad 4-3-3 innebar. Papiss Cissé har inte kunnat hota ett motståndarmål som ensam anfallare i Pardews 4-2-3-1. Detta mycket för att han varit isolerad och på egen hand fått uppgift att hitta yta. Ben Arfas och Gouffrans mål är vad som uppstår när flera spelare attackerar straffområdet. Plötsligt finns det andra som kan stänka dit bollen från en meter. Plötsligt snappar vi upp returer och hotar bakom motståndarnas backlinje. Med Rémys direkta spel från vänster fick laget dessutom en kontringsdimension som saknats enormt är Jonas Gutierrez istället ockuperat den positionen. Väldigt glädjande att se.
Till sist är det bara att lyfta på hatten för försvarsspelet. Det klickar sedan tre matcher tillbaka på samma sätt som under 2011/12. Må detta nu fortsätta. Mapou Yanga-M'Biwa har föga överraskande börjat vänja sig och växa ut till ett suveränt Coloccini-komplement. Igår gjorde han sin kanske bästa match hittills. Även Debuchy och Santon tar stora plus med sig. De skyddades dessutom av ett mittfält som arbetade kollektivt för att pressa i rätt ytor, något som saknats konstant under en längre period.
Men: ingen överreaktion. Signalerna är goda, Pardew visar tecken på förståelse för första gången sedan maj 2012 och det blir nu väldigt viktigt att bibehålla de här idéerna. När skadorna kommer - vilket dem gör - måste spelidén bestå. Vi kan inte återigen stå och falla med vår bästa elva, utan tryggheten i den här spelfilosofin måste vara inpräntad i hela truppen. Det arbetet börjar nu.
På läktarna syntes återigen detta Joe Kinnear-hån och ett tydligt budskap till Mike Ashley gällande vad som försiggår bortom fotbollsplanen: You stole the soul.
Segern i all ära. Insatsen var den bästa och mest hoppfulla Newcastle gjort på oerhört länge. Det förde tankarna på annat håll den här helgen.
Det var på tiden.
Betyg
Tim Krul 5
Mathieu Debuchy 8
Mapou Yanga-M'Biwa 8
Fabricio Coloccini 7
Davide Santon 8
Vurnon Anita 8
Moussa Sissoko 7
Yohan Cabaye 6
Loïc Rémy 7
Papiss Cissé 6
Hatem Ben Arfa 9
Avbytare
Yoan Gouffran 8
Cheick Tioté 7
Sammy Ameobi spelade för lite.
