Min resa till Walsall, Part I
Här kommer jag gå igenom mina upplevelser från mitt första besök hos Walsall FC och deras arena Bescot Stadium samt Birmingham där jag hade min bas.
Detta var första gången någonsin som jag reste utomlands på egen hand. Det var en mycket nervös men förväntansfull Pär som tog promenaden ner till Gävle station på eftermiddagen fredagen den 6 maj för att ta tåget ner till Arlanda.
Resan till Arlanda gick som på räls och väl på plats stod det klart att det skulle bli mycket köande. Jag reste med Eurowings som är det enda bolag som har direktflyg mellan Arlanda och Birmingham Airport, som jag känner till. Dessvärre har dom inte möjlighet till självincheckning så det blev till att stå i kö och vänta på att få checka in manuellt vid deras incheckningsdisk som öppnade två timmar före avresa precis som brukligt.
Med boardingcardet i handen styrde jag med raska steg mot säkerhetskontrollen där det snabbt blev klart för mig att det skulle ta tid. Mindre än två timmar till planet skulle avgå och långt från att ens kunna se skymten av metalldetektorer och plastbackar långt där fram.
Efter mer än en timmes köande slank jag igenom säkerhetskontrollen utan anmärkning och ytterligare ett steg närmare England.
Med 15 minuters marginal äntrade jag gaten och vid det här laget hade den värsta nervositeten släppt och att sitta en stund i väntan på planen kändes rätt skönt. Nu var planet en aning försenat så det jag trodde skulle bli 15 minuter blev närmare 30 innan vi kunde kliva på planet.
Klockan 19.15 lokal tid landade planet på Birmingham Airport. Jag hade blivit förvarnad om att det kunde ta lång tid att komma igenom alla kontroller och sånt men när vi kom av planet var flygplatsen helt tomt förutom en flight från Indien som hade anlänt en stund före. Vi passerade den serpentin av gångar som var uppställda och hamnade till slut vid en automatisk passkontroll vilket gick smärtfritt och ca 10 minuter efter att jag klivit av planet var jag utanför flygplatsen på väg mot tågstationen.
Med en tågbiljett i handen hittade jag rätt perrong och tåget in mot New Street Station i Birmingham. Väl där blev jag lite förvirrad åt vilket håll jag skulle gå och naturligtvis gjorde jag som jag brukar göra, gick ut ur stationsbyggnaden åt helt fel håll. Det blev en sväng runt ett okänt kvarter innan jag var tillbaka där jag började. Efter en kontroll på Google Maps hittade jag vart och hur jag skulle ta mig till hotellet. Vad som skulle vara en promenad på ca 5 minuter till hotellet blev med omvägarna närmare 15 - 20 minuter, dessutom välkomnade Birmingham mig med regn.
Hotellnyckeln togs emot med regntunga kläder men ett glatt sinne över att jag lyckats ta mig från Gävle till Birmingham utan fadäser, förutom felnavigationen vid New Street Station.
Lördagen började naturligtvis med en lugn och mättande hotellfrukost innan jag återvände till hotellrummet för att skriva införrapporten här på SvenskaFans och ladda mentalt för att åka till Bescot Stadium senare på dagen.
Under fredagskvällen kom jag i kontakt med ett Walsallfan via Twitter som skulle till matchen på lördagen. Han åkte via New Street Station och erbjöd sig att möta upp mig och guida mig till arenan vilket jag tacksamt tog emot.
Fördelen att ta tåget till arenan är att det tar 5 minuter att gå från tågstationen till fotbollsarenan och det var väldigt enkelt att hitta, jag hade nog klarat det på egen hand också men det är alltid skönt att ha någon med lokalkännedom som guide.
Väl vid arenan fick jag kontakt med klubbens mediaansvarige som tog emot mig och gav mig en tur runt fotbollsplanen för att känna på atmosfären timmarna innan avspark. Tyvärr fick jag inte komma in i spelartunneln då den är avstängd för obehöriga på matchdagar.
Förutom rundvandringen fick jag ta mot gratisbiljetten till matchen och även matchtröjan fick jag gratis vilket jag är väldigt tacksam över. Därefter blev jag guidad upp till The Stadium Suite som är baren som är i anslutning till läktaren där jag hade min plats.
Med en pint Banks’s Amber i handen mötte jag återigen upp med dom jag slog följe med från Birmingham. Jag hann knappt få i mig den första pinten innan nästa person kom med en ny.
Många kom fram och hälsade och tyckte det var smått otroligt att en person från Sverige följer klubben och det blev en del skratt när historien om hur jag hittade klubben kom på tal. Det var förvånansvärt många hade hört talas om mig tidigare och många kände jag igen när de talade om vad de hade för Twitter-alias och det var trevligt att kunna koppla ansikten till dom man på något sätt haft interaktioner med på sociala medier.
Med kvarten kvar till avspark intog jag min plats på läktaren och jag hade fått en mycket bra plats. Rakt bakom målet en bit upp så jag såg hela planen samtidigt som jag fick atmonsfären från sektionen nedanför där de som gillar sjunga och köra ramsor sitter.
Själva matchen och det som skedde efter matchen kommer jag skriva vidare om i nästa artikel som kommer ut under fredagskvällen.
