Vinst mot Sutton United
Walsall trummar på i ligan och tog alla tre poängen när man i lördags vann mot Sutton United hemma på Banks’s Stadium.
Walsall har nu 3 segrar i rad hemma på Banks’s Stadium och det har inte hänt sedan 2018 vilket visar på att man kanske har vänt runt den negativa spiralen man befann sig i under februari månad och som ledde fram till Matt Taylors avsked.
En förlust på de sju senaste matcherna har det blivit sedan Taylor lämnade rollen som huvudtränare och av de 14 poäng man tagit har 10 kommit från lag som legat topp 7 i tabellen. Det visar på att det finns en kapacitet i truppen som Matt Taylor inte lyckades få ut.
Michael Flynn har skakat om laget och gjort att lagsammanhållningen är mycket bättre och han har också disponerat om laget en aning och hittat roller för vissa spelare som visat sig passa väldigt bra.
En nyckel är också att man ändrat till att spela 3-5-2 istället för 4-2-3-1 som Taylor förordade. Med två anfallare och två offensiva ytterbackar har man fått mer tyngd i anfallen och alla utom ett mål som gjorts de sju senaste matcherna har kommit från de två anfallarna Conor Wilkinson och George Miller. Exakt så som man ville att det skulle se ut från början av säsongen.
När man ser resultatet som blivit de sju senaste matcherna önskar man nästan att man tog beslutet att avskeda Taylor tidigare för då kanske vi haft en god chans att jobba ikapp poängskörden som fattas för att hamna i topp 7 och ta en av playoffplatserna. Nu ser detta väldig svårt ut då vi måste plocka in 14 poäng på 10 matcher vilket känns rätt omöjligt att ta in, men omöjligt är det inte. Man kan se att vissa lag i toppen börjar skaka och tappa poäng nu och om fler gör det kan det i slutändan bli tight men 14 poäng på 10 matcher känns väldigt svårt att jobba in, speciellt då flera lag ovanför har färre spelade matcher än Walsall.
Matchen i lördags mot Sutton United blev en kämpainsats. Michael Flynn återgick till sin vanliga 3-5-2 uppställning efter att ha försökt spela 4-3-1-2 i matchen mob Barrow.
Hayden White var tillbaka efter att ha varit frånvarande förra helgen på grund av Covidsymptom men saknades gjorde Lee Tomlin.
I mål fanns Carl Rushworth. Framför honom en trebackslinje med Hayden White, Donervan Daniels och Manny Monthé. Ett mittfält bestående av fem spelare med Emmanuel Osadebe som ytterback på högerkanten, tre centrala mittfältare Liam Kinsella, Joss Labadie och Jack Earing samt Tyrese Shade som ytterback på vänsterkanten. På topp spelade som alltid Conor Wilkinson och George Miller.
Sutton spelade fysiskt men Walsall matchade detta och det blev en kamp över hela planen om bollen. Wilkinson och Miller stångades med Goodliffe och Rowe i mittförsvaret och möjligen tillät domaren försvaret att dra i tröjor och använda armar och armbågar lite väl mycket men det mycket ge och ta över hela planen. Domaren tillät en hög nivå men missade en del situationer som skulle renderat i frisparkar och kanske ett och annat gult kort. Han höll sig dock från att vifta med kortet i onödan och visade bara upp det tre gånger på hela matchen, ett till Walsall och tre till Sutton.
Bortalaget blev tvingat till ett tidigt byte när Donovan Wilson drog på sig en skada utan att vara med i någon närkamp, möjligen en muskelbristning eller sträckt ljumske. In kom istället Omar Bugiel.
De blev även tvingad till ett till byte strax innan paus när Harry Beutyman drog på sig en skada och kunde inte spela färdigt första halvlek. In istället för honom kom Robert Milsom.
Walsall vaskade fram några möjligheter under första halvlek utan att riktigt få till timingen i löpningar och avslut. Det var dock Walsall som skulle ta ledningen i matchen efter att ett anfall startats från strax inne på egen planhalva lyfte Kinsella bollen mot Joss Labadie som befann sig i en fri yta. Han vände upp med bollen och lät den studsa en gång och slog sedan en boll på djupet mot Wilkinson som tog emot bollen i straffområdet och förökte hitta in med en passning till Miller som var centralt framför mål men innan han hann få iväg passningen kom en försvarare mellan och Wilkinson ramlade i backen. Domaren blåste för straff vilket var mycket tveksamt dömt i mina ögon men Wilkinson fick en knuff i ryggslutet och en spark på foten så det kanske var en straffspark ändå.
Wilkinson tog hand om straffen själv och satte den säkert mitt i mål och firade sedan målet framför bortalagets supportrar.
Kampen fortsatte på planen och det var för det mesta spel mellan lagens straffområden utan att någon vaskade fram de riktigt heta lägena framför mål.
1–0 resultatet stod sig halvleken ut och man fortsatte på samma tema även i andra halvlek. Spelet blev stundtals slarvigt och flera felbeslut i passningsspelet kunde ha blivit farligt men oftast slutade felpassen i inkast.
Med endast ett byte kvar att göra under andra halvlek var det svårt för Sutton att vaska om laget för att få mer offensiv men man gjorde ett försök i den 63 minuten när man bytte ut Ricky Korboa och satte in David Ajiboye men deras spel ändrades inte speciellt mycket.
Walsall gjorde sitt enda byte i den 78 minuten när målskytten Wilkinson gick ut och ersattes av Devante Rodney och han visade bra intentioner men hamnade inte i några lägen för att göra mål.
Walsall kämpade ut andra halvlek och kunde vinna med 1–0 och ta tre viktiga poäng på hemmaplan.
En gedigen insats av Walsall som jobbade för varandra och visar en inställning som man inte kunde se skymten av för en månad sedan.
Nu väntar match igen redan i kväll hemma mot Oldham Athletic en match som vi bara måste vinna. Oldham ligger strax under strecket på 23 plats i tabellen och har förlorat sina två senaste och har bara en vinst och två oavgjorda på de fem senaste matcherna. Det är ungefär samma läge som vi hade mot Barrow och då visade man att Flynn fortfarande har saker att jobba på för att föra matcher mot sämre lag. Nu har i och för sig flera av lagen som ligger högt över Walsall inte sett speciellt bra ut när de spelat mot Walsall men samtidigt har Walsall gått ner sig en aning när de möter lag som fightas om att hålla sig kvar i League Two.