West Ham - Newcastle2 - 0
West Ham - Newcastle 2-0: Pelle grinade sig till segern
Det blev en jobbig kväll på Olympiastadion i London för Newcastle där man stötte på ett organiserat och välsmort West Ham.
Jag vill börja med att be om ursäkt för rubriken. Jag hade målat upp ett scenario inför där Fabian Schär stänker in segermålet i 87:e minuten och att jag då skulle kunna använda mig av rubriken "Schärleken övervinner allt" så när detta inte hände hade jag varken kraften eller kreativiteten att tänka ut någonting nytt. Jag var som sagt tämligen optimistisk inför den här matchen och även om optimismen knappast var ogrundad så känns det lite som man tagits ned på jorden igen. För att Newcastle ska kunna vinna den här typen utav svåra bortamatcher mot ett mer kvalitativt motstånd så kan man inte bjuda på individuella misstag och billiga mål och samtidigt vara ineffektiva framåt. Det var exakt det Newcastle gjorde och var i den här matchen, det var lite av samma gamla vara som vi vant oss vid tidigare men inte har sett i de senaste matcherna.
West Ham och Pellegrini fick matchbilden precis dit dem ville med ett ledningsmål som kom redan i den 7:e matchminuten. Declan Rice dök upp och nickade in bollen på en hörna vilket fick en att ställa en fråga man ställt åtskilliga gånger under säsongen. Hur kan det komma sig att Newcastle som är ett av seriens främsta lag på att försvara sig i öppet spel kanske är seriens sämsta lag när det gäller att försvara sig på fasta situationer? Uppenbarligen så är det ett område Benitez har känt sig tvingad att prioritera bort lite grann men det är vad som kostade oss poäng i lördags. Det är en väldigt kompetent slagen hörna från Snodgrass men samtidigt får Declan Rice sätta pannan mot bollen helt oattackerat när han smyger in mellan Schär och Lejeune som bägge två ser ut som frågetecken i straffområdet.
Prioritering nummer ett efter West Hams ledningsmål var såklart att stå pall för det tryck som kom av det momentum som målet skapade. Newcastle lyckades nästan med detta men i minut 42 får West Ham en frispark en bit in på Newcastles planhalva då Sean Longstaff gick in onödigt bryskt i en duell med Snodgrass. Felipe Anderson lättar bollen mot den bortre delen av straffområdet där Lanzini plockar ned bollen och för den med sig i jakt på skott. Mottagningen hamnar en bit ifrån argentinaren och Lejeune gör misstaget att underskatta Lanzinis fart. Fransosen satsar mot bollen men argentinaren hinner in framför och blir fälld. Straffen är ingenting att snacka om utan fullt korrekt dömd. Återigen uppstår denna situation på grund av ett taskigt markeringsspel på fasta situationer där Lanzini verkar helt bortglömd. West Hams fanbärare och One-club man Mark Noble kliver fram och dundrar in straffen stenhårt och tvärsäkert på ett nästintill nonchalant vis och ger inte Dubravka någon som helst möjlighet att kunna rädda den.
Pellegrini och West Ham hade inte kunnat önskat sig en bättre första halvlek sett till resultatet samtidigt som uppförsbacken för Benitez kändes alldeles för brant.
I inledningen på andra så bytte Benitez ut unge Sean Longstaff och slängde in Diamé. Någon form utav ändring behövdes på det centrala mittfältet där West Ham med Declan Rice och Mark Noble hade varit helt överlägsna och helt kört över Newcastle. Diamé med sin krigarmentalitet och fysik var väl ett av få alternativ som teoriskt hade någon minimal chans att orsaka någonting för Newcastle i det avseendet.
I matchminut 48 avgörs matchen i princip. Newcastle får precis det läget de behövde och hade det resulterat i ett mål så hade chansen till poäng funnits då momentumet i matchen hade skiftat till de svartvitas favör. Ayoze Perez väggspelar sig igenom West Hams försvar med hjälp av Rondón som perfekt spelar fram spanjoren. Ayoze har ett jätteläge och håller han sig lite kylig kan han placera in bollen i det bortre hörnet utan chans för Fabianski eller om han vore extra fräck hade han även kunnat spelat bollen i sidled till en framrusande Matt Ritchie som isåfall hade haft öppet mål. Ayoze håller sig inte kylig utan stressar fram vad som blir till ett mellanting. Ett för dåligt skott och en för dålig passning som går en bit utanför.
Denna missade möjlighet fick mig att tänka tillbaks på matchen mot Manchester City och Rondóns mål. Även om avslutet som venezuelanen tvingas till är ett svårt sådant så håller han nerverna i styr och trycker in kvitteringsmålet i den matchen som helt skiftar på hela matchbilden. Det målet skapade en medgångsvind som bar Newcastle till en seger mot de mäktiga Pepofilerna från Manchester. Hade Ayoze gjort mål här hade det kunnat fått en liknande positiv effekt och chansen till poäng hade då funnits. Men nu slarvade spanjoren bort läget som så många gånger förut. Efter detta var det föga sannolikt att Newcastle skulle ta sig från östra London med några poäng.
Newcastle tar sig till några halvchanser. Diop och backkollegan Ogbonna turas om att dyka upp som räddaren i nöden och blockera skotten för Newcastle i sista sekund. Diop gjorde en bra match i Hammers mittförsvar och har levt upp till den hajpen som han anlände med. Italienaren Ogbonna är en i mängden av spelare som fått sig ett rejält lyft sedan Pellegrinis intåg i klubben. Han såg ut att vara på nedgång och kanske återvända till mittenträsket i Serie A men han har spelat upp sig under chilenaren.
Newcastles sista chans i matchen kommer i den 82:e minuten när Ayoze tricksar sig till en frispark utanför West Hams straffområde. Salomon Rondón beslutar sig för att ta den. Han lättar bollen över muren men får se Fabianski nå ut och rädda bollen via stolpen. Hade Ayoze målat på sin tidigare möjligheten så hade Rondón tryckt in den frisparken förmodligen. Man ska inte underskatta det mentala spelet i fotboll. Stolpe in blir till stolpe ut beroende på vindriktningen.
West Ham försöker runda av matchen med ett sista mål där Lanzini får en ypperlig möjligheten att knorra in bollen strax utanför straffområdet men han får inte till avslutet riktigt och Dubravka kan rädda utan större svårigheter.
Så för att summera denna insatsen så förlorar Newcastle främst denna matchen genom sin inkompetens när det gäller att försvara sig på fasta. Känns som Benitez behöver addressera detta inom en snar framtid för det kan nog skrivas till en hyfsat mängd tappade poäng nu. Sedan så åkte rullgardinen upp och man fick det visat för sig att ett innermittfält med Longstaff och Hayden består av just Longstaff och Hayden. Mark Noble, Lanzini och Declan Rice hade lekstuga där på mitten i lördags. Det är kul att Mark Noble presterar för snacket de sista åren har ju varit att han är på nedgång och förmodligen kommer behöva fasas ut. Det är ju trots allt en modern West Ham-ikon som man associerar starkt med klubben. Dagens Hammers är inte sanna Hammers om inte Mark Noble huserar på mitten.
Benitez skiftade tillbaks till sin favoritformationen under den andra halvleken när han bytte in Paul Dummett och slog om till en fyrbackslinje och flyttade fram Matt Ritchie. Det kändes som Newcastle skulle komma att gå tillbaks till den formationen efter att Almirón värvades in just eftersom en av anledningarna till att den modellen inte fungerade tidigare berodde ju på att man saknade en spelare som kunde husera i rollen som kreativ tia.
En problematik Newcastle haft med den här säsongen är ju att Ritchie hamnar för långt bak i banan. Ganska talande att Ritchie trots att han lirat stora delen av säsongen som wingback lik förbannat toppar den interna assistligan samt statistiken för antalet slagna nyckelpassningar(passningar som leder till målchans). Hans inläggsfot är ett vitalt offensivt vapen, varje gång han fyller på och lyckas ta sig runt på kanten och slår in bollen mot Rondón så ställer man sig på hälarna. Sedan undrar man ju när det var senaste gången man fick se Ritchie komma till ett hyfsat skottläge? Han har ju hyfsat tryck i bössan men det känns som Romarriket fortfarande stod pall senaste gången man fick se honom avlossa det.
Med Almirón, Ritchie och Rondón och med antingen Ki, Shelvey och Longstaff där bakom centralt har ju Newcastle en viss offensiv kraft. Det gäller för Benitez få fram den och hitta den perfekta balansen i laget. Skulle nog även föredra Atsu framför Peréz i en 4-2-3-1 för då har man en rätt så ordentlig speed bakom Rondón där. Även Muto hade varit kul att se eftersom han har beskrivits som en liknande spelartyp som Ayoze och om spanjoren kan husera på kanten så varför inte japanen? Mutos speed har vi trots allt fått bevittnat tidigare under säsongen. Och det är ju inte direkt på grund av defensiva skäl som Ayoze spelar om man inte räknar med alla frisparkar han trots allt ofta lyckas skapa som ett viktigt taktiskt element. Ayoze är ju även ganska duktig på överspela efter i princip varje närkamp vilket kanske kan ses som ett viktigt taktiskt element då det kan störa motståndarnas momentum och rytm om än lite äckligt.
Det är bara att försöka ruska av sig den här förlusten och ta nya tag mot Everton på lördag. Och förhoppningvis står vi inte och dagdrömmer när motståndarna får en fast situation då.
