Crystal Palace–West Ham 0–2: Karaktäristiskt
"Hej Siri, ge mig en typisk West Ham-seger." "Absolut, här har du West Hams 2–0-vinst mot Crystal Palace i bortapremiären." Vinsten på Selhurst Park karaktäriserar West Ham så som vi har lärt känna dem under flera säsonger nu.
60 minuter före ma.. Eller nej, 75 minuter före match, som det numera är, släpps elvan. Återigen är majoriteten av nyförvärven på bänken. Ingen Todibo, ingen Füllkrug, ingen Aaron Wan-Bissaka. I stället Michail Antonio, Vladimir Coufal och Tomas Soucek som vanligt. Och redan där började härdsmältan bland supportrarna. Jag var en av dem. Stor ilska mot hur defensiva vi är, även under Lopetegui, när det gäller att släppa in nyförvärv i truppen och uppgivenheten var påtaglig.
Sedan startade matchen. Och det blev inte mer hoppfullt.
Det tog inte lång tid innan det blev väldigt tydligt att hemmalaget på Selhurst Park försökte utnyttja Coufal och högerkanten vilket i sin tur gjorde att Bowen, som han så ofta får göra, fick backa ner och ge understöd. Coufal löste inte Eze på egen hand.
Chanserna fortsatte komma, och Palace var flera nivåer bättre i spelet. Men framför allt firma Kilman/Areola gjorde ytterligare en jätteinsats och höll det jämnt till den andra halvleken.
Där och då kändes det tungt. Som att West Ham inte hade lärt sig någonting, varken från fjolårssäsongen eller premiären förra veckan.
Men, har man lärt känna det här West Ham så som åtminstone jag har gjort under de senaste säsongerna så vet man. När det är som tyngst, är då vi har slagläge. Palace fortsatte trycka på utan att få in bolluslingen, vilket ledde till snabba omställningar och slumpchanser åt andra hållet. Det som West Ham är kanske allra bäst på att förvalta i hela England.
Och minsann. I den 62:a minuten byttes till slut Aaron Wan-Bissaka in för att få ordning på högerkanten. Fem minuter senare small det, efter ett briljant förarbete av vår nye högerback. 1–0 var ett faktum när Soucek fick tag på en retur, som han rakade in utan bekymmer.
Luft under vingarna, och då kom också tvåan. Max Kilman med ytterligare en fenomenal insats fram till den nyligen frisläppte Jarrod Bowen på högerkanten, och ledningen var dubblerad bara fem minuter senare.
Slutvisslan ljöd, och det enda hemmafansen kunde göra efter matchen var att ta sig för pannan och fråga sig själva:
"Hur vann inte Palace den här matchen?"
Svaret är: Oftast när du behöver ställa dig den frågan, så har West Ham stått för motståndet.
Segern var helt och hållet karaktäristisk för det West Ham har skapat på senare år. Trots kritk mot startelvor, stora perioder av undermåligt spel och stora brister hos flera spelare så hittar vi så ofta en väg till trepoängaren. Idag var precis en sån dag. West Ham vann på "The West Ham Way": Utan att briljera.
Men oj, så mycket det finns att bygga vidare på trots det. Aaron Wan-Bissaka var helt otrolig, Max Kilman likaså och Füllkrug visade glimtar av vilken nivå han kan hålla. Jag är oerhört positiv efter dagens vinst. Stommen i de nyförvärv som är hämtade ser ut att funka precis så som Lopetegui vill. Och lägg därtill Kudus som fortsätter övertyga och en Bowen som är igång med målproduktionen. Det ser ljust ut vid horisonten i West Ham-land.
