Union Berlin - Arminia Bielefeld5 - 0
Man City-West Ham 2-0: We never win at home and we never win away.
”We never win at home and we never win away, we lost last week and we lost today”, så börjar en av Manchester City fansen favorit ramsor, den är fullt applicerbar på livet som West Ham supporter just nu. Under 2015 har West Ham lyckats med bedriften att vinna två fotbollsmatcher, mot Hull City och mot Sunderland, det är inget annat än bedrövligt dåligt.
Det är ingen skam att torska mot Man City på bortaplan, City har ett våldsamt mycket bättre lag på pappret, men det känns otroligt uppgivet och den här säsongen är sedan länge körd. Det hela symboliseras av James ”Ginger Pelé” Collins självmål, där han sparkar snett och lobbar över Adrian och skickar bollen ribba in i egen målbur, Same Old West Ham. Sam Allardyce sa i kommentarerna efter matchen att det är svårt att vinna fotbollsmatcher om man aldrig håller nollan, och det är givetvis sant, men det är lika omöjligt att vinna fotbollsmatcher om man inte gör några mål framåt. Det känns som att Sam just nu har tappat sin förmåga att ordna upp ett försvarsspel samtidigt som han inte lyckas styra upp ett effektivt anfallsspel. Det blir varken hackat eller malet just nu.
Säsongen har planat ut till en enda gråsörja, drömmarna av Europaspel dog i januari och drömmarna om en FA-cup final på Wembley dog i och med en horribel insats mot West Brom i åttondelsfinalen. Det kändes som upplagt för en ”cuprun” i år och det är inte lite avundsjukt man tittar på Aston Villa och Tim Sherwood som samma dag som vi torskar en betydelselös ligamatch går och besegrar Liverpool på Wembley och kvalificerar sig för FA-cupfinal, It should have been us…
Jag var inne på det i införmatchrapporten, West Ham har långt ifrån gjorde en dålig säsong, snarare tvärtom. Problemet är att hösten var så ohyggligt bra och att drömmarna och förväntningarna steg. Andy Carroll snackade om ligaguld i november och även om det kändes helt orealistiskt även då så kändes det realistiskt att kriga för en sjundeplats. Nu blev det inte så och de sista matcherna av säsongen handlar om att kriga ihop lite poäng, sluta på övre halvan och förhoppningsvis ge några unga killar speltid. Min förhoppning är att vi går ut och försöker ”spela fotboll” sista omgångarna och ger fansen något att glädjas åt och något positivt att ta med in till nästa säsong, vi borde försöka ta vara på de sista matcherna och inte bara låta matcherna glida iväg.
I sommar gäller det att bygga vidare på den trupp vi har till förfogande, ett par spetsvärvningar och några breddvärvningar tror jag räcker för att vara med och slåss hela säsongen om Europaplatser istället för bara halva säsongen. Truppen har visat att kvalitén finns där, det gäller att orka prestera det över en hel säsong och det är inte dagens trupp kapabel till. Sista säsongen på Boleyn Ground har alla möjligheter till att bli något extra och det är det vi måste jobba för i sommar, vilket ägarna har sagt att det ska göra. Det tar jag med mig som förhoppningar i återstående matcherna och ser sedan fram emot en potentiellt magisk sista säsong på Boleyn Ground!
