Vem är Jani Honkavaara – Djurgårdens Nya Tränare?
I den här artikeln skrapar vi på ytan av Honkavaaras idéer och hur de kan potentiellt forma Djurgårdens framtid taktiskt.
När Jani Honkavaara kliver in i ett lag, är det första han förändrar oftast hur spelet byggs upp från backlinjen. Hans filosofi fokuserar på kontroll, struktur och att redan i uppspelsfasen skapa numerära överlägen. Under sin tid i KuPS etablerade han ett av Veikkausliigas mest metodiska lag när det gäller att spela sig förbi motståndarnas första press – något som kännetecknats av noggrannhet och tydliga rörelsemönster.
Uppbyggnaden startar i regel med att målvakten spelar kort till en av de två mittbackarna. Här börjar det mönster som definierar Honkavaaras filosofi: tålamod och precision. Samtidigt förändras backlinjen från en fyrbackslinje till en trebackslinje, där en defensiv mittfältare sjunker ned som en tredje mittback. Detta skapar extra passningsmöjligheter och gör det svårare för motståndarna att pressa effektivt.
- Mittbackarna breddar sig och placerar sig i linje med straffområdets kanter.
- Den centrala mittfältaren (pivot) sjunker ner för att erbjuda en extra passningspunkt centralt.
- Ytterbackarna (wingbacks) trycker upp högt för att bredda spelet. Detta tvingar motståndarnas yttrar att välja mellan att pressa högt eller falla tillbaka och försvara ytorna bakom sig.
Resultatet blir att laget bildar trianglar och passningsvägar över hela planen. På så sätt kan man lugnt och metodiskt spela sig ur även tuffa pressituationer.
Så snart Honkavaaras lag tar sig förbi den första presslinjen, ändras tempot radikalt. De är inte intresserade av att bara rulla bollen i sidled; istället vill de exploatera varje lucka som uppstår bakom motståndarnas mittfält och backlinje.
-Rättvänd spelare = signal för attack: När en mittfältare eller ytter får bollen i en rättvänd position, driver laget genast upp tempot framåt.
-Direkta löpningar i djupled: En anfallare som är djupledsökande är ofta använd, vilket öppnar upp för snabba passningar bakom motståndarnas backlinje.
-Snabba spelvändningar: Om motståndarlaget kliver högt i pressen på ena kanten, söker man kvickt en spelvändning över till andra kanten för att utnyttja ytorna där.
När man möter ett lågt stående lag vågar man flytta upp positionerna rejält och utnyttja planens fulla bredd. Bilderna nedan visar hur hela laget – från mittbackar till ytterbackar och mittfältare – tar stora risker genom att kliva högre upp i planen. På så vis tvingar man motståndarna att sjunka ännu längre ner, vilket i sin tur öppnar upp ytor på kanterna.
Genom att ytterbackarna (eller wingbackarna) håller sig långt ut mot sidlinjerna skapas fler inläggslägen och bättre förutsättningar att slå instick bakom motståndarnas försvar.
När bollen väl når sista tredjedelen fyller laget på med många spelare i straffområdet. Detta ökar sannolikheten för att vinna andrabollar och skapa målchanser via inlägg, inspel längs marken eller löpningar i djupled.
Genom att stå högt är laget också bättre positionerat för att snabbt vinna tillbaka bollen om man förlorar den. Motståndarna får begränsat utrymme att kontra eftersom de pressas djupt ner på egen planhalva.
Resultatet är ett offensivt och framåtlutat spel, där man genom att ”sätta kniven mot strupen” på motståndarna tvingar fram situationer som leder till inlägg eller snabba kombinationer. Försvararna hamnar i tidsnöd och tvingas ofta rensa i panik, medan anfallsspelet får fart och volym i straffområdet.
När laget tappar bollen föredrar man att pressa i ett rakt 4-4-2 , samtidigt som anfallarna omedelbart sätter press på bollhållaren. De centrala mittfältarna kliver snabbt upp i pressen för att hjälpa anfallarna att vinna tillbaka bollen högt i banan.
Detta ställer dock höga krav på målvakten, eftersom luckor kan uppstå bakom backlinjen om pressen misslyckas. Målvakten behöver då vara snabb ut från sin linje för att avvärja eventuella djupledsbollar eller löpningar från motståndarna. Den här taktiken är aggressiv men kan vara mycket effektiv om den lyckas, eftersom motståndarna får väldigt lite tid att organisera sina anfall.
Honkavaaras lag kan på pappret presenteras som ett ”traditionellt” 4-4-2 eller 4-2-3-1, men i praktiken sker flera intressanta skiften beroende på om laget är i anfall, omställning eller försvar:
Startar med en fyrbackslinje på pappret
Utgångspunkten är ofta en fyrbackslinje, där ytterbackarna har relativt konventionella positioner initialt. Detta syns tydligt i laguppställningen före match, men ska snarare ses som en grund från vilken laget snabbt kan ändra form beroende på bollinnehav.
Mittbackarna står centralt för att skydda ytan framför målvakten, och de två ytterbackarna har rollen att både kunna delta i uppspel och snabbt falla tillbaka i försvar.
Skiftar till trebackslinje i uppspelsfasen genom att en defensiv mittfältare sjunker ner
När målvakten eller mittbackarna inleder uppspelet, droppar en defensiv mittfältare (pivot) ner mellan eller strax bredvid mittbackarna. Detta skapar en trebackslinje och ger fler passningsalternativ i backlinjen.
De nya positionerna gör det svårare för motståndaren att pressa effektivt, eftersom laget nu har en extra spelare i backlinjen. Ytterbackarna eller wingbackarna kan samtidigt börja bredda planen och lyfta sin utgångsposition högre upp i banan.
Pressar i 4-4-2 när bollen tappas högt upp
Om laget förlorar bollen i en offensiv zon, vill Honkavaara ofta återerövra den snabbt. Då formar spelarna snabbt ett 4-4-2-block, där två anfallare sätter den första pressen på motståndarens bollhållare och mittfältarna stänger av passningsvägar centralt.
Det här aggressiva presspelet förutsätter att laget ligger tätt mellan lagdelarna. Samtidigt kräver det att målvakten är beredd att agera ”sweeper” bakom backlinjen vid eventuella djupledsbollar.
Vid sista tredjedelen ofta en slags 3-2-5-uppställning (eller 3-4-3) där många spelare fyller på i anfallszonen
När laget kommit in på motståndarens planhalva och har etablerat anfall, ser man ofta hur mittbackslinjen fortfarande är trea, med en pivot (eller två mittfältare) centralt och hela fem spelare som breddar och fyller på framåt.
Detta skapar både bredd och numerärt överläge i offensiva ytor. Ytterbackarna (wingbackarna) är högt upp i plan för att slå inlägg eller kortare instick, medan anfallare och offensiva mittfältare rör sig runt (och in i) straffområdet för att skapa målchanser.
Eventuellt sjunker till 4-4-2 eller 4-1-4-1 om man behöver försvara lågt
I vissa perioder av matchen, exempelvis vid ledning där motståndaren trycker på, kan Honkavaaras lag falla tillbaka i en mer kompakt försvarsformation. Då ser man ofta en rak 4-4-2 eller ett 4-1-4-1, beroende på vilka spelartyper som är på planen.
Den här lägre defensiva linjen gör det svårare för motståndaren att hitta vägar in centralt. Samtidigt är det en utgångspunkt för snabba kontringar, eftersom man enkelt kan ställa om när bollen erövras.
Sammanfattningsvis är Honkavaaras formativa idé baserad på stor flexibilitet: en fyrbackslinje som övergår i trebackslinje vid uppspel, ett högt presspel i 4-4-2-liknande formation, och en ofta offensiv 3-2-5 eller 3-4-3 när laget jagar målchanser i sista tredjedelen. Om laget pressas tillbaka eller vill stänga matchen, kan de snabbt anpassa sig till en mer defensiv fyrbackslinje och en kompakt mittfältsformation. Detta kontinuerliga skiftande mellan formationer gör att Honkavaaras lag kan kontrollera matchbilden i både anfall och försvar.
Vi har bara skrapat på ytan av Honkavaaras taktiska tänkande – om intresse finns kan vi fördjupa oss ännu mer i spelarroller, fasta situationer och fler taktiska insikter.
Vi kan även titta närmare på hur truppen kan komma att användas, vilka spelare som kan få nya roller och hur lagets dynamik kan förändras under hans ledning.
Lämna gärna en kommentar om detta är något som lockar, så kan vi utforska vad Djurgårdens supportrar kan förvänta sig av sin nya tränare.