Surinam Airways Flight 764
En berättelse om Surinam Airways Flight 764 och den "färgstarka elvan".
Den holländsk-surinamesiske socialarbetare Sonny Hasnoe tröttnade under 80-talet på att surinamesiska barn inte fick möjligheten att komma in i det holländska samhället. Många av surinameserna som levde i Amsterdam på den här tiden bodde i den surinamesdominerade stadsdelen Bijlmer. Hasnoe märkte att många av barnen där kunde integreras i samhället om de fick möjligheten att inspireras av positiva förebilder som hade samma bakgrund som de själva. Han uppmuntrade unga pojkar att ansluta sig till fotbollsklubbar och märkte en förbättring i deras beteende när de spelade eftersom att det gav dem en möjlighet att umgås med vita människor och därmed hjälpte dem att integreras snabbare.
1986 ordnade Sonny Hasnoe en match mellan de bästa surinamesiska spelarna och VV Robinhood, som vunnit den surinamesiska ligan. Matchen var en stor framgång och med jämna mellanrum organiserades liknande matcher.
"Kleurrijk elftal" ("Färgstarka elvan") som stjärnlaget kallades skulle en varm junidag 1989 resa till Surinam och spela, men det blev ett något rumphugget lag då en del holländska klubbar inte gav sina spelare tillstånd att åka iväg. Bland de som fick stanna hemma kan man nämna Frank Rijkaard, Ruud Gullit, Aron Winter, Bryan Roy, Hennie Meijer och Stanley Menzo. De två sistnämnda valde dock att trots allt åka iväg, men tog ett tidigare plan än de andra uttagna spelarna för att inte orsaka problem för Hasnoe. Stjärnan Menzo kompletterades med följande spelare:
Rudy Degenaar, 25 år, Heracles
En 25-årig, storväxt Heracles-försvarare som tog med sig sin flickvän Hedwig Wolthuis till Surinam för att spela i denna Boxel Kleurrijk Tournament tillsammans med tre surinamesiska lag.
Lloyd Doesburg, 29 år, Ajax
Ajax 29-årige andremålvakt Doesburg som satt på bänken bakom just Menzo i Ajax. Spelade också i Excelsior och Vitesse Arnhem dit han kommit från Elinkwijk i Lelystad.
Steve van Dorpel, 23 år, Volendam
Talangfulle Volendam åkte till Surinam inte bara för att spela fotboll utan också för att för första gången i sitt liv träffa sin far. Van Dorpels två vänner Andre och Steve Wasiman bjöds också in till turneringen men kunde inte följa med eftersom deras Excelsior slogs i toppen av Eerste Divisie och med lite tur kunde flyttas upp. Snabbe van Dorpel kallades "Bijlmers pärla" och skrev nästan på ett kontrakt med Roda inför säsongen 1989/1990 men bestämde sig för att stanna i Volendam. Kevin Robson och Etienne Esajas är van Dorpels systersöner.
Wendel Fräser, 22 år, RBC Roosendaal
Brevbäraren Fräser lyckades inte ta en plats i Feyenoord utan flyttade till RBC inför säsongen 88/89. I RBC Roosendaal fick han debutera något han gjorde bra och han skrev sedan på för klubben SVV inför säsongen 89/90.
Frits Goodings, 25 år, FC Wageningen
Goodings lyckades aldrig ta en plats i Utrecht utan gick istället till klassiska FC Wageningen där han blev en nyckelspelare och således bjöds in till turneringen. Även hans mycket gode vän Edu Nandlal fick chansen att åka.
Jerrry Haatrecht, 25 år, FC Sloterplas
Haatrecht lyckades aldrig ta en plats i Ajax utan spelade senare i några mindre klubbar och tillhörde vid tillfället FC Sloterplas. Egentligen var han inte bra nog för att få åka med, men när hans bror Winnie Haatrecht, som spelade för Heerenveen, drog sig ur fick Jerry chansen, en chans han gladeligen tog.
Virgall Joemankhan, 20 år, Cercle Brugge
En till Ajax-produkt som inte platsat. Han och kompisen Tom Krommendijk i Feyenoord sågs ofta festandes i Amsterdam och senare i Brugge vilket gjorde att genombrottet aldrig kom. Under tiden i Ajax skickades han och Dennis Bergkamp ner i A2-laget och medan Bergkamp kämpade hårt för att bättra sig valde Joemankhan för att flytta till Brugge.
Andro Knel, 21 år, NAC Breda
Mittfältaren Knel sportade ett par dreadlocks som gjorde honom till en bekant herre i medierna. Den reggae-älskande Knel lyssnade främst på Peter Tosh och Bob Marley och blev snabbt ett älskat namn i Sparta Rotterdam där han först spelade. Eftersom Knel inte hade något körkort brukade han åkte rollerblades eller spårvagn till träningarna. I NAC blev Knel en stor favorit med sin frejdiga personlighet.
Ruben Kogeldans, 22 år, Willem II
Den extremt bestämde försvararen Ruben Kogeldans var kanske inte någon kanonspelare men med sin styrka och discplin blev han ändå en populär spelare i Willem.
Otwin Linger, 21 år, HFC Haarlem
Högerbacken Lingers manager Dick Advocaat i HFC Haarlem hyllade ofta talangfulle Linger och trodde att han skulle bli en storspelare. Utvecklingen gick dock inget vidare fort men han ansågs ändå bra nog att kallas upp till Hasnoes lag.
Fred Patrick, 23 år, PEC Zwolle
Patrick gjorde sig i Zwolle känd som Stevie Wonder eftersom att han ofta imiterade denne. I AZ Alkmaar blev Patrick en framgångsrik spelare men det flytten till PEC Zwolle visade sig en aning olycklig då de slogs mot nedflyttning hela säsongen. Säsongen 88/89 flyttades de också ner men Patricks insatser var så bra att Ajax visade intresse.
Andy Scharmin, 21 år, FC Twente
Hollands U21-kapten Scharmin valde mellan att åka till en U21-turnering i Toulon eller att åka till Surinam och valde det sistnämnda då han visste att hans mamma inte varit i Surinam på 40 år. Så han valde att åka tillsammans med sin mor och sin moster. Scharmin var en exceptionellt lovande spelare under sin tid i Twente. Efter en match mellan det tyska och det holländska U21-landslaget skulle a-landslagen spela en träningsmatch. Scharmin hittade en matcharrangörsuniform och tysktalande Scharmin skojade med Beckenbauer och bad denne att visa sin biljett. Beckenbauer misslyckades med att göra detta och Scharmin lät inte Beckenbauer komma in på arenan, vilket gjorde Beckenbauer jävligt förbannad men efter en stund lugnade alltid ner sig.
Elfried Veldman, 23 år, De Graafschap
Ännu en ung spelare som inte klarat sig i Ajax. Spelade högeranfallare för de Graafschap då han kallades upp av Hosnoe. Bror till landslagsspelaren John Veldman.
Florian Vijent, 27 år, Telstar
Målvakten Vijent åkte också med till Surinam. Stanley Menzo och Vijent var väldigt goda vänner vilket gjorde att Menzo ofta lånade Vijents körkort. Blev i slutet av säsongen 88/89 utsedd till årets målvakt i Eerste Divisie.
Sigi Lens, 25 år, Fortuna Sittard
Sigi Lens gjorde sig i AZ och Fortuna Sittard känd som en lång men kvick anfallare. Han ansågs i slutet av 80-talet vara Sittards stjärna och gjorde bra insatser mot Ajax, Feyenoord och PSV som alla besegrades på hemmaplan säsongen 88/89. Har senare varit agent för Andre Ooijer, Denny Landzaat, George Boateng, Giovanni van Bronckhorst, Mario Melchiot och Michael Reiziger.
Edu Nandlal, 25 år, Vitesse
Nandlal kom till Holland som 17-åring. På grund av Nandlas nerver blev det aldrig mycket av honom, och under flyget kunde han inte sova på grund av nervositeten, så han bytte plats med Haatrecht för att få en bättre utsikt.
Radjin de Haan, 18 år, Telstar
Unge De Haan var känd som en mycket talangfull fotbollsspelare som visat fina tendser i Telstar. Spelade senare för FC Eindhoven och FC Den Bosch.
Nick Stienstra, 33 år, tränare
Tränaren Nick Stienstra bestämde sig tidigt för att bli tränare och fick jobb i den lilla klubben RCH från Heemstede. Han intenderade dessutom att återvända till Surinam för att utveckla fotbollen där.
Arton andrahandsval klev på Suriname Airwars Flight PY764 tillsammans med 160 andra passagerare och kvart i tolv den sjätte juni lyfte planet.
I fyra timmar var det också en behaglig resa. Tidigare under natten hade man fått besked om sex kilometers synfält, men den sista rapporten från flygtornet överraskade personalen på planet då det hävdades att på grund av dimma kunde man bara se 900 meter, vilket också visade sig stämma. Planet var förberett för att kunna nyttja sig av en VOR/DME-landning, vilket gör att, om jag förstått det rätt, man tar hjälp av morse och ljudsignaler, men istället valde man ILS/DME vilket är lite annorlunda. Två sändare skickar signaler till ett instrument i cockpit och ILS var på den här tiden en ganska osäker teknik i ett land som Surinam, något piloterna var fullt medveten om - "I don't trust that ILS", sa en av dem och efter att man cirkulerat runt över flygplatsen under en tid började bensinen ta slut, så piloterna valde att ignorera varningssignaler om att man flög för lågt.
Vid det tredje försöket flög han lågt, lågt för att kunna se de något otydliga ljusen på landningsbanan, men på grund av hans slarvighet och dåliga utbildning stötte man i ett träd med en av motorerna. Den högra vingen fastnade sedan i ett annat träd vilket gjorde att planet vände sig och när planet nådde marken var det upp och ned.
Av flygplanets nio besättningsmän överlevde ingen och bara elva lyckades överleva av de 178 passagerarna.
Radjin de Haan var en av dem som överlevde. Truppens yngste sprang omkring på ett plan fullt av döda kroppar trots en bruten ryggkota och lyckades även rädda ett litet barn på sin väg ut. De Haan går i dag en tränarutbildning. Var dessutom den ende att spela fotboll igen efter kraschen.
Edu Nandlal överlevde tack vare att han fick byta plats med Haatricht. Blev nästan förlamad men lyckades lära sig gå igen även om han aldrig kom tillbaka till att spela elitfotboll. Nandlal fick tolv år senare veta att hans femårige son var sjuk, en tid senare dog sonen i hans armar och tre månader senare skiljde han sig från sin fru. Han har berättat att det var först då han förstod innebörden av att förlora någon nära eftersom att han efter kraschen fortfarande varit i en slags chock.
Coachen Nick Stienstra var det enda offret i olyckan som begravdes i Surinam.
Stanley Menzos look-a-like och nära vän Florian Vijent. Vijents lillebror Patrick hade sedan tidigare psykiska problem och efter olyckan kastade han sig framför ett tåg och tog livet av sig.
Elfried Veldman fick aldrig se sin bror John Veldman bli en del av det holländska landslaget och vara med i truppen till EM 1996.
Andy Scharmin, U21-landslagets kapten, hade valt att åka till Surinam istället för till Toulon eftersom hans mamma skulle få en chans att se sitt hemland igen efter 40 år. Det blev aldrig så. Scharmin, hans mor och hans moster avled alla i olyckan.
Talangfulle Fred Patrick hamnade aldrig i Ajax. Han dog i olyckan och har i dag en läktare uppkallad efter sig på FC Zwolles nya arena.
Ortwin Linger överlevde kraschen och togs till sjukhuset men var så förstod att han inte gick att identifiera, därför kallades han för Mister X på sjukhuset. Hans namn var både på listor bland överlevande och bland offer vilket fyllde anhöriga med hopp och sorg. Allt Linger kunde göra var att blinka med ögonen. Tre dagar efter olyckan dog Mister X av sina skador. Senare blev han identifierad av hans morbror och Stanley Menzo som kände igen Lingers muskulösa ben och hans käke.
Ruben Kogeldans föräldrar för fortfarande en process mot Surinam Airways. De hävdar att företaget låg bakom olyckan och är inte nöjda med att att de anklagat besättningen för att ha legat bakom olyckan.
Reggae-mannen Knel sörjdes av hundratals fans från Sparta Rotterdam och NAC Breda. På grund av Knels död skapades ett speciellt band mellan klubbarna och tio år senare släpptes ett kombinerat nummer av deras fanzines i Knels minne. Fansen introducerade också Andro Knel-trofén, som delas ut varje gång klubbarna spelar mot varandra. Före match möter lagens fans varandra för att se vem som ska ta hem det årets Andro Knel-trofé.
Virgall Joemankhan, festpojken, klarade sig inte heller. Den gode vännen från Cercle Brugge, Tom Krommendijk, körde ihjäl sig ett år senare.
Jerry Haatrecht kom bara med i truppen för att hans bror inte kunde vara med. Och sedan bytte han på planet plats med den överlevande Nandlal. Det var sannerligen slumpen som hade ihjäl Winnies Haatrechts bror. Winnie kände sig skyldig och flyttade till Schweiz för att komma iväg från media.
Frits Goodings klarade sig inte heller och hans far hittade sin sons plånbok - tom - i skogen i närheten av kraschen. Det sades att offren rånats på sina tillhörigheter efter kraschen.
Wendel Fräser minns vi genom att RBCs bäste spelare varje säsong från Wendel-trofén.
Steve van Dorpel som skulle åka och träffa sin far för första gången fick aldrig göra det. I Amsterdam finns det idag en staty föreställandes van Dorpel.
Lloyd Doesburg förlorade också livet, 29 år gammal, på Zanderij Airport.
Rudy Degenaar som åkte ner med sin flickvän klarade sig inte heller, och det gjorde inte heller hans flickvän.
Vad som hände med arrangören Sonny Hasnoe vet jag inte, men jag tror och hoppas att han inte satt på samma flygplan. Det skulle vara förkrossande.
Iwan Tol skrev 2005 boken "Eindbesteming Zanderij; het vergeten verhaal van het Kleurrijk Elftal" som handlar om Hasnoe, hans lag och om kraschen. Jag har själv inte läst den men har hört att det ska vara en väldigt bra och läsvärd bok.
