Profil i Turkiet: Emre Belözoğlu
I denna miniartikelserie tar vi en närmare titt på profiler i våra gruppmotståndares lag. Dagens profil är Turkiets Emre Belözoğlu, vanligtvis bara kallad Emre.
Emre föddes 1980 i miljonstaden Istanbul i Turkiet. Hans pappa var före detta professionell fotbollsspelare som slutat p.g.a. diverse skadebekymmer. Pappans stora dröm som spelare var att få spela för Galatasaray, något som skadorna satte stopp för.
Därför var det givet att han lille Emre skulle börja spela fotboll och lyckas med det pappan aldrig lyckades med. Emre började spela med det lokala laget Gunesspor och det sägs att han redan i sju års ålder var mycket underhållande att titta på.
Vid nio års ålder, i mars 1990 blev Emre för första gången licenserad som spelare för Zeytinburnuspor. I Zeytinburnuspor fick coachen Salih Bulgurlu snabbt upp ögonen för Emre enorma talang och bollkontroll med vänsterfoten.
Emre stannade i fyra år i Zeytinburnuspor där han fick specialträning av Salih Bulgurlu. Vid tolv års ålder visste alla fotbollssupportrar i Istanbul vem den talangfulle Emre var. Framgångarna gick inte Galatasaray förbi, och 1994 säkrade man den lovande talangen.
I och med flytten uppfyllde Emre både sin och pappans dröm då han fick dra på sig årets turkiska mästares tröja. Emre var alltid i centrum på Galatasarays träningfaciliteter.
Även i turkiska U-18-landslaget var Emre den stora stjärnan, och innan han blev A-landslagsman hann den kreativa mittfältaren med 43 matcher.
Det blev bara två år för Emre i Galatasarays olika ungdomslag, för redan säsongen 1996/97 fick han göra debut i Galatasarays A-lag som 16-åring och tog ganska omgående en ordinarie plats. Han var dock inte startman i matchen mot Besiktas, stor rival till Galatasaray, sent på vårsäsongen 1997. Emre fick dock komma in med ca en kvart kvar, och i den 83:e minuten gjorde han 3-2 till Galatasaray, ett mål som inte bara innebar seger i matchen, utan också i ligan.
Det blev ytterligare fyra framgångsrika år i Turkiet och Galatasaray för Emre. Bl.a. tog Galatasaray fyra ligatitlar, en Uefa Cup-titel och en Supercup-titel, efter seger 2-1 mot Real Madrid.
Efter dessa framgångsrika år var det inte så konstigt att Real Madrid, Barcelona, Valencia, Milan och Inter alla var intresserade av den 20-årige turken.
Det var till slut Inter som fick Emres signatur. Hans första säsong i den blåsvarta Milanoklubben var godkänd. Totalt 13 framträdande i ligan och sex i Uefa Cupen renderade i två mål för Emre. Trots det skrala målskyttet jämfördes Emre av Intersupportrarna med självaste Maradona och fick smeknamnet ”Busporens Maradona”.
Efter säsongen 2001/02 åkte Emre lika alla andra landslagsmän i Turkiet till VM i Japan och Sydkorea. Turkiets VM 2002 känner väl de flesta till, men jag kan dra en kort resumé över Emres VM ändå.
Första matchen i gruppspelet var mot självaste Brasilien, och Turkiet var av många nederlagstippade. Emre och de andra i Turkiets lag stod dock upp bra, och gjorde 0-1 på tilläggstid i första halvleken. Sedan hände det som gjort matchen världsberömd.
Brasilien skulle slå en hörna och turken Hakan Ünsal slår bollen mot Rivaldo som ska slå hörnan. Rivaldo är dock inte med på bollen och får den på höften. Då hoppar den brasilianska (film)stjärnan bakåt ungefär som om han fått ett slag i huvudet och tar sig för ansiktet. Trots att den assisterande domaren är mycket bra placerad blir Hakan Ünsal utvisad för gud vet vad. Efter detta kan Brasilien ta över matchen och till slut vinna efter ett sent mål av, just det, Rivaldo.
I andra gruppspelsmatchen väntade sedan Costa Rica för turkarna. Emre startade igen och var pigg och slet mycket, något som han fick utdelningen för när han sköt 1-0 för Turkiet i den 56:e minuten. Att Costa Rica sedan kvitterade i den 86:e minuten var oturligt för Turkarna.
Inför sista matchen mot Kina visste alla förutsättningarna. Seger var ett måste. Turkarna behövde dock inte vara nervösa så länge, för redan efter nio minuter ledde man med 2-0. I den 85:e minuten gjorde sedan Turkiet 3-0 och avancemanget var ett faktum.
I åttondelsfinalen väntade hemmanationen Japan för Turkiet. Emre var återigen med från start och kunde jubla då Ümit Davala i den 12:e minuten gjorde matchens enda mål.
I kvartsfinalen väntade överraskningslaget Senegal och Sverigedödaren Henri Camara. Turkiet lyckades dock bättre än Sverige att hålla koll på Senegal giftiga anfallspar Henri Camara och El Hadji Diouf. Problemet för Emre och co vara bara att även Senegal var duktiga bakåt. Matchen stod efter 90 minuter 0-0 och det blev förlängning. Väl i förlängningen avgjorde Turkiet redan efter fyra minuter efter mål av İlhan Mansız efter en snygg crossboll Ümit Davala. Nu var Turkiet nära sin största fotbollsframgång någonsin som en medalj skulle innebära.
I semifinalen väntade Brasilien igen. Även den här matchen var brassarna snäppet bättre och matchens enda mål prickade Ronaldo in efter att ha rundat en turk och lagt en yttersida vid bortre stolpen. Emre var hela matchen en besvikelse och blev utbytt efter 62 minuter.
Nu var det bronsmatch som gällde för Turkarna. För motståndet stod den andra värdnationen Sydkorea med stjärnan Ji-Sung Park. Trots den svaga semifinalen startade Emre. Matchen började i ett rasande tempo, och redan efter tio sekunder hade Hakan Sükur gjort 1-0 till Turkiet, vilket innebar att han gjorde VM historiens hittills snabbaste mål. Det dröjde dock bara åtta minuter innan Sydkorea replikerade. Efter det tog Turkiet över spelet igen och İlhan Mansız gjorde två mål på knappt 20 minuter. Att Sydkorea sedan reducerade på övertid bytte mindre och Emre och de andra turkarna kunde kalla sig tredje bäst i världen.
Efter VM-bronset kom Emre tillbaka till Inter i högform. Följande säsong spelade han 36 matcher för Inter, alla tävlingar inräknade. På de matcherna gjorde han bara sex mål, men svarade för många assister. Det räckte för att få Pirata d'Oro, priset som Inter bästa spelaren.
Även i Europa var Inter framgångsrika säsongen 2002/03 då man kom ända till semifinal i Champions League innan man föll mot Milan på bortamålsreglen.
Emres två kommande säsonger skulle dock inte bli lika roliga. Skadorna avlöste varandra och säsongen 2004/05 blev det bara nitton matcher alla tävling inräknade. Då fick Inter nog av skadeproblemen och Emre blev tillgänglig för transfer.
Givetvis börjades det genast ryktas om vart Emre var på väg. Det mesta talade dock för England, och 14/7 2005 presenterades Emre som nyförvärv för Newcastle United efter att ”Skatorna” pungat ut ca 3.8 miljoner pund.
Emre blev snabbt populär för sin förmåga att avgöra matcher, inte bara genom mål utan också genom assists. Med deltagande i nio Champions League-turneringar var ett självklart mål för Emre att ta Newcastle till Europa. Detta gjorde han inte under sin tid i Nordengland, då skadorna visst följde med från Italien. Emre spelade på tre säsonger i ”The Magpies” gjorde Emre 58 framträdande innan Fenerbahçe köpte honom för ett par dagar sedan.
Om Emre får vara skadefri kommer den turkiske lagkapten vara ett hot mot Tjeckien och inte minst Petr Cech med sina långskott.
Här är ett litet utdrag från en intervju Focus Media har gjort med honom inför EM:
Vad skulle fansen anse vara en framgångsrik turnering för Turkiet?
”När vi spelade i VM 2002 hade vi ett mycket bra lag och vi kom tre, men nu vill folket i Turkiet att vi går ännu längre. De tror på oss, de vet att vi har några riktigt bra spelare och de vet vad vi kan. Pressen på oss är mycket stor inför turneringen eftersom de turkiska supportrarna kommer att bli mycket besvikna om vi förlorar våra gruppspelsmatcher och inte går till kvartsfinal.”
Det här blir ditt första EM, ser du fram emot det?
”Jag var faktiskt med under EM 2000 i Belgien och Holland, men var vristskadad och kunde inte spela. Jag hoppas självklart att jag kan spela i EM 2008. Om jag är hel och frisk är jag säker på att jag får spela för mitt land. Att spela för landslaget gör mig mycket glad och stolt. Varje turkisk spelare vill spela i landslaget och jag har haft turen att få vara med i laget de senaste nio åren.”
