Hiddink använde Dödsytan
Hiddink gjorde på typiskt holländskt vis och tvingade Holland till att spela upp bollen genom sin sämste passningsspelare, Khalid Boulahrouz.
På bilden nedan syns det holländska sättet att spela upp en boll i 4-2-3-1 när Edwin van der Sar har bollen. Edwin vill gärna spela bollen på De Jong eller Engelaar som kan styra spelet, helst genom att använda bredden. Den alternativa metoden är att de defensiva mittfältarna spelar ut bollen på ytterbackarna som i första hand försöker hitta Ruud på fötterna, eller också försöker spela på bredden. I den här turneringen har man gärna velat luta spelet mot högerkanten för att få in Sneijder centralt, så Boulahrouz har oftast spelat försökt hitta sin egen kant, vilket varit en bra metod på grund av hans begränsade passningsförmåga. Gio däremot lyfter gärna över till andra kanten, alltså också till Kuyt, som är bra i huvudspelet ifall det är omöjligt att ta krossen på foten.
Med den här strategin har man kunnat eliminera måltorkan från kvalet, som var ett resultat av den klassiska holländska modellen där mittbackarna i första hand ska spela på felvänd anfallare som sedan aktiverar mittfältarna, och i andra hand lägga cross på vingarna. Med Mathijsen istället för Frank de Boer, Frank Rijkaard eller Ronald Koeman visade sig inte det fungera helt problemfritt.
Cruyff menade dock att 4-2-3-1 var en enkel strategi att besegra, och även om alla skrattade åt honom visade det sig återigen att den gode herren har rätt. Hiddink använde en mycket enkel och bekant metod för att besegra oss. Han utnyttjade dödsytan.
Vad vi ser på bilden här ovan är vad som hände i vår uppspelsfas. Tittar vi högst upp i banan så ser vi inte ryssarnas målvakt, men däremot att de har tre man-man-markerande backar och en zonmarkerande. Den zonmarkerande försvararens uppgift var att täcka spelytan mellan man-man-markerande mittback och ytterbacken. Det gjorde han bra också så när som vid något tillfälle i början på andra halvlek då holländarna för en gångs skull testade att lyfta in den bakom backlinjen.
Men det är längre ner i banan holländarna får problem. Ryssarna lämnade sin högermittfältare kvar i höjd med Giovanni van Bronckhorst, medan vänstermittfältaren gick in och förstörde potentiella spelvägar till Van der Vaart och Van Nistelrooy. Boulahrouz lämnades alltså med stora ytor, men hans passningsmöjligheter var ytterst begränsade. Pavlyuchenko och Arshavin fick uppenbarligen direktiv om att låta Boulahrouz vara och istället hindra Engelaar från att få boll eller ytor. Van der Sar lämnades med att rulla till Nigel de Jong vars förmåga och utrymme begränsade honom till att spela antingen till mittbackarna eller till Boulahrouz.
De flesta uppspelen slutade med att Boulahrouz fick vandra uppför sin kant för att invänta att någon av de offensiva spelarna frigör sig. I samma stund som han börjar vandra uppåt eller slår sin passning löper Pavlyuchenko eller Arshavin in på den tomma holländska högerbacksplatsen, samtidigt som den andra går in på mål. Ooijer tvingas gå ut på högerkanten och om han överspelas, vilket hände ibland eftersom att Boulahrouz var felvänd när han väl han tillbaka medan den ryske backen var rättvänd när han gav sitt understöd, är det lätt hänt att Mathijsen lämnas ensam med framrusande ryska spelare.
Eftersom att Boulahrouz i princip hela tiden slog bort bollen upprepades det här scenariot gång på gång och det blev faktiskt ännu värre när den något mer modige och offensive Heitinga byttes in.
Så dödade man de holländska uppspelen samtidigt som man skapade sig en egen yta.
