Lagbanner
1980-talets bästaelva i EM-slutspelen
Michel Platini i EM 1984.

1980-talets bästaelva i EM-slutspelen

Dags för den allra bästa elvan under 1980-talet. Konkurrensen tätnar och blir nästan obönhörlig. Tre EM-slutspel, fler matcher och många fantastiska spelare. Endast insatser i ett EM-slutspel värderas. 

Målvakt

Dino Zoff (Italien)
I hård konkurrens från framförallt Västtysklands Harald Schumacher kniper den under 1980-talet rutinerade och säkra italienska målvakten från Juventus målvaktsposten. 

Backar

Giuseppe Bergomi (Italien)
Under större delen av 1980-talet blev Bergomi en klippa i det italienska försvaret med hela 81 landskamper. Användbar även på andra positioner, men här som högerback. I hård konkurrens med landsmannen Claudio Gentile, men Bergomi hade en lite större fotbollsrepertoar.

Karl- Heinz Förster (Västtyskland)
En mittback med svart bälte i cynism. Otäckt tuff, men också en bra fotbollsspelare. En spelartyp som behövs i varje lagbygge.

Ronald Koeman (Holland
I extremt hård konkurrens tar Koeman rollen som ledare i backlinjen. En gigant med ett benhårt skott. Går före andra giganter som Gaetano Scirea och Morten Olsen. 

Andreas Brehme (Västtyskland)
En viktig kugge på vänsterbacken för ett Västtyskland som alltid var att räkna med under 1980-talet. Han tog över efter Hans-Peter Briegel och kniper platsen i konkurrens med Paolo Maldini. Men den senare var som allra bäst på 1990-talet.

Sittande mittfältare

Frank Rijkaard (Holland)
Det går inte att ha en bästaelva från 1980-talet utan Rijkaard, vilket innebär att han får en alldeles egen roll som sittande mittfältare. Man hade lika gärna kunnat placera honom i backlinjen, men tror vi får bäst nytta av honom här. Närmast i konkurrensen var nog Lothar Matthäus, men ändå en bit ifrån.

Tremannamittfältet

Bernd Schuster (Västtyskland)
En mittfältsdirigent som hade så många strängar på sin lyra, men vars landskamper blev alldeles för på på grund av att han var så egensinnig och ofta bråkade med förbundskaptener och tränare. Men i EM 1980 var han magnifik och tar därmed en plats på detta extremt stjärnspäckade mittfält. 

Michel Platini (Frankrike)
Kanske den bäste spelaren av alla under 1980-talet. Hela nio mål i EM 1984 när han spelade hem bucklan för Frankrike säger allt. Gjuten som på mitten som offensiv mittfältare.

Alain Giresse (Frankrike)
Den lille stjärnliraren från Bordeaux var en av nycklarna i ett av världens bästa mittfält någonsin. Utanför denna elva hamnar Jean Tigana, som också var en del av detta magiska franska mittfält.

Anfall

Marco van Basten (Holland)
En av världens absolut främsta anfallare genom tiderna. Hade allt och fick lyfta pokalen med sitt Holland 1988. Tyvärr avslutades karriären lite för tidigt på grund av skador. I denna elva är han gjuten. Utan konkurrens.

Rudd Gulli (Holland)
Koeman, van Basten, Rijkaard och Gullit var ryggraden i ett holländst lag som i sina bästa stunder tillhörde de bästa landslagen någonsin. Likt van Basten är Gullit gjuten på topp. Detta innebär att det inte finns plats för tyskarnas store stjärna Karl-Heinz Rummenigge.

Nära:
Harald Schumacher (Västtyskland), Hans van Breukelen (Holland), Claudio Gentile (Italien), Joao Pinto (Portugal), Gaetano Scirea (Italien), Morten Olsen (Danmark), Lothat Matthaus (Västtyskland), Hans-Peter Briegel (Västtyskland), Paolo Maldini (Italien), Jean Tigana (Frankrike), Frank Arnesen  (Danmark), Rudi Völler (Västtyskland), Horst Hrubesch (Västtyskland), Karl- Heinz Rummenigge (Västtyskland), Preben Elkjaer (Danmark), Michael Laudrup (Danmark) och Gianluca Vialli (Italien).

Per Malmqvist Stoltskribentper@gmail.com@permalmqvist2024-06-28 15:30:00
Author

Fler artiklar om EM -24