Grönvit Krönika: Gillar jag Modern Football?
Fenomenet Modern Football har kommit för att stanna. Likt många lag på denna planet håller mitt lag Panathinaikos (och ligan de spelar i) på att tappa sin nationella stämpel och identitet. Jag som supporter måste finna mig i det, men känns det rätt?
Problemet kanske är större för mig som håller på ett lag som jag har en genuin relation till. Det är inte så att jag blev Panathinaikos-supporter för att jag såg dem på tipsextra. Jag är uppvuxen till att vara Panathinaikossupporter. Jag var på deras matcher innan jag visste vad offside var. För mig är Panathinaikos Grekiskt, det är Aten, det är Hemma. Det handlar om mina rötter och vem jag är. Jag har vuxit upp med Saravakos som idol. En spelare som om han inte varit grek hade klassats bland sin tids största.
Efter Bosmandomen ändrades fotbollen i Europa och även i Grekland. Den blev mer amerikaniserad och vi fick ligor som liknar NFL och NBA mer än hur Serie A eller Primera en gång såg ut. För mig som är en allmän fotbollsfantast har det blivit en vinst då några ligor har gått ifrån och bjuder oss på underhållning på amerikanskt vis. Jag pratar främst om La Liga och Premier League, det är stor underhållning. Business på riktig hög nivå.
Vissa klubbar liknar NBA till så pass stor grad att de har amerikanska ägare. Andra säljer sig till ryssar och andra till rika shejker. Men det är inget problem för mig. Jag bryr mig inte om något av lagen i dessa ligor och ser bara till underhållningen i matcherna som de deltar i bjuder på. Jag tar en påse chips, sätter mig på soffan och njuter av Arsenal - Liverpool. Det är som att se Anaheim - Detroit i NHL fast fotboll. Då skiter jag i att Arsenal spelar utan engelsmän. Men gör deras genuina supportrar det? De som vuxit upp nära Highbury. Jag tror (eller hoppas) att de anser att själen försvunnit från deras klubbar. Vilket språk talar man på Arsenals träningar? Franska?
När fotbollsfantasten njuter så lider fotbollsromantikern i mig. Framför allt när jag ser mitt egna lag vara på väg att tappa sin grekiska identitet. Som tur är har klubben Greklands bästa akademi och det återfinns spelare som på något sätt är kopplade till klubbens själ. Fortfarande är det fler greker än utlänningar i truppen. Men ändå, de utländska influenserna bara ökar. Jag såg här om veckan Aris - Panathinaikos. Aris hade ingen grek på plan medan Panathinaikos hade fem sex stycken.
Jag vill inte att mitt lag ska vara som dem i NBA, NFL eller Premier League. Det där är inte föreningar det är varumärken. Det är nästan som att hålla på Coca Cola eller Burger King. Dessutom kan verksamheten flyttas till en annan stad eller ett annat land för att det är mer lönsamt. Det där vill jag inte, det attraherar mig inte. Jag vill att Panathinaikos ska vara Grekland, Aten och Hemma. Ska vi bli förnedrade på Cypern så kan vi lika gärna bli det med spelare från Grekland, Aten och Hemma. Jag kanske är helt dum i huvudet men det är så jag vill ha det. Som tur börjar det bli mode med Rättvisemärkt, Ekologiskt och Närproducerat. Har vi tur blir det ett mode även inom fotbollen.
Jag gillar nog inte Modern Football, men jag får finna mig i att det är verkligheten och anpassa mig till den.
