Kroatiska Ess: Zvonimir Boban
En av Europas mest talangfulla mittfältare under 90-talet, Boban startade sin karriär i Dinamo Zagreb för att sedan fortsätta i italienska storklubben AC Milan där han kom att vinna åtskilliga titlar.
Zvonimir Boban eller "Zvone" föddes i den lilla staden Imotski i Dalmatien-regionens inland 1968. Han växte upp i det dåvarande kommuniststyrda Jugoslavien men när han nådde vuxen ålder höll staten på att falla samman.
Boban var en intelligent, speldirigerande mittfältare med superb teknik som dessutom förvaltade frisparksparkar och straffar på ett utomordenligt sätt. Han anses av många vara den mest kompletta spelare Kroatien någonsin har producerat.
Vid sidan av fotbollen hade han även ett brinnande läsintresse. Innan en match mellan Kroatien och Italien erkände han för sportabloiden La Gazzetta dello Sport att om matchen stod mellan kroatiska och italienska klassiska litterära verk, skulle Italien vinna utan tvekan. "Dante, Petrach, Leopardi... de skulle inte vara någon match" sade han.
De tidiga åren
Som så många andra talanger från Dalmatien var det meningen att Boban som 13-åring skulle spela för Hajduk Splits juniorlag. Men efter provspel blev han istället ratad med motiveringen att han hade för "magra" ben och han hamnade i Dinamo Zagreb, där hans äldre bror Dražen redan befann sig.
Fyra år senare gjorde han sin debut i A-laget som 17-åring. Han tillhörde truppen redan året innan med under Tomislav Ivić blev det ingen speltid för ynglingen. Med Miroslav Blažević blev det annorlunda och han registrerades för två ligamatcher 1985/86. Den efterföljande säsongen fick Boban allt mer speltid. I ligans 7:e omgång slängdes den då blott 18-årige Boban in hetluften som nickade in sitt första mål i den blå Dinamo-tröjan mot Budućnost Titograd (idag Podgorica) inför Maksimirs 35 000 åskådare. Ytterligare två mål följde mot Sutjeska och Röda Stjärnan. Än idag talas det om det underbara frisparksmålet mot Belgrad-laget. Boban spelade utan rädsla, speltiden växte allt mer och han vart kallad till juniorlandslaget den våren. Året därpå kom att präglas utav mål, han börjarde visa prov på fina spelregisörs kvaliteter. I det mållösa derbyt mot Röda Stjärnan på Marakana var han planens gigant. Som 20-åring säsongen 1988/89 lyste hans ledaregenskaper allt starkare och han fick äran att bära både tröja nr 10 och kaptensbindeln. Han avslutade säsongen med att göra fem mål på de 6 sista ligamatcherna och blev kallad till A-landslaget. Säsongen 1989/90 kom att bli lysande för "Zvone" som tillsammans med en annan välkänd herre, Davor Šuker, såg till att Dinamo kunde titulera sig vintermästare. I media beskrevs Boban som en "utomjording" och "bolltrollare".
Under vårsäsongen hamnade han dock i fokus av en annan anledning, efter en match mellan Dinamo och Röda Stjärnan på Maksimir. I ett land där det började bli svårt att hålla ihop folkgrupperna kom istället matchen som var avgörande för slutplaceringarna att handla om något helt annat. De gästande Belgrad-fansen började vandalisera arenan medan den jugoslaviska polisen stod och såg på. När de sedan gick till attack mot den sektion där de vanliga åskådarna befann sig utbröt kaos på arenans norra läktare där Dinamos ökända supporterfirma, Bad Blue Boys befann sig. De bröt sig igenom stängslet och sprang ut på planen för att gå till mottattack, men blev där omgående angripna och slagna av polisens batonger och vattenkanoner. Boban som bevitnade särbehandligen kom till undsättning genom att hoppsparka en polisman till marken, som dessförinnan hade slagit på en liggande supporter. Sedan den dagen där matchen mellan Dinamo Zagreb och Röda Stjärnan som aldrig kom till avspark har Boban setts som en legend och nationalhjälte, inte bara på Maksimir, utan i hela Kroatien. Den 13 maj 1990 är ett datum som alltid kommer bli förknippat med Zvonimir Boban och hans heroiska framträdande. [Se sparken]
Boban gick naturligtvis inte ostraffad från detta. Jugoslaviska fotbollsförbundet såg till att den då 22-årige playmakern som pekades ut som en landsfiende, blev avstängd i nio månader. Straffet sänktes sedan till fyra månader, men det ledde fram till att han inte fanns med i den trupp som for till Italien för att spela VM 1990.
1990/91 var han tillbaka på planen, bättre än någonsin tog han Dinamo till en andraplacering i ligan. Landslaget kunde inte längre blunda för hans konster, och han blev återkallad det året.
Flytt till Italien
Anbud från Europas storklubbar började välla in. Egentligen tilläts ingen spelare lämna den jugoslaviska ligan innan de var 28 år fyllda, men Boban tog ändå chansen. Bland buden fanns bland annat AC Milan, Real Madrid, Bayern München, och Juventus. Den sistnämnda intresserade Dinamo mest, men Boban bestämde sig för Milan och tärningen var kastad. Övergångsumman låg på omkring 8 miljoner brittiska Pund, och i med det blev han klubbens dyraste spelarförsäljning dittills.
I Italien blev han genast utlånad till AS Bari eftersom dåtidens regler endast tillätt att lagen hade tre icke utländska spelare med i matchtruppen samtidigt, i det stjärnspäckade Milan fanns bla redan den holländska trion Van Basten-Gullit-Riijkard. Efter en lyckad debutsäsong med 17 matcher och två mål kallades han åter till Milano som sedan kom att bli hans hem i nio säsonger. Han hjälpte Rossoneri att vinna Champions League 1994 i Aten samt placera sig i final nästkommande säsong. Det blev även fyra Serie A-titlar där han ansågs vara den största anledningen till att man knep första platsen före Lazio 1999, i mångas ögon var han "säsongens spelare".
"Zorro", som Milan-supportrarna kallade honom lämnade vid säsongen 2000/01 slut San Siro efter stående ovationer som den utländska spelare som vunnit mest titlar med klubben. Nästa destination blev Celta Vigo, men det spanska äventyret skulle inte vara länge. Endast efter några matcher valde han att avsluta sin karriär i oktober 2001. [Se några mål]
Från Jugoslavien till Vatreni
1988 spelade Boban sin första landskamp för Jugoslavien på seniornivå och den sista i maj 1991 mot Färöarna, där han också blev målskytt. När Kroatien ett par veckor senare deklarerade sig självständigt lämnade han laget för att spela för sitt "nya" land.
Dessförinnan hade "Zvone" varit med och fört Jugoslaviens U-20 lag till guld i VM 1987 i Chile. Boban som i finalmatchen mot Västtyskland gjorde lagets enda mål på ordinarie tid (1:1), för att sedan i straffläggningen förvalta den sista och avgörande straffen. En annan kroatisk legend, Robert Prosinečki, blev framröstad till turneringens bästa spelare med Boban tätt bakom sig. [Se straffavgörandet].
Boban har sagt att hans dröm alltid har varit att spela för det kroatiska landslaget och höra Kroatiens nationalsång. [Boban om nationalsången] Den drömmen uppfylldes och hans första framträdande kom i en träningsmatch mot Rumänien 1990, innan landet blivit erkännt självständigt. Som lagkapten för Vatreni tog han laget till sitt första EM-slutspel på landets första försökt 1996, efter att i kvalgruppen lämnat lag som Italien bakom sig. Landslagskarriärens höjdpunk är dock utan tvekan VM 1998 där han återigen som lagkapten var med och förde fram laget till brons, och sitt lands hittills störta bedrift. Bobans sista match för de röd-vit rutiga kom mot Frankrike 1999, totalt blev 51 matcher och tolv mål.
Efter fotbollen
Boban spelade sin avskedsmatch på Maksimir i Zagreb där han bjöd in forna storheter från båda sina tidigare klubbar, Dinamo Zagreb och AC Milan. Själv spelade han en halvlek för vardera lag. Även en match med det kroatiska bronslaget från 1998 anordnades, vars motstånd bestod av stjärnor från resten av världen. Spektaklet visade både på hans storhet som spelare och person. [Se highlights]
Efter karriärens slut ägnade sig Boban åt studier och tog examen i historia vid Zagrebs universitet. Idag har Boban fullt upp som både sportjournalist och chefsredaktör på den kroatiska sporttabloiden Sportske Novosti samt kolumnist för La Gazzetta dello Sport. Han är även expertkommentator på tv-kanalen SKY Italia.
Den legendariske "10:an" som är oerhört älskad hemma i Kroatien ses av många som en kommande ordförande för landets fotbollsförbund.
