Rysslands-bloggen: 30 år sedan katastrofen på Luzjniki
På lördag är det 30 år sedan den största katastrofen i rysk fotbollshistoria inträffade. 66 människor dog och 61 skadades på Luzjnikistadion i Moskva i en tragedi som myndigheterna gjorde allt för att tysta ner.
Känner du inte till katastrofen på Luzjniki 1982 är det inget att skämmas för. Det är en tragedi det talas allt för lite om, men som har otäckt många likheter med den som inträffade sju år senare på Hillsborough. När Spartak Moskva i Oktober för 30 år sedan tog emot holländska HFC Haarlem i UEFA Cupens andra omgång, klämdes 66 människor ihjäl i samband med Spartaks 2-0 mål.
På den tiden hette arenan fortfarande "Central Lenin Stadium". Precis som nu rymde den upp emot 80000 åskådare men Moskva bjöd på ett iskallt väder den dagen och publiksiffran stannade på c:a 16000. Arrangörerna valde att enbart ha långsidorna öppna då det var omöjligt att få bort all snö från läktarna innan matchen. Det tak som idag finns över arenan byggdes först 1997. Majoriteten av åskådarna valde att ta plats på den östra läktaren då den låg närmare tunnelbanan.
Spartak tog ledningen tidigt in i matchen, men spelet värmde knappast de 16000 på plats. Istället bjöds man på en händelsefattig match och med flera minuter kvar till slutsignalen valde merparten att börja röra sig ifrån arenan mot tunnelbanan. Båda utgångarna från läktaren var öppna, men de flesta valde att ta sig emot den som låg närmast tunnelbanestationen, vilket gav förödande konsekvenser. Trapporna på arenan var smala, och flera hundra personer försökte ta sig ut samtidigt. Vittnen har rapporterat om att en yngre kvinna snubblade i trängseln och blev liggandes i trappan. Ett äldre par försökte hjälpa henne upp men det uppmärksammades inte av den stora massan som försökte ta sig ut från arenan. Längst bak tryckte människor på för att få klungan att röra sig snabbare och tillslut blev trycket för hårt och människor föll handlöst ner för trapporna. Samtidigt som tragedin startade gjorde Spartak Moskva 2-0 inne på planen vilket fick ännu fler att lämna sina platser då matchen var avgjord. Det var väldigt få av de på läktarna som insåg vad som höll på att hända och man fortsatte att försöka pressa sig fram mot utgången vilket bara gjorde det hela värre. 66 människor klämdes till döds, 45 av dem var minderåriga. 61 skadades, varav 21 av dem mycket allvarligt.
På den här tiden styrdes media i Sovjetunionen av staten. Informationen om vad som hände i landet var minimal i omvärlden. Samma kväll som olyckan inträffade publicerade Vechernyaya Moskva, nyheten att en olycka hade inträffat och att människor hade dött. Några siffror nämndes dock aldrig.
Dagarna efter omnämndes aldrig omfattningen av tragedin. Om den ens nämndes alls. Den dagliga sporttidningen, Sovetskij Sports, skrev detaljerat om matchen på planen men att någonting inträffat på läktarna fick läsarna inte veta. Men nyheten som trycktes i Vechernyaya Moskva, uppmärksammades i västeuropeisk media. Italienska nyhetsbyrån ANSA, skrev att en olycka hade skett på arenan och tidningen, La Stampa, gick än längre och berättade att flera människor fått sätta livet till.
Men några officiella uppgifter kom aldrig från Sovjet. Holländska journalister som var på plats för att bevaka matchen berättade för La Stampa vad de hade sett och fler och fler tidningar i Europa publicerade nyheten men var inte överens kring dödsantalet. Det var först fem år senare som spanska, El Pais, i ett längre reportage skrev att dödssiffran stigit till 67. (Officiella antalet är 66).
Det här var dock fortfarande obekräftade uppgifter. För i Sovjet var det inte många som visste något. Det tog nästan två veckor från att katastrofen inträffade tills att familjerna till offren informerades och kunde identifiera kropparna. Ett bevis på hur nertystat det här var kom när Haarlem spelarna berättade att de inte fick reda på vad som hänt förns flera år efter händelsen.
Det var först 1989. Sju år efter tragedin och tre dagar efter Hillsborough, som Sovjet först började publicera information om händelsen. I samband med en artikel om tragedin på Hillsborough nämnde tidningen, Sovetskij Sports, "Luzjnikikatastrofen" i texten. Och tre månader senare publicerade man artikeln: "Luzjnikis mörka hemlighet", en motsvarighet till The Suns vidriga "The Truth" där man talat med vittnen som hävade att dödssiffran var flera gånger högre än de 66 som nämnts. Men till skillnad från The Sun gick journalisterna i Sovjetskij Sports till attack mot polisen och hävdade i texten att de hade provocerat fram olyckan. Den versionen snappades upp av flera tidningar världen över som körde den under rubriken "tidernas värsta idrottskatastrof, över 300 döda i Moskva". Två veckor senare publicerade tidningen, Izvestia, den riktiga versionen där den officiella dödssiffran nämndes för första gången.
På en presskonferens under sommaren 1989 bekräftade Moskvapolisen att 66 människor omkommit på arenan.
Idag talas det relativt lite om tragedin i Moskva. Ett par TV-Dokumentärer har gjorts av brittiska TV-bolag och en holländsk journalist släppte 2007 den enda boken i ämnet. I Ryssland uppmärksammas händelsen av ett monument som rests utanför Luzjniki som hedrar dödsoffren.
